fredag 30 november 2012

Myspys

Min fina kompis Sofia och jag hade en sådan där myskväll igår igen!

En sådan där sleep-over-myskväll som vi brukar ha ganska ofta!
Vi började kvällen igår med spinning och sedan slängde vi ihop en middag, drack te och satt under min mysiga elektroniska värmefilt resten av kvällen.
 Det mysiga med att sova över är att man verkligen kan prata och umgås tills att man är så trött att man håller på att tippa av soffan.
Ingen tid behöver passas och ingen buss  som måste hinnas med. Det är grymt mysigt!

I morse så började jag på praktiken först efter lunch men på morgonen så hade jag bokat in en löpdejt med Minna. LÅNGPASS! När Sofia stod och gjorde sig i ordning med smink och hårspray i högsta hugg så drog jag samtidigt på mig löpartightsen, lite motvilligt då, ja! Snön yrde utanför fönstret. Jag kan verkligen inte påstå att jag var sådär jättesugen där och då. Det är dock det som är så bra när man har bestämt med någon, det är mycket som ska till för att man ska ställa in!
Jag och Sofia lämnade hemmet samtidigt och jag mötte upp Minna nere på gatan. Hon föreslog att vi skulle springa in mot T-centralen. Det passade mig utmärkt! Det var längesedan som jag sprang en stadsrunda och det är kul med omväxling! Det snöade och var riktigt halt på sina ställen så vi tog det hela lugnt och stabilt. Som vanligt kändes rundan riktigt trivsam, trots att det tog emot innan.
20 km senare var vi åter hemma. Värmefilten får kompensera det badkar som jag inte äger! GRYMT skönt att ligga under den efter en långpanna! Nu är det Fredag och jag välkomnar helgen till fullo, en sovmorgon med långfrukost lockar nog allra mest! Kanske blir det en löpdejt med kay polack (i öronen) också! Hoppas att ni får en fantastisk helg!

torsdag 29 november 2012

Nu är det verkligen dags!

Mitt namn finns nu med i ett par startlistor inför nästa år. (spännande!) Rätt chockerande egentligen att man måste vara så på hugget nu för tiden om man ska springa lopp! Man måste ju inför de större loppen bestämma sig nästan ett helt år i förväg!
Så ett par lopp finns nu alltså bokade i kalendern. So far har jag bestämt mig.
Men nu måste jag bestämma mig lite mer precist.
Ni kanske känner till citatet "viljan att vinna betyder ingenting utan viljan att vilja förbereda sig". Det ligger mycket i det!
Jag måste bestämma mig för vad jag vill rent konkret. Den senaste tiden har träningen gått på halvfart och en av anledningarna är att jag inte har haft något direkt mål med min träning.
Jag måste därför bena ut VAD mitt mål är.
Det ska vara ett tydligt mål och något som jag verkligen vill.
Sedan blir nästa steg att klura ut HUR det ska genomföras, det vill säga HUR jag ska göra för att nå mitt mål. Det måste dessutom kännas realiserbart och jag måste ha rätt förutsättningar.

Jag tänker att målet är det som sedan hjälper mig när det är som jobbigast. Det kan få mig att tagga till lite extra under intervallpassen. Typ "Jag vet varför jag gör detta".
Jag brukar även tycka att det blir ännu roligare att träna ju närmare målet som jag kommer.
Hela sommaren cirkulerade Berlin marathon i mitt huvud.
När jag sprang i bergen på semesterstället i Spanien så kände jag mig riktigt målfokuserad och det var en RIKTIGT härlig känsla . Jag kände mig ruskigt beslutsam underde  tuffa intervallerna och jag tuggade då på i motlut i sommarhettan, med blicken fäst någonstans långt borta. Denna beslutsamhet kändes i kroppen, i steget i kroppshållningen i allt. Efter passet var jag alltid så glad och nöjd. Jag laddade kroppen med bra och god mat för att få ut maximalt av träningen.
Foto: Min intervallsträcka
WOW...den känslan kan jag sakna! Berlin marathon var huvudmålet men Tjejmilen(tid: 40:43) är loppet som jag under 2012 känner mig absolut mest nöjd med. Jag kapade där och då 3 minuter på mitt milspers.
Att se att all min beslutsamhet och all min träning hade givit resultat var för mig en oerhörd tillfredsställelse! Blir nostalgisk av att skriva detta. Känslan under tjejmilen sitter kvar än!
Mitt första mål just nu är att sätta ett datum för när själva mål-planeringen ska ske. Jag måste ta mig tid till detta och inte hasta fram något. Jag ska sätta mig ner med ett block och en penna och ha en dialog med mig själv. Det blir en bra början! Sedan jäklar, kör jag järnet mot det målet! ;-)
Har ni satt upp några mål inför nästa år? Hur tänker ni?

onsdag 28 november 2012

Stockholm just nu.

Det är kallt, blåsigt,slaskigt, mörkt och från himlen kommer det ner det som brukar kallas för snöblandat. (ush) Jag gillar sommar och värme mer, det är ett faktum. Det är dock också ett faktum att det kommer att komma fler sådana här kyliga och slaskiga dagar. Vintern har ju faktiskt knappt börjat. Så vad ska man göra? Jo, jag ska försöka att se det positiva! Jag ska börja med att tända fler ljus hemma, julpynta lite och dricka varm glögg eller te om kvällarna. Det känns mysigt!!! Titta på denna bild nedan, som jag knäppte under en löparrunda häromdagen. Blev faktiskt lite tagen över hur vacker denna gata är. Husen längs gatan är röda med vita husknutar, bara en sådan sak! Där skulle man bo en dag!:-) Magi!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Var optimister under loppet!

God morgon!
Jag tror att jag fortsätter på måndagens "morgontema"!
Själva tänkandet är som sagt en förmåga som kan utvecklas och användas på olika sätt.
Vad jag menar är att vi kan använda tänkandet så att det hjälper eller rent av stjälper oss.
När vi stöter på ett problem så kan vi faktiskt ibland välja om vi ska vara positiva eller negativa till det inträffade.
Vem är det är som styr dina tankar och bestämmer vart din uppmärksamhet riktas då?! DU,DU,DU! =)
Detta med att jobba med sin mentala inställning, har ni läsare som springer tuffa lopp kanske, liksom jag, stor användning av under tävling. Jäklar vad jag "styrketränar" den delen inför ett lopp!
 Under ett marathon gäller det att vara både psykiskt och fysiskt förberedd! Under milslopp och kortare lopp med för den delen!
Det handlar inte om att ignorera en motgång eller att man inte får tänka att något är tufft eller jobbigt för "då är man pessimistisk"!
Nejråh, det kan faktiskt handla om att först bekräfta att något som är jobbigt men att sedan välja hur man vidare ska se på detta.
Om man får en svacka under ett lopp kan man t.ex. tänka
”Okej, det är sjukt jäkla jobbigt just nu MEN vad grym jag är som fortfarande håller tempot!”
Det är ju SÅ mycket mer uppmuntrande än att tänka
” Det är sjukt jäkla jobbigt just nu, vad dålig jag är som känner så, jag borde ha tränat mer, faaan!
Eller vad säger ni?
Ni får gärna dela med er av era tips genom en kommentar här på bloggen, hur gör ni för att vara positiva under ett lopp?

tisdag 27 november 2012

Vädret är fortfarande hysteriskt...

... därute!
Att gå på spinning känner jag därför var ett bra beslut! Det var skönt att trampa där inne i värmen! Jag hade det dock rätt så kämpigt idag. Jag kände mig nämligen väldigt ansträngd. När pulsen låg på 80-85% så kändes det snarare som om jag var uppe i maxpuls. Men jag tycker att passet blev bra ändå! Efter spinningen har det varit myspys-time! Det är mysigt att vara inne när det regnar!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det känns som om...

... Jag sitter i en biltvätt just nu, när jag försöker titta ut genom fönstret på bussen. Regnet har fullkomligt öst ner hela dagen lång.


Att ge sig ut och springa känns inte så värst lockande så jag byter ut löpningen mot ett spinningpass. Ibland uppskattar man minsann sitt gymkort extra mycket. Måtte jag bara få en plats nu på spinningpasset!
- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 26 november 2012

Måndagslyx!

Hallå!
Idag har jag vilat från träningen.
Jag var istället på en ansiktsbehandling på min favorit hudvårdsklinik acnespecialisten!
Jag var ju på spa i helgen, som ni vet, men då gjorde jag ingen behandling. Jag bara badade, bastade och relaxade. Inte illa det heller! :)
Acnespecialisten har enligt mig dock de bästa behandlingarna, så det är där jag föredrar att "behandlas"!
Första gången som jag besökte de för en ansiktbehandling var jag bara ca. 13 år gammal, länge sedan!!!
När jag vid något tillfälle har gått på en ansiktsbehandlig någon annanstans (och gjort en porrengöring) så har det aldrig känts lika grundligt och proffsigt som på Acnespecialisten.
Jag har då alltid känt mig besviken på resultatet.
Här, däremot, går de verkligen igenom huden ordentligt, det känns verkligen fräscht!

Under behandlingen ångas huden upp.  Därefter genomförs en portömning (vilket är mindre skönt)
Det är just detta moment som gör att huden blir rengjord på djupet.
För att ytterliggare fräscha upp huden tillfördes även mycket fukt. Det passar för just min hudtyp då jag har en ganska torr och känslig hy.

Trevlig personal har de förövrigt också! Som berättar vad som sker under behandlingen och som ger bra tips och råd!



Många förknippar en skönhetsbehandling med "en lyxig stund" och ja, visst känns det lyxigt, men jag ser alltid mest fram emot resultatet! Att jag får bättre hud när jag kontinuerligt gör behandlingar och använder bra produkter är det som lockar allra mest! 
Min hud utsätts för ganska mycket. Jag springer ju ute i vind och rusk och det blir mycket tvättande. Så detta känns verkligen "rättvist" för huden! 
Nu efter behandlingen är jag rödflammig och småprickig, som vanligt efteråt.  Förra gången la det sig dock ganska fort. Ungefär efter en natts sömn så hade huden lugnat ner sig igen.
Så det bästa och skönaste är om man kan åka (raka vägen) hem efter behandlingen.
Att sminka över rodnaden skulle aldrig falla mig in. Efter en behandling känner jag att min hud behöver "få vila". Jag bokade genast in en ny behandling om ett par veckor. Fram till dess så får, precis som bilden nedan säger, få produkterna Careplus sköta resten! Jag ska fukta mycket, göra peeling då och då samt lägga en ansiktsmask 1-2 gånger i veckan.
Hm... kanske ska man boka in en tid hos frissan samma dag som nästa behandling?
Tänk vilken Lina-ego-dag det skulle bli! 

En löptur med Kay satte igång tanke-processer ...

Jag hörde en gång att optimisten i genomsnitt lever sju år längre än pessimisten. 7 år gott folk, det är länge!!?
Det är ett spännande påstående, inte sant?
Vem är pessimist och vem är optimist då?
Är det något man kan välja? Precis som att man kanske kan välja vilket yrke man vill ha, vad man ska äta till middag, vilken väg man ska ta på vägen hem eller hur man ska inreda sin bostad?
Japp, det tror jag, vi kan öva och styra våra tankar!
Jag tänker först och främst att mycket ligger i hur man tolkar orden.
Att vara optimistisk tycker jag inte är lika med att inte kunna se risker eller nackdelar till exempel.
En optimist kan beräkna risker och eventuella konsekvenser över att om"det går åt helvete". Skillnaden är att om man stöter på en motgång och har en optimistisk inställning så ger man inte upp lika fort. I stället tänker man att det nog bara var ett tillfälligt bakslag och funderar på hur "man kan gå vidare".
Jag tänker att pessimister ofta tenderar att fokusera på den aspekt i tillvaron som är sämst, de ger upp lätt, och tänker ofta att "det är kört" . Pessimisten  har en konstant benägenhet att tro på att det värsta/sämsta kommer att hända.
Vad jag menar är att det finns en hel del att reda ut innan man går in i en diskussion gällande detta. Man måste först fundera på hur man själv tolkar in ordet och sedan hur den andra gör det. Detta gäller i och för sig nästan allt. Jag tror nämligen att många missförstånd i allmänhet grundar sig på att vi tolkar in saker på olika sätt och att olika ord väcker skilda känslor hos oss. Så först kan man ju tänka och försöka utforska "pratar vi om samma sak?"
Vad ville jag med allt detta då?
Jo jag tog en löptur i gårkväll med Kay Polacks ljudbok i öronen. 
Han talade om att vi kan välja att vara lyckliga enbart genom tankekraft. WOW! Visst är det bra!? :)
Han uppmande till att sluta vara offer och istället bli en mer ansvarstagande och skapande i sitt eget liv.
Han talade om att VÄLJA glädje!
Man är inte offer för sina känslor. Det som vi kan göra för att bli kaptener över känslolivet är att först bli medveten om våra känslor/reaktioner och att därefter börja göra medvetna val.
Varje dag står du ju faktiskt inför en väldans massa val.
Ska du gå in i det med glädje eller genom att vara sur?
När du tex kommer hem efter jobbet, vilket tonläge har du då när du öppnar dörren? (om du bor tillsammans med någon). Ropar du glatt "Hej" med energi eller sparkar du irriterat undan en dojja och suckar samtidigt som du säger "hallå" med en småsur röst?
Du kan välja.
Vad som händer därefter tänker jag kan vara lite av en domino-effekt!
Kay sa att man inför små händelser/motgångar i vardagen kan ställa sig frågan; "kan jag välja lycka nu?" Det är en rätt bra strategi tycker jag. Dvs. att ställa sig frågan innan man låter det negativa "barka loss" totalt! Lite som: "stopp, vilken väg ska jag ta nu"?
En liten enkel minneslapp att ha i plånkan? Visst har jag konstnärliga talanger? ;-)
Jag är nu förväntansfull inför min och Kays nästa löptur tillsammans. Tack för att din bok fick mig att tänka på detta! Jag ska göra val som är positiva för mig idag, gå in i saker med glädje, utan tvekan!

söndag 25 november 2012

Nervarvad!

Hallå!!
Är nu hemma efter spa-helgen igen och jag känner mig nu så nervavad.
Bara det att få komma iväg från sin vanliga miljö gör mycket. Jag har haft väldigt mycket för mig den senaste veckan. Även fastän det är roliga saker så har jag känt mig lite smått splittrad just för att det har varit så mycket olika saker varje dag. I veckan har jag praktiserat på socialtjänsten en dag, varit med och hållit en utbildning i motiverande samtal i tre dagar, haft ett givande möte angående ett framtidsprojekt samt varit i skolan en dag. På kvällarna har jag  ridit, spinnat, sprungit osv.
Jag gillar att hålla mig aktiv men jag kände att det var behövligt med en energigivande punktinsats. Att åka iväg i helgen var en sådan!
Nu känner jag mig pigg och utvilad! =) Nu ska jag landa lite till innan jag senare i kväll ska slänga ett öga i kalendern och få ett hum över den kommande veckan, så att jag vet hur jag kan lägga upp min träning. Träningen i veckan som varit... ja den har inte varit den bästa. Äsh! Saker och ting måste ibland anpassas. Så är det! Hoppas ni haft en bra helg!
- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 24 november 2012

Spa:ar

Underbart. Härligt. Avslappnande. Energiboostande.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Regn o rusk!

Idag är det grått i Sthlm.


Jag lämnar dock staden då vi är ett litet gäng som åker iväg på spa! Så mysigt!! Efter spat sover vi på en närliggande herrgård! Rekreation!
- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 22 november 2012

Ofta får jag frågor som...

...vad driver dig?
...hur orkar du?
...hur hittar du motivationen till att träna?

Det finns inget enkelt svar på frågorna.
Det finns många svar!
Svaren varierar dessutom beroende på dag, period på året, humör, hur livet är just för tillfället osv.
Har jag haft en stressig dag kan träning motivera för att jag vet att det släpper spänningar i min kropp. Om jag känner mig spänd efter jobb/skola och tränar så känner jag mig ofta "nollställd" efteråt och kan njuta av kvällen bättre och på ett mer avspänt sätt.
En annan motivation kan vara att träna med en kompis. Som i måndags när jag tränade med Sofia, det blir ett bra sätt att umgås på.
Min träning kan utåt sett se enformig ut då jag främst springer, men så är det inte!
Löparrundorna ser helt olika ut från dag till dag.
Vissa dagar springer jag tidiga morgnar andra dagar blir det sena kvällar. Ibland springer jag långpass, någon annan dag blir det snabbdistans. Vissa dagar springer jag i skog och andra i stadsmiljö. Ibland springer jag tillsammans med någon kompis och ibland blir det helt själv. Vissa dagar lyssnar jag på peppande musik andra dagar slukas jag upp av en spännande dokumentär.
Jag tycker inte att det låter speciellt enformigt! Vad tycker ni?
Detta är en variation som jag behöver! Visst är det skönt att man slipper välja?
Jag tror på variation för min del!
 Såklart att motivationen till att träna kan variera. Vissa dagar är jag mer motiverad än andra dagar.
 Idag tex. känner jag mig lite seg, det regnar även ute och det blåser något hiskeligt.
Hur gör jag nu då? Vilka tankar far genom mitt huvud som kommer att leda till att jag ganska snart står där ute på gatan med garmin-klockan i högsta hugg?
Jo, jag ser framför mig hur jag efter rundan sitter här nersjunken i soffan. Jag är nyduschad och har en handduk snurrat runt håret. Jag har en skön känsla i kroppen efter löpar-turen. Jag äter varma våfflor och trycker igång en Johan Falck film. Någon av hundarna ger ifrån sig en nöjd hundsuck(älskar det ljudet) och ljusen på soffbordet kommer att vara tända. Jag vet att allt detta kommer att kännas extra gött efter en mil i benen! Jag vet det! Jag tror också (man kan ju aldrig veta) att rundan kommer att bli skön efter ca. 2 km, när jag är lite uppvärmd.
...
Okej, nu blev jag sugen, att skriva detta framkallade faktiskt ett sug...nu byter jag om! =)

Just nu.,,

...Passerar stadion, målgång Sthlm marathon och har gamla härliga roxettehits i öronen! Nostagichock de lux!;-)


Hoppas ni får en underbar dag!- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 20 november 2012

Hej!

Idag när jag sprang till mötesplatsen med klubben, för lite tisdags-spring, så var jag full av tankar och känslor.
Jag kände mig så där skönt positiv.  
Dagen har varit som ett långt och händelserikt äventyr och jag känner att jag är inne i en riktigt bra fas! 
Tankarna handlade om hur jag vill fortsätta att leva.
För att veta det så är jag lyhörd på vad som gör och i vilka situationer som jag känner mig inspirerad. Det är ju den bästa vägpilen!
 Jag tänker att man inte behöver stanna vid "att bli inspirerad." Utan istället låta det driva en framåt och på så vis tillåta sig själv att utvecklas till den som man verkligen är och på det sätt som man själv vill. Jag tycker att det är viktigt att tillåta, det som intresserar och inspirerar mig, att även få engagera mig. Jag vill inte kasta bort min tid på sånt som jag inte känner en inre hängivelse eller passion inför. Så idag tackar jag för den inspirerade vägpilen!
Nu är det som vanligt susseluss som gäller! I morgon ska jag till praktiken, jag har varit iväg på annat i två dagar... :-)

måndag 19 november 2012

Att ta ut glädjen i förskott

Tjenixen! Gott folk! 
Jag har haft en grymt härlig dag som nu avslutades med ett spinningpass med Bästa Sofia. Jag är så glad över att hon har köpt satskort så att vi äntligen kan träna tillsammans!!
Nu har jag kommit hem och sitter i sängen med datan i knät och med hundarna bredvid mig.
Jag tänkte nyss på en diskussion som jag och Sofia hade och jag är nyfiken på hur ni ser på saken.
Vi pratade om att man ibland, lite oftare, kanske borde "ta ut glädjen i förskott"?
Här har ni ett förklarande exempel ;
 Föreställ er att ni har varit på en arbetsintervju och tycker att det har gått sjuuuukt bra. Då måste man ju få glädjas över det och inte tänka "nej, nej vi får se först om jag får jobbet.. " Man borde ju, oavsett hur det går, tillåta sig att vara glad över att det gått så bra" Gå hem och fira vettja! :)
Vågar man vara glad innan saker och ting är "helt hundra" så erbjuder man ju sig själv dubbelt så mycket glädje och lycka och hur bra är inte det?
Jämfört med om man låser sig själv och bara tillåter sig själv att vara glad över saker först när de verkligen slår in. Risken är så klart att man riskerar att bli väldigt besviken. Det är väl därför man garderar sig.
 Men om man tar ut glädjen i förskott så är man ju kanske ändå glad över något nytt/ annat "som man har tagit ut i förskott" när man väl är besviken över något som inte har gått ens väg... Win win!? Eller? Hm...
Hur tänker ni?
Söta Love är jätteduktig på att ta ut glädjen i förskott! "prassel, prassel i köket"= "ska jag få godis nu?
Nu så tänkte jag snart bädda ner mig! Jag har en rolig dag framför mig även i morgon och vill då vara pigg och alert. Så natti, natti ! :)

söndag 18 november 2012

Springandes i expressen häromdagen...


Halloj!

Som ni kanske märkte var jag ingen direkt muntergök till bloggare igår!
På gårdagens morgon- långpass med Minna så bestämde sig Minna för att också köra Berlin-maran nästa år! Tillsammans skulle vi ladda och peppa varann!
Minna som var lite osäker innan på om hon skulle anmäla sig blev mer och mer sugen under vår runda och tillslut bestämde hon sig, att liksom jag, klicka in kl. 18:00 på Berlin marathons hemsida, då de 2500 platserna skulle släppas!
Det hela slutade med att Minna fick en plats, men inte jag!
Alltihop kändes bittert, för både henne och för mig...
...Och jag frossade i godis på bion igår kväll i hopp om att det skulle lätta lite på besvikelsen, väldigt logiskt, eller hur?... ;-)( Hahah... skyller på det, skulle säkert ha frossat ändå)
Men vem vet, det kanske inte är helt kört ännu! Inget give-up här inte ;-)
Idag har jag förövrigt haft en MI-inspirationsdag här hemma!
Jag har suttit och fördjupat mig i över 4 timmar och glömt bort både lunch och skippat det tilltänkta spinningpasset!
Hoppsan!
Så kan det gå när man blir uppslukad av något!
Mitt mål är att bli expert på ämnet! :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 17 november 2012

Så sur!

Jag fightades om en plats till Berlin marathon 2013 ikväll! De släppte 2500 platser och jag hängde på låset exakt 18:00. Men sidan kollapsade hela tiden! Trots att jag gång på gång kom in och kunde skriva in alla mina kontaktuppgifter så gick registreringen aldrig igenom!! Jag är så sur just nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 16 november 2012

Välkommen helg!




Jag har haft en stimulerande vecka och är just nu ganska sugen på vila. Indisk mat med trevligt sällskap inledde helgen! Jag kommer för övrigt nog att ta det ganska lugnt i helgen. Jag har en del att fixa med/läsa inför nästa vecka. Utöver det så blir det nog mestadels vila, träning och god mat OCH så massa tända ljus förstås, det är ju höst!:-) hoppas att ni mår fint! - Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 15 november 2012

Let´s go!

Morsning! 
05:27(!!)
Dags att hoppa i löparpjukksen! =)
- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 14 november 2012

Stop it!

Hellu! Hoppas ni mår bra! Själv så är jag rätt trött faktiskt. Hade en sjuk hund som gnydde i natt och som höll mig vaken stundtals. Nu mår han skönt nog bättre men för egen del börjar det kännas att sömnen varit bristfällig...
Jag tänkte dela med mig av en intressant diskussion som jag hade med en tjejkompis nyligen. Vi pratade om det där med att jämföra sig med andra.
Att jämföra sig med andra ligger nog lite i människans natur. Jag menar, jag tror att vi alla någon gång jämför/har jämfört oss med andra i större eller mindre utsträckning och i olika situationer.
Det som jag vill poängtera är dock att jag aldrig har gillat att använda "jämförelse" som drivkraft.
Det gäller inte bara inom mitt idrottande utan i de flesta sammanhang.
Ja kan ta skolan som exempel.  På grupparbeten kan det tex hända att någon i gruppen har fått nys om hur det går för någon annan grupp. Personen kanske då böjer sig fram och viskar "Jag pratade med den andra gruppen, jäklar vad de hade bra ideér och de verkar vara så jäkla bra" blablabla.
I sådana liknande situationer kryper det i skinnet på mig. Att grubbla över vad andra gör (och automatiskt tänka att de gör det bättre?) tycker jag enbart stjäl energi och kraft som jag hellre lägger på att åstadkomma det som jag själv strävar efter. För mig så fungerar det som en riktigt dålig drivkraft.
Jag tänker att om man förminskar sig själv i förhållande till andra så blir det bara som hinder på vägen. Jag, för egen del, blir bara stressad och okreativ om jag sneglar på andra och omedelbart tänker att det säkert går bättre för de!?Jag tycker däremot att det är viktigt att jämföra mig med mig själv.
I tävlingssammanhang kan det såklart vara svårt att inte jämföra sig med andra. Kanske t.om oundvikligt? Det är tävling och mycket fokus på prestation. Det är ju vad alla runt omkring en efter loppet pratar om "Vad de fick för tid". Jag tror därför att det är svårt att inte jämföra sig alls, med någon, på just tävling.
MEN....det betyder inte att det är bäst eller lämpligt att använda andra som måttstock för sin egna utveckling. Hur tänker ni?

tisdag 13 november 2012

Tisdagstempo!


Go kväll kära läsare!
Jag har ikväll sprungit en runda med klubben. Idag var det tempo som gällde och med draghjälp från duktiga klubbkompisar så gick det vägen, 5 km med ett snitt på 4:15/km.
Jag har som mål att kontinuerligt köra kvalite´tspass. För mig så är just fartpass och intervaller lite av mina favvopass men ändå så behöver de planeras in. Visst, långpass är också mysiga och har man sällskap så tycker jag att det är ett väldigt bra sätt att umgås." Man slår då flera flugor i en smäll" Motion, träffar kompis/ar och får i sig massa frisk luft osv.!
Men det här med fart... det känns så...hur ska jag säga....kittlande? Jag gillar att chocka kroppen och det känns som att det friges massa positiva ämnen... och så är det humörhöjande! Jag gillar när man kämpar och pressar och jag gillar när man efteråt står lutad mot typ en lyckstolpe och pustar ut med ett leende på läpparna...Det är något särskilt!
Vem sa föresten att löpning var enformigt?! Det finns ju massa olika varianter och passupplägg!?=)
Tack klubbisar för ett endorfingivande pass!
Nu ska jag sätta mig mig vid min arbetshörna här hemma och fixa ett par administrativa "måsten"...



måndag 12 november 2012

En glad överraskning!

På eftermiddagen, när jag var på väg hem för att hämta väskan till spinningen så ringde Sofia. "Tjena, ska du på spinningpasset eller?!" Oooom jag blev glad!? Såklart art jag skulle! Sofia är en av mina absolut bästa kompisar och att få ett oväntat sällskap av henne på måndagens spinning såg jag som ren lyx! Det är så roligt att hon också har köpt sats-kort. Äntligen!! Efteråt väntade den obligatoriska stunden för snick-snack i bastun. Så härligt!! Det är så mysigt att basta efter träning. Man blir så varm och avslappnad! Det känns bra för kroppen! En ny hoodie från klubben myste jag sedan i resten av kvällen..


Att träna just på måndagar är något särskilt... Jag gillar att starta veckan med träning! - Posted using BlogPress from my iPhone

En mörkt morgonfemma!

När jag planerar att gå upp för att morgonlöpa så känner jag mig i bland stressad kvällen innan. När jag går och lägger mig tänker jag nämligen ibland att "nu måste jag somna, jag ska ju upp så tidigt". Den tanken kan göra det svårare att somna. Så knepigt!
Så tänkte jag igår kväll när jag släckte lampan. Efter det vred och vände jag på mig ett antal gånger. När väckarklockan drog igång 05:30 så kände jag mig dock, överraskande nog, ganska pigg. Det blev en mysig femma i mörkret. Riktigt skönt! Jag blir på så bra humör när jag morgontränar! Det känns som om jag, trots att det fortfarande är tidigt, redan fått ut något av dagen.


Nu; mot praktiken!
- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 11 november 2012

Vilken dag!

Jag var som sagt med Minna på mässan idag! Jäklar vad mycket vi provsmakade på matmässan! Det fanns sååå mycket gott! En av favoriterna var helt klart chokladfontänen i år igen! Det fungerar så att man köper marshsmellows som man sticker in i fontänen så att den blir täckt med choklad. Jammi!!!På hälsomässan shoppade vi, som väntat, en hel del, bland annat hampa-protein, acaibär och bipollen. Det är alltid spännande att prova på nya grejer! Nu så är det chill för hela slanten. Passar på att lägga en ansiktsmask nu när det bara är slappande i soffan som gäller. :-) Hundarna vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till detta nya utseende och kollar misstänksamt på mig! Lite småkul!


Inför veckan har jag en utmaning; jag ska träna någonting varje morgon innan jobbet(praktiken)! Jag triggas av utmaningar; stora som små, och denna känns rätt liten, men ändå peppande!- Posted using BlogPress from my iPhone

Godmorgon!

Det var en trevlig fest igår och därav blev det en behövlig sovmorgon idag!
Nu så ska jag dra i väg till Sthlm-mässan. Matmässa och hälsomässa!

Framförallt ser jag framemot provsmakningar på matmässan!;-)
Är det någon monter som man bara inte "får missa"?
- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 10 november 2012

Hej lördag...

Från långpanna...


Till partaj....


En ganska optimal lördag enligt mig. :-) Jag ska dock se till att jag är tillräckligt pigg för att dra i väg på hälso-och mat-mässan i morgon. Det får man bara inte missa!;-) Matmässan lockar extra mycket, den var ju riktigt bra förra året! - Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 9 november 2012

Spinning-fredag!

Denna vecka har det blivit ytterst lite löpning, bara ett fartpass i tisdags. Istället så har jag varit på två styrkepass och tre spinningpass! Jag är inne i en riktig gå-på-känsla-period när det gäller träningen. Tanken är att jag ska strukturera upp det hela en aning framöver men just nu känner jag att det är rätt skönt att bara ta dagarna som de kommer. :-) Träna det som faller mig in. Jag inledde för övrigt helgen idag med tabata-intervaller på spinningcykeln. Inte att leka med! Var alldeles shaky efteråt! Vad passade då bättre än att pusta ut i en biosalong? Jag såg en av de bästa filmerna som jag någonsin har sett faktiskt! Ingen överdrift, denna var riktigt, riktigt bra! "en oväntad vänskap"heter den! Ni bara måste se den, den var som sagt heeelt fantastisk!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hallå!

Vilken lång och bra dag jag hade igår!
Jag var i Uppsala på en utbildning hela dagen som bland annat handlande om hjärnans funktion samt vad som styr våra beteenden. Precis sånt som intresserar mig! Jag börjar mer och mer inse att det finns vissa saker som jag skulle vilja vidareutbilda mig inom. Jag måste bara få ekonomin och tiden med på spåret! :)
Efter utbildningsdagen mötte jag upp Sofia. Vi körde ett snabbt styrkepass på Sats för att sedan traska hem till mig. Det var nämligen dags för en sleepover igen! Så otroligt mysigt! Att sitta uppe på kvällen med en av sina bästa kompisar med varsin te-kopp i handen slår mycket! Enormt mycket mysfaktor på det!

Förövrigt så känner jag att jag just nu tycker att det är rätt tråkigt att inte ha något lopp nära i sikte! Om det är något som jag taggas grymt mycket av så är det just lopp.. Jag älskar känslan av att ha något stort att träna inför. Just nu känns min träning ganska ostrukturerad och målen för 2013 känns ganska "oklara"
När jag tittar på bilder från lopp, som den nedan, så kommer pirret direkt  i magen! Jag älskar att tävla/springa lopp!

onsdag 7 november 2012

En svettig timme i spinningsalen!

Det var faktiskt knappt att jag trodde att jag skulle orka ta mig till kvällens spinningpass.
Jag låg i sängen innan och kramades med ena vovven, Tim.
 Att ta mig upp, ut i kylan och pallra mig iväg kändes just då föga lockande. Det var så varmt och gött där i sängen med min lilla kamin till hund. :)

 Till slut tog jag mig i kragen och gav mig iväg i allafall och Tim gav mig en frågande blick ;-)
 Jag köpte en riktigt god kaffe på vägen som en liten belöning till mig själv. Som bonus så värmde ju dessutom kaffekoppen upp mina frusna händer i kylan.
Inte långt därefter slängde jag upp ena benet över cykeln och började med en låg puls kontrollerat att värma upp kroppen inför ett 55 minuter långt puls-spinningpass.
 Passet var ett tempopass med flera arbetsfaser/intervaller och jag körde järnet under dessa intervaller!!
 En tanke, som  för mig, brukar funka att ta till under ett spinningpass är:
 " Se nu till att du inte har gått hit i onödan". Det pushar mig!
Vad jag menar med det är att om jag bara "myser mig igenom passet" så känns det lite onödigt att jag är där.
När och om jag är där så kan jag ju lika gärna ösa på!
 Visst, vissa dagar har man inget krut i kroppen, så det viktigaste är huvudsakligen att jag gör mitt bästa.
Idag hade jag krut. Jag flåsade högt emellanåt(tur att musiken var så hög) och jag såg hur det droppade svett ner mot cykelkarmen. Jag älskar när jag ser svettdropparna falla under spinningpasset. Då känner jag mig som en riktig hårding. Förut svettades jag nämligen sällan på spinning.
Jag har hört att det beror på att kroppen har en bättre förmåga att reglera kroppstemperaturen när man är i god form.  Det kan dock finnas individuella avvikelser (som inte har med god form att göra) som påverkar hur mycket man svettas som t.ex ens fettprocent, klädsel och antalet svettkörtlar.
I mitt fall är jag dock säker på att anledningen är att jag är mer tränad nu än förr. Just därför är jag alltid stolt och nöjd över det blöta linnet efter passet! Som ett kvitto på att man har genomfört passet grymt bra!
Det kvittot fick jag idag och när nedvarvningen kom så kände jag mig så nöjd inombords.
TUR att jag gick på detta passet!
En bra onsdag men nu ska jag hoppa i säng, jag ska nämligen upp tidigt och åka utbildning i Uppsala i morgon! Så roligt!

tisdag 6 november 2012

Tankar som snurrar @ bussen

De senaste dagarna, (veckorna?) har jag tänkt, tänkt och tänkt.
Det är så mycket som jag vill göra och det finns flera tankar om framtiden just nu.
 En grundtanke hos mig är att;
 "Låt aldrig rädslan att misslyckas hindra dig från att lyckas"
Det är ett budskap som ofta ploppar upp i mitt huvud.
Ofta får det mig att resa mig upp och ta tag i "det där" som kanske känns både lite osäkert, läskigt men samtidigt utmanande, stimulerande och spännande.
Mitt första lopp, som jag någonsin sprang, var Sthlm marathon. Många har sagt att det är lite annorlunda att inte först börja med ett milslopp eller kanske 5 km och sedan springa ett marathon. Men det är så jag fungerar. Jag ville springa en Mara. Det var det som lockade.
När jag väl hade tänkt tanken på ett marathon så var det det som lockade  först och starkast.
 Samma sak gäller annat i livet. Jag blir lätt ivrig och vill gärna hoppa upp på den högsta hästen på en gång. 
Vill jag något så kan jag också bli väldigt målmedveten och envis.
 Om jag sedan blir lite nervös av själva uppgiften så försöker jag att trigga mig själv med att tänka att det är viktigt att våga misslyckas!
  Att det inte behöver vara så farligt att misslyckas!
Och vad är egentligen att "misslyckas"?
Vad är ett misslyckande?
Jag tänker faktiskt att ett misslyckande inte alltid behöver vara ett misslyckande, egentligen!
 Att våga kan ju vara att lyckas trots att utgången inte blev så som man först tänkt.
kanske gav "resan" på vägen ovärderliga erfarenheter till exempel?
Ett starkt argument till att inte låta tvivel ta över är att om man ska kunna lyckas med saker och ting i livet så måste man ju också misslyckats emellanåt – oftast flera gånger!
Sitter man i sin vrå och aldrig vågar göra saker och aldrig lever ut sina drömar pga. rädslan att bli besviken så är det väl det som är att misslyckas...?
Eller?
Det är viktigt att komma ihåg att det är du som bestämmer själv om något är ett misslyckande eller inte.
Ett misslyckande är en känsla hos en själv.
Ingen annan ska alltså komma och säga att du har misslyckats om du inte själv känner det så.

- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 5 november 2012

Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv.

Det kan låta klyschigt men det ligger mycket i det.
Vägra låta veckodagarna vara transportsträckor till helgen!
Det behöver inte vara storslagna grejer för att man ska njuta utan bara  t.ex en mysig träningskväll såsom jag hade ikväll =)

Efter fotografering i löparkläder av Expressen så tränade jag  nämligen med Sofia.
Det är så roligt att hon har köpt gymkort!
Efter passet så bastade vi länge. Vi hade djupa, reflekterade diskussioner och jag kände en stor tacksamhet inom mig när jag kramade om min vän innan vi skildes åt.
Vilken myskväll! Jag är full av positiv energi!
Summa kardemumma; Ta vara på era vardagar! =)
I brist på andra bilder så bjuder jag på en bild från mitt spanien-.paradis! :)


En bra måndag!

Den här måndagen har varit bra så här långt och bättre lär den bli, Ikväll så ska jag och Sofia nämligen ha myskväll på gymmet! Om jag ser fram emot... :-)


Men först mina vänner så ska jag ställa upp på en intervju och bli fotad iförd i löparkläder...
- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 3 november 2012

Prestera till max med mental träning!

Idag snuddade jag ett intressant ämne med en klubbkompis emellan intervallerna ;-)
Det började med att vi pratade om upplägg inför tävlingar.
Då han plötsligt sa;  
"Det känns som om du har ett väldigt starkt psyke under träning och tävling Lina".
Jag kände mig lite träffad eftersom att jag alltid prioriterat och fokuserat mycket på just detta. Det kändes lite roligt att han lagt märke till det.
"Ja, jag lägger ner en hel del tid på det faktiskt" svarade jag.
För att bli snabbare och uthålligare tränar många löpare intervaller och långpass. Jättebra! Jag tänker dock att oddsen för att kunna prestera till max ökar om man även lägger ner tid och energi på mental träning. Ens tankar påverkar en mycket mer än vad vissa kanske tror!
Om man lär sig att förstå sina tankar och hur vårt psyke fungerar så kan man bryta dåliga mönster samt vända en eventuell motgång till framgång osv. Jag brinner för detta och är numera väldigt påläst inom området. Det är ju så sjukt intressant allt sånt här! Det är därför som jag har utbildat mig till socionom!
Ett av mina favoritord är ordet strategi.. "att ha strategier"! Jag tycker att det är ett starkt ord och jag kopplar samman det med ord som styrka, målmedvetenhet, kontroll, fokus och utveckling.
Jag definierar ordet som ”ett sätt att uppnå sina mål”.
När jag tänker och analyserar kring en strategi strävar jag efter att identifiera "hot" och möjligheter samt vilka styrkor och svagheter som finns. Just utifrån detta kan man börja jobba med sig själv eller med andra.
Tjejmilen 2012, tid 40:43.  Upplägg? Fysisk OCH psykisk träning!
Jag berättade för min klubbvän att jag aldrig skulle "flippa ur rejält" efter ett "dåligt lopp" till exempel.
 Jag skulle aldrig säga till mig själv "faan vad dålig jag är" och jag känner alltid en viss oro när jag hör andra klanka ner på sig själva på det sättet. Jag skulle faktiskt inte tillåta mig att ha den attityden till mig själv.
Visst ska man tillåta sig att vara besviken, det är absolut inte det jag menar...
Men det gäller att inte låta besvikelsen få ta över för mycket. Det är viktigt att  kunna acceptera och ta sig samman. Att, när den första besvikelsen lagt sig, sätta sig i lugn och ro och gå igenom allt. Utvärdera vad det är som eventuellt kan tänkas störa på träningen eller tävlingen.  Det är viktigt att dra lärdom av det som man nyss varit med om och att se det som en värdefull erfarenhet och information.
Ställa  frågor till sig själv som
"Vilka möjliga förklaringar kan jag finna?"
"Skulle jag ha kunnat göra något annorlunda med facit i hand?"
" Vad gjorde jag bra?"
"Hur hanterade jag situationen" Osv. Osv.
För att utvecklas framåt så bör fokus alltid vara att skaffa sig en strategi för att tackla och hantera det som störde och förstärka eller bibehålla det som fungerat bra och som har varit lyckat!
Man tränar och tävlar i alla fall inte för att klanka ner på sig själv efteråt. Det blir ju inte roligare för det! Vad har man för känslor då, nästa gång som man ställer dig på startlinjen?
Summa kardemumma;
Dina tankar, känslor och attityd påverkar dina resultat mer än man kanske tror.
Det är jätteviktigt att "gå in i saker" med rätt inställning! Jag är säker på att negativa tankar kan vara skillnaden mellan att lyckas och att misslyckas....

Morsning!

Frukost i magen i form av en smoothie och sedan lite kaffe på det
.Uppladdning pågår, jag ska nämligen iväg och springa med klubben! Woooohoooo ;-)

fredag 2 november 2012

Bikram!

Jag är mjuk, varm och lite smidigare nu, efter eftermiddagens yoga! =)
Både musklerna och lederna blir så härligt mjuka i värmen under och efter ett bikramyoga-pass. Det är riktigt beroendeframkallande!
Att man dessutom svettas i floder känns otroligt bra just för att man rensar ur kroppen och svettas ut gifter och slaggprodukter. 
Någon gång ska jag våga mig på en bikram-yoga-utmaning.
En vanlig utmaning är att man bikram-yogar i 30 dagar. Det vore riktigt utmanande och är något som jag ska försöka mig på när tillfälle ges!
Jag blev extra motiverad efter att ha läst Mathildas blogg...hon är nu på dag 32!!!
Jag blir så inspirerad! Jag vill, jag ska...

Freeeedag!!

Hallå! Sitter på kontoret och vätskar upp mig! Vätskar upp mig som förberedelse inför yogan senare.


Det är rått, ruggigt och kallt ute. Därför känns det helt rätt att gå på ett varmt och svettigt yogapass! Jag älskar värme och avskyr kyla! Ibland ifrågasätter jag valet av land att bo i! :-) - Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 1 november 2012

Fullt upp!

Jäklar vilken intensiv vecka jag har haft!
Det känns som om jag knappt har hunnit "sitta ner" utan bara flängt från det ena till det andra. 
Jag har inte hunnit svara på vissa mejl och kommentarer så fort som jag har velat heller. Sådant stressar mig. Inte för att jag tycker att det känns jobbigt att svara utan mer för att jag inte vill att någon ska få för sig att jag skiter i det. För så är det inte.
 Träningen har dock inte blivit lidande.  Det är väldigt sällan som yttre faktorer påverkar min träning i någon större utsträckning. Just träningen har jag rutin på. Det handlar inte om jag ska träna utan om när
Jag har hittat bra strategier för att få det att funka. Den här veckan har jag till exempel sprungit två utav mina löppass på morgonen. Skulle jag inte vara flexibel utan bara se morgonträning som en "omöjlighet för att jag är trött" så skulle jag ha svårare att få in träningen ibland.
Det är inte så jobbigt att morgonlöpa ... efter någon kilometer så har man ju vaknat till ;-)
Det är som när man ska bada/simma i en kall bassäng. Först är det kallt när man trippar i men efter några minuter så har man vant sig! Jag vill alltid till bastun när jag klättrar ner för stegen i en kall bassäng. MEN... bastun är skönare efter att man har simmat. Ni vet den där nöjda känslan som man kan ha efter ett genomfört pass... på samma sätt som att bastun är skönare så är frukosten efter morgonjoggen godare och MYSIGARE! Nysprungen, och nyduschad i morgonrock framför nyhetsmorgon med en god frukost och ett par tända ljus... alltså behöver jag säga mer?
Det om något är avstressande och att få börja dagen så tycker jag känns lyxigt på något vis.   
 Att hoppa över träningen bara för att veckan varit intensiv hade för mig varit en urusel lösning. Att träna håller ju dessutom stressnivåerna nere. I morgon är det förövrigt fredag och jag kommer att"yoga in helgen"... Det kommer hela helgen att bli bättre utav! :-)