tisdag 30 juli 2013

Att gilla det man ogillar.

Eller att ogilla det man gillar.
Intervaller=motstridiga känslor.
Jag är svag för intervaller. Jag gillar av någon märklig anledning att pressa mig själv i ett tempo som är allt annat än behagligt?
Inför ett intervallpass kan jag känna en sådan olust då jag vet att det kommer att bli tufft. Samtidigt så kan det pirra lite av förväntan och jag kan känna ett starkt sug att få ge järnet innan och under själva intervallpasset. Minst sagt förvirrande? "älskar, älskar inte, älskar, älskar inte".

Idag kände jag ganska så mycket olust inför kvällens intervaller.
Dels för att jag visste vad som väntade men framförallt kände jag nog olust för att det spöregnade ute. Jag kom hem och blev lite bekväm där i soffan medan jag hörde hur regnet smattrade ilsket utanför på fönsterbrädan.
Det var liksom ingen hejd på regnandet och blåsten.
Det hindrade mig dock inte.
Intervallerna skulle springas.
De motsrtidiga känslorna som sagt.

När ca. 500 meter av uppvärmningen var sprunget kom vi upp på någon bro där en rejäl motvind väntade med regn som piskade oss i ansiktet. Jag var tvungen att kisa med ögonen och som grädde på moset var det ett dessutom ett lätt uppförslut.
MEN, då sträckte jag armarna högt upp i luften, mitt i vädermisären och ville bara skrika ut till himlen att jag faktiskt inte bryr mig ifall regnet piskar mig i ansiktet eller om min t-shirt blir genomblöt. Det kvittar.
Ett väder som sticker ut har alltid fascinerat mig och jag kände mig bara så fri för att jag inte lät det påverka mina planer. Jag vill inte sitta hemma och vänta på att regnet ska upphöra. Det skulle kännas trist.
Helt plötsligt tänkte jag, när jag sprang där, att det ju t.om var riktigt mysigt att springa i regn.
Jag kände mig så närvarande och oberoende.
Hur som, efter uppvärmningen stod vi där redo på startlinjen på Kristinebergs Ip. Jag brände av 4 tusingar. Den första sprangs på 3:48/km. Den öppningen fick jag dock sota för då det var dags för de andra. GAAAH! Den sista intervallen var riktigt tung och på ena sidan av vallen var motvinden så stark att jag fick använda alla muskler i hela kroppen för att kämpa mig fram. Efter 4 sprungna tusen-meters-intervaller hängde jag dubbelvikt över ett staket och kippade efter andan. Veckans endorfinchock och energikick. Bra. Nu har jag boostat upp!
Mascaran i hela ansiktet, snyggt eller hur ?:)
Trotsade ni regnet ikväll? Eller var det fint där ni är?
Nu är jag trött som attan, god natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 28 juli 2013

Helgen som varit...

Så har jag sprungit långt och länge. Jag vet dock inte hur långt eftersom jag hade glömt min Garminklocka. Jag var långt från hemmet och trots att det kändes lite trist att inte veta distansen så kändes det ännu tristare att vända om hemåt. Jag och Daniel sprang i 2,5 timme i alla fall. Så mycket har jag koll på. Det var stekhett och vi hade som tur var med oss ett visakort som kom väl till användning när vi svettdrypande slängde oss in på en och annan mack längs vägen. Aldrig smakar väl en dricka så gott som då?
Förutom att springa långt och oreggat så har jag promenerat på vackra ställen på söder som jag konstigt nog inte hade en aning om fanns. Blev lite kär i söder på kuppen, riktigt fint! Och vad har jag mer gjort, badat utomhus, solat och varit med de jag älskar. Nu  varvar jag ner och har stora planer på att endorfinboosta kroppen med träning kommande vecka! Vad har ni haft för er?

måndag 22 juli 2013

intervall

Vilken somrig och intervallig kväll!
Jag kutade ett par kvällsintervaller på bana för en liten stund sedan.
Fina långa intervaller på 1000 meter.
3 stycken med en minuts vila emellan.
3 kändes som en bra start då det var ett tag sedan som jag intervallade.
Jag brukar springa fler repetitioner men löpningen har lärt mig att vara tålmodig.
Bygga och stärka innan man tar nästa steg.
De första två låg lite under 4 minuters tempo, den sista något över.
Det var tokjobbigt, och det SKA vara tokjobbigt.
Målet är att det ska vara just det.
Samtidigt så kan jag bara inte ogilla det.
Känslan när hjärtat bankar hårt och när kroppen pressas till max är härligt och häftigt.
Det är upplyftande att känna att man klarar av det.
Det ger mig styrka.
Efteråt så sprutade adrenalinet runt i hela kroppen.
Intervaller suger energi MEN det ger en ännu mera energi tillbaka!
Jag försöker alltid vara tokfokuserad under mina intervaller och jag brukar inte låta tankarna fladdra iväg åt olika håll. I fall de fladdrar iväg så får man försöka omvandla de. Är jag glad över något så tänker jag att jag ska låta det ge mig energi och att det ska få mig att ta i hårdare. Är jag arg eller ledsen brukar jag försöka omvandla det till styrka och kraft också  också, att genom intervallen få utlopp för starka känslor t.ex. Fast jag springer alltid bäst med positiva och glada tankar. Jag blir snabbast av bra känslor.  
Nu blir det banne mig intervaller varje vecka. Jag behöver detta energigivande inslag i mitt liv!
Hur känner ni för intervaller?

fredag 19 juli 2013

På väg på tidig löpdejt!

Sitter på pendeln med en kaffe i högsta hugg för en tidig löpdejt med Ingela på jobbet!


Det är så en arbetsdag ska startas! - Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 16 juli 2013

Viktigt

Under arbetsintervjun för jobbet jag har nu var en av mina frågor om det fanns någon dusch på kontoret. En helt viktig och befogad fråga enligt mig. Sånt måste man ju bara veta, inte sant?! ;)
Nu när jag dessutom ska flytta så var jag såklart tvungen att ta reda på exakt hur långt det är från jobbet till nya bostaden. (som vi visserligen inte ännu flyttat in i) drygt 11,5 km! Så jäkla bra! Som gjort för massor av transportlöpning. Förra veckan drog jag igång! Transportlöpning är verkligen bra! Man slipper åka pendel och hinner massa annat!

onsdag 10 juli 2013

Tränar för känslan

Mina två senaste rundor har varit lite speciella.
Jag har njutit så himla mycket utav känslan under passen. Efter en liten svacka så känner jag att det känns kul igen.
Efter gårdagens njutarpass tänkte jag
Vi har garminklockor,.
 Jagar tider på milen. 
Mäter våra resultat på olika sätt.
Antecknar och planerar.
Drömmer om framtida resultat.
Blir frustrerade ibland när vi inte utvecklas på det sätt som vi tänkt.
Osv osv.
Detta är inget fel. Att mäta sin träning kan boosta motivationen och ge oss en fingervisning om hur vi ska lägga upp vår träning.
Men för den sakens skull får vi inte glömma känslan!
Att låta känslan bestämma ibland.  I går kväll lekte jag med farten. Det blev ett hackigt tempo då jag lät känslan styra totalt. Jag spurtade upp för backar och njöt av härliga refränger. Ibland saktade jag ner och blickade tex ut över en vacker sjö. Känslan, den älskade och prestationslösa känslan, den behövs, den skapar balans. Eller vad säger ni?

måndag 8 juli 2013

Allt eller inget

Jag har haft lite av en motivationssvacka när det gäller löpningen sedan jag var sjuk.
Trots att jag verkligen tycker om löpning.
Det är mycket energi som har gått till annat på den senaste tiden men mest av allt så tror jag att min motivationsvacka har berott på att jag inte helt har känt mig i form.
Jag har känt mig ganska svag och orkeslös.
Det har dragit ner motivationen.
Jag vill känna mig stark, snabb och pigg.
Jag vill springa snabbt upp för en backe och samtidigt känna att jag har ett driv i kroppen.
Så har jag inte känt.
Idag blev jag sur på mig själv när jag tänkte på detta.
Jag kom på mig själv med att ha hamnat i en tankefälla.
En fälla som inte accepterar "ett mellanting".
En fälla som skapar en negativ tankekedja.
En fälla som får mig att tänka att det måste vara svart eller vitt. Allt eller inget.

Jag vet att det är många som känner igen sig. TROTS att tankarna är helt ologiska! 
Hur många har någon gång tänkt?
 ”Nu när jag ätit en skopa glass kan jag lika gärna äta upp hela paketet för den här dagen är ändå förstörd” eller
" Nu har jag inte tränat måndag och tisdag, nu kommer detta ändå inte att bli någon bra vecka,  jag sätter igång nästa vecka istället"
Vad tråkigt det låter eller hur?  Vad är det för depparjeppe som tänker så egentligen? ;-)
Istället för att tänka att ett uteblivet pass eller att en kaka förstör något så borde man ju förstå att ingenting blir bättre för att man släpper allt och tänker massa negativa tankar?
Att känna att man har "misslyckats" är enbart tråkigt och en dålig drivkraft som helt klart driver en åt fel håll.
Att vara positiv och lösningsfokuserad är vad som gäller.
Förstå varför det är som det är och göra något åt det som man kan förändra och det som man önskar borde vara på ett annat sätt. Kompis-träna och transportspringa är exempel på två lösningsfokuserade åtgärder. I morgon är det jag som laddar upp skåpet på jobbet med massa kläder och skönhetsprodukter så att jag kan springa ryggsäcksfri till jobbet dagar då det passar! Yeeeey!


söndag 7 juli 2013

Två rundor i helgen!

Vilken fantastiskt solig och härlig helg det har varit i Sthlm i helgen! Riktig högsommarvärme. Jag har haft en hel del att fixa med då jag ska flytta ut alla mina saker från min gamla lägenhet snart! Det tar tid! Herregud vad man har samlat på sig med prylar. Ändå så tycker jag att jag har rensat rätt så mycket tidigare! Att åka till tippen är hursomhelst befriande på något vis. Något annat som är befriande är att springa! Helgen har bjudit på två riktiga sommarrundor. Igår blev det ett morgonlångpass runt djurgårn och idag ett sent kvällspass strax innan kl 21.


I kväll var faktiskt den bästa rundan på länge. Jag vet inte hur jag ska förklara exakt varför, det var mer en känsla. En känsla av att jag och löpningen hör ihop. - Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 4 juli 2013

Goddagens!

Dagarna i veckan har verkligen bara rullat på i rekordfart. Jag har knappt kommit åt en dator efter arbetstid och min mobil funkar sisådär så bloggandet har fått lida lite. Samtidigt så har jag saknat bloggen nu när jag har skrivit i den mindre än vanligt. Hur som, min nya iphone borde komma snart. Då kan jag börja mobilblogga  mer igen!
I helgen så hoppas jag förövrigt på solsken... vill springa en långtur!

Långpass och sommar är något extra. Utan tvekan!
Vad har ni för helgplaner?

 

onsdag 3 juli 2013

Nu så!

Äntligen har jag och Daniel köpt vår första lägenhet tillsammans! Det känns så klart jätteroligt, spännande och lite pirrigt. På kvällen passade det bra att träna och låta det nya smälta in. Det blev bikramyoga tillsammans med Minna. Passet gick bra men jag kände mig lite illamående och yr. Så vissa övningar fick jag hoppa över. Resten av kvällen var det lägenhetsplanering för hela slanten. Vovvarna var också med på ett hörn. Jag vet att de kommer att älska vår nya balkong! :-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 1 juli 2013

Hola amigos!

Back on track!
I helgen så har jag klättrat tillbaka.
Jag har värmt upp, startat lugnt och låtit kroppen vänja sig vid att träna igen efter att ha haft ett märkligt långvarigt virus i kroppen.
Den senaste veckan har det dessutom varit mycket på jobbet och på fritiden har jag och Daniel haft fullt upp med att leta framtida bostad. Det tar kraft kan jag säga.  Mycket att ta ställning till när man går i köpetankar. Träningen har därför fått stå i skuggan, vilket nog i och för sig varit bra, då jag NU är helt frisk utan bakslag kanske just pga. mjukstarten!
I morgon ska jag nog ta och gå på yoga efter jobbet. Jag misstänker att förmiddagen blir lite extra intensiv och kan behöva det inre lugn som yogan ger mig.
Jag ser för övrigt morgondagen som en kick-start. Från och med i morgon är det all in med träning igen! Jag känner för att dra ett streck över det som har varit och psykologiskt börja om. Satsa mot de lopp som väntar efter sommaren! Att svettas under ett bikram-pass är en helt rätt start!  
Hur går det för er kära vänner? Går träningen som den ska?