torsdag 22 januari 2015

Bananpannkakornas återkomst...

Bananpannkakor till lunch, jag får aldrig nog! När jag studerade till socionom så åt jag väldigt ofta bananpannkakor när jag satt hemma och pluggade. Det är både gott, billigt och nyttigt! Det är helt enkelt bra mat att ta till när man är hemma om dagarna. Som nu när jag är föräldraledig. Jag råkade mixa sönder vår mixer för ett tag sedan när jag mixade ett gäng nötter :( så det var ett tag sedan. Nu har vi dock äntligen köpt en ny mixer, och det brassas återigen nyttiga pannkisar i det här köket! Jammi!

fredag 16 januari 2015

Motivationen som försvann

Lagom till efter att jag kom igång med träningen igen i höstas så hamnade jag i något tillstånd som jag inte alls hade väntat mig. Jag tappade motivationen. Inte bara inför enskilda pass utan det kändes som om glöden var borta. När ett nytt år närmade sig så började jag tänka  på hur jag ville att det nya året ska se ut. Jag och Daniel pratade om detta och vi båda var rörande överens om att vi ville leva hälsosamt igen, att det är då som man mår som bäst. Jag insåg ganska  snabbt att det inte kändes okej att skylla på min bristande motivation längre. Motivation är ju inte en egenskap som man bara har eller inte har. Det är inte heller ett tillstånd som avgörs av högre makter och som man själv är totalt oförmögen att kunna påverka. Nej, motivation behöver ibland framkallas. Innan 12-slaget bestämde jag och Daniel oss för att detta ska bli ett hälsosamt år med träning och supermat. Sedan dess har jag kännt mig väldigt motiverad. Det kändes som en satsning i och med att vi tillsammans beslutat detta. Vi har sedan dess ätit jättegod och hälsosam mat och tränat mer. Att ha barn hindrar inte träningen, det blir bara lite mer planerande kring det. Efterssom vi båda tycker att det är viktigt med träningen så tycker jag att vi har fått till det riktigt bra.  En rätt häftig iakttagelse som vi båda har gjort är att vi har fått så mycket mer energi. Vi har kännt oss piggare och gladare!  Haft mer ork! På bara TVÅ veckor! Visst visste jag att träning gör en piggare. Men eftersom jag tränat kontinuerligt i så många år så hade jag glömt hur det kändes att inte vara en tränande person. Jag är faktiskt glad för att jag fick uppleva den starka kontrasten. Nu känns det liksom bevisat och det gör att träningen känns ännu viktigare! 
Gammal bild: Slutkörd efter spinning (med mascara i hela ansiktet) = grymt härlig känsla!