En hårfin gräns!

Idag träffade jag härliga Jessica på cafe´cino, vi hade planerat en hel-eftermiddag som innebar fika, träna och basta. 
Passet som vi bestämt oss för att köra var NIKE get fit.
Jag trodde att passet skulle vara jättebra men blev faktiskt lite besviken.
Jag gillade inte riktigt upplägget. För det första skulle man värma upp genom att springa runt runt i den lilla salen med en massa ruscher/kortintervaller. Att ruscha som uppvärmning tror jag inte alls på.

Sedan innehöll passet massa hopp, nästan hela tiden.
 Jag är säker på att hopp ger både spänst och styrka men efter ett tag var man riktigt trött i benen och samtliga i salen, inkluderat mig själv, hade riktigt dålig hoppteknik mot slutet. ;) Då tror jag att hoppen faktiskt gör mer skada en nytta.

 Sedan det som jag ogillade mest var det där kollektiva. Tanken var att alla i gruppen skulle vara i rörelse hela tiden. Stannade någon upp så skulle hela klassen "straffas" på olika sätt tex genom att köra tio armhävningar och sånt där. Den peppningsmetoden tycker jag att man ska vara lite försiktig med. Alla kanske inte tycker om att bli utpekade, kanske finns det nybörjare i gruppen som behöver uppmuntran istället, få känna sig duktiga som tagit sig till gymmet. Kanske får man ont någonstans eller inte känner sig på topp. Det är verkligen en hårfin gräns det där; viljan att coacha och peppa kan lätt gå snäppet för långt och då får det helt motsatt effekt. Det bästa med eftermiddagen var helt klart fikan innan, bastun efter och att jag efter gymmet sålde min lagbok, som jag lagt ut på blocket, för 500 kr....kaaaaaaatschiiiiiing! ;)