söndag 30 september 2012

Katastrof!!

Fick värsta krampen i vaden och fick gå åt sidan och massera! katastrof!! Var helt förtvivlad!! Jag trodde att jag hoppade av loppet där och då.. Men när en kille skrek "come on" så provade jag att starta igen och krampen hade lättat lite.
3:19:48 blev det till slut ändå.. Men fick släpa mig i mål med tårar som brände bakom ögonlocken. Längre story skriver jag sen!:-) nu ska jag försöka att glädja mig åt perset. Jag har aldrig varit så lättad över att se mål som jag var idag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu kör vi!!

Woooohoo!! Berlin marathon 2012!!!! :-) :-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 29 september 2012

God natt Berlin!

Nu går jag nog och knoppar. Klockan 6:00 i morgon drar alarmet på iphonen igång. Jag har laddat ner en Berlin marathon app.. Och blir inte ett dugg pirrig när jag ser hur SEKUNDRARNA räknas ner till starten!!;-) hjääälp!!


Då vill man bara göra så här!! (det kallas visst för "undvikande beteende") ;-)


Nejråh, jag är rätt lugn trots att det, då och då, slår mig att ett marathon är rätt så långt. Särskilt om man vill ligga på under 4:47 per kilometer! Det känns som en rejäl utmaning och jag frågar mig själv gång på gång vad knepet var sist. Vad gjorde jag rätt? Vad borde jag gjort på något annat sätt? Hur kunde det gå så bra då?? Dessa tankar måste jag dock sluta att tänka på nu... För annars kommer jag att ligga sömnlös och fundera hela natten;-) Näe istället släpper jag ämnet nu, tänker att jag ska göra mitt bästa, klickar vidare på appen och ser att det ska bli sol i morgon!! Bara en sådan sak Berlin, sol och massa spring!! = glädje!! Jag sussar med det i mina tankar!! Goooood naaaaatt!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Okej...

... Nu är det nära! Här är några bilder med budskap som jag såg på mässan!








Det är verkligen mara-stämning i den här stan nu! Jag är lite trött i kroppen efter en hel dag i berlin! ;-) Men nu ska jag vila och ladda resten av kvällen!


- Posted using BlogPress from My iPhone

På plats!

Heeeej!!!Bor nu i coolaste lyan på 11:e våningen!


Jag har redan tagit en morgonjogg och sprang då bland annat bort till starten, som bara ligger 800 meter bort från boendet!!


Det känns så roligt att vara här och jag har precis avnjutit en morgonbuffe' de Lux! Nu är det dags att åka till löparmässan och hämta ut nummerlappen! Som grädde på moset finns det wifi i lyan!! - Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 28 september 2012

Mot Berlin!!

Sitter på Arlanda nu och sörplar på en sojalatte!! Skönt att vara på väg! Berlin marathon, i'm on My way! :-) äntligen!!!!


Jag har ingen aning om jag kommer att ha tillgång internetuppkoppling därborta, vi får se.. :-) - Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 27 september 2012

Status?

Som sagt, jag hade en riktigt bra känsla i kroppen i morse och än så länge så har inget jagat bort den. Yey!!!


Jag känner mig, med andra ord, fortfarande glad! Lite tror jag att det beror på att jag åker till Berlin i morgon! Visst är det en hel del fokus på själva maratonet men jag ser samtidigt även fram emot allt annat. Att flyga och att återse Berlin som stad. Äta på mysiga restauranger. Kanske shoppa lite.
Njuta av miljöombytet. Loppet då? Jorå. Jag känner mig lugn och jag tar det hela med ro. Jag ser fram emot att springa och att uppleva ett marathon igen! Just nu, i skrivande stund, ska jag dock tagga till, sådär lagom mycket, inför ett spinningpass!
- Posted using BlogPress from my iPhone

"Le mot din spegelbild...

... så får du ett leende tillbaka!" ;-)


Jag känner mig bara på ett så strålande humör idag och med råga på allt så skiner dessutom solen! Dagens utmaning är att försöka hålla fast vid den här härliga känslan. Att inte låta någon vind fara förbi och ta den med sig. :-) Ha en fin dag! - Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 26 september 2012

ICEBREAKER!


I morse var jag inbjuden till Icebreakers pressträff som inkluderade en morgonjogg följt av en mysig frukost på caféet Flickorna Helin Voltaire.
Jag kände mig ju äntligen, äntligen, äntligen(!!!) frisk idag när jag vaknade. Jag satt dock ändå i soffan,under ett varmt täcke med en kopp kaffe i handen och velade ett tag på om jag skulle delta på morgonjoggen eller inte??? Tillslut så drog jag lite motvilligt på mig jeansen i stället för löpartightsen.
Jag hade precis lyckats skaka av mig en förkylning, som de senaste dagarna fått mig att känna mig både nedstämd och stressad. Man vill inte bli krasslig sista veckan innan ett marathon. PUNKT.
Så nu när jag var kände mig frisk... ja då ville jag inte äventyra det hela.
Hur kul en morgonjogg än må vara så vore det rätt dumt att utsätta sig för att springa och sedan åka hem med kollektivtrafiken, nedkyld med löparkläderna på. I vanliga fall hade jag gjort det, men inte nu.
Så jag åkte dit, med vanliga kläder.
Det var en hel del både bloggare och journalister som möttes upp där på djurgården denna tidiga höstmorgon och det var kul att se så många bekanta ansikten.
Vi alla fick oss en varsin tröja från Icebreaker i merinoull. Jag ägde ännu ingen tröja som är gjord av det materialet så jag ser framemot att prova den på ett löp-pass framöver! (Då kommer jag såklart skriva vad jag tyckte!) Vad jag fick veta var i alla fall att materialet merinoull håller en både varm när det är kallt  och sval när det är varmt. Den ska även transportera bort fukt och inte heller lukta illa. Det låter ju väldigt lovande! Roligt att få prova framöver!
Efter lite genomgång gällande Icebreakers kläder så var det dags för morgonjoggen som hölls av Lisa McRae och Rubin McRae från Running sweden. Jag tog då en promenad tillsammans med Therese istället. Jättetrevligt det med och skönt att röra på sig.
Foto: Petra och de andra in action! 
Foto: Jenny Sundig, den grymma tjejen i täten på bilden var även på plats =).
Efter löpning för de andra och prommis för oss så väntade en mysig frukost! Yoghurten med musli och färska bär var gudomlig! Jammi! En super morgon med andra ord!!

Pressfrulle!

Heeej!
Jag hinner inte med något längre inlägg just nu.
Men sammanfattningsvis så kan jag bara säga press-träffen med Ice-breaker, running sweden och frukosten på "Fröknarna helin och voltaire" så klart var jättetrevlig! Bilder och ett mer informativt inlägg kommer senare.  Nu ska jag iväg till praktiken!
Jag känner mig förövrigt frisk.
Jag kan knappt fatta det.!!!!!! Jag är så lättad!

Jag är dock nojjigare än någonsin nu!! 
Jag spände argt ögonen i varenda person som harklade sig eller som snorade på pendeln, på väg hem, för att snabbt signalera : " Du skulle bara våga hosta åt mitt håll, då åker du på stryk, bara så att du vet!".
Nejråh, inte riktigt så kanske. ;-) Men mina känslor och tankar som gav sig till känna inombords var "nåt åt det hållet" ;-)
Fast jag löste det genom att dra upp halsduken över halva ansiktet och genom att dra in händerna innanför jackan . Jag såg väl så där lagom skum ut. Kanske skrämde det t.om  iväg någon harklande person?! Vem vet?! Yey!!! Typ "Vad är hennes problem, ska hon sno min väska eller"!! ;-)
Juste som sagt jag har brådis nu, ska ju iväg till praktiken! Detta blev nog det skummaste inlägget på länge, vad ville jag ha sagt? Aja... jag hoppas att jag inte skrämde iväg er i allafall! =)
Ciao Bellos!
Foto: Den mysiga, tunna mössa  var en av sakerna som låg i goodiebagen idag. Grönt är skönt!
-Posted using BlogPress from my iPhone

Jag kan inte ta risken...

Det regnar och är både kallt och ruggigt här i Stockholm.
Hur mycket som jag än känner att jag vill vara med på pressjoggen nu, alldeles strax, så inser jag samtidigt att jag inte kan ta risken att bli nedkyld nu när jag precis repat mig så pass mycket.
Jag känner mig frisk nu och är tacksam för det. Det är inget som jag vill äventyra. Jag åker dock till eventet ändå. Fotar och får veta mer om ice-breakers nyheter och äter frukost på fröknarna helin och voltaire med alla andra !

Löparskor på fötterna skulle ha känts roligare! Det är ett faktum. Men smarta beslut är A och O nu!
- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 25 september 2012

Spännande tillvaro?

... Om man märker att man känner sig glad och tycker att det känns roligt att göra sig ordning lite för att sedan promenera ner till hälsokost-affären, som ligger max 5 minuter bort från hemmet, ja då är man jäkligt understimulerad... Haha!!


... Men så var det! Jag är inte van vid att vara inomhus så här mycket, som jag har varit nu, dessa tre sjukdagar. Men vilan, plus allt bra som jag har "dragit i mig" har gjort mig typ helt frisk!! Otroligt men sant! I morgon tänkte jag nog prova på att springa t.om! Jag är dessutom, lägligt nog, inbjuden till ett löpevent i morgon bitti. Som jag inte vill missa!! - Posted using BlogPress from my iPhone

Det går åt rätt håll!

Jag är inte ett dugg orolig längre över att förkylningen, som jag har råkat ut för, ska leda till att jag inte kan starta på söndag. Jag har återhämtat mig snabbare än vad jag någonsin hade förväntat mig och har varken feber eller ont i halsen längre. Helt 100 är jag såklart inte men det är ju också bara Tisdag än så länge. Musklerna får vila ordentligt nu här hemma i allafall, så mycket är säkert!
Jag blickar framåt och framåt = frisk.
Strunt samma att det inte var så här som jag hade tänkt mig att den sista veckan innan loppet skulle vara. Vi kan inte styra allt här i livet men det vi kan göra är att försöka bestämma oss för hur vi ska hantera det. Jag känner mig positiv nu. Mina tankar går faktiskt till de som kanske blir förkylda på typ fredag. Det är de som det är verkligt synd om. ...för det hade jag INTE hanterat på ett lugnt och sansat sätt.
Fast om,om om, ( ta i trä) så hade jag snabbt som attan letat upp ett nytt lopp så snart som möjligt! Så hade jag nog hanterat det! En mental och fysisk förberedelse kastar man inte bort bara sådär. Det vore hemskt. Nu vill man ju få utlopp för all förberedelse och alla tankar som man har haft i samband med och inför loppet. Näe nu bäddar jag ner mig under täcket igen, och blir ännu lite friskare!

måndag 24 september 2012

Alla barnen luktar vitlök, utom töntarna! ;-)

Jag tror bestämt att någon av "krig-mot-förkylnings-kurerna", som jag beskrev i föregående inlägg, "bet" !
Jag känner mig bättre idag! YES! Jag fortsätter därför med kurerna och hoppas att det utvecklar sig framåt i den här riktningen!
Jag googlade förövrigt idag då jag undrade hur mycket vitlök som det är rekommenderat att äta vid just förkylningar. I samband med sökandet så hittade jag ett komiskt inlägg i  något forum som fick mig att gapskratta, så här hade någon skrivit:
"Det är töntigare att säga "har du ätit vitlök?". Då visar man att man sysslar med mormorsmatlagning. ALLA luktar ju vitlök nuförtiden och ingen märker det. Utom töntarna."
Så jäkla skönt skrivet! Hahahha! Just för att legitimera att man luktar äckligt!! Hahhaha...så jag tror jag fortsätter att knapra vitök och känner mig RIKTIGT AS-COOL!!!!
Oavsett om jag är en vitlöksätande cooling eller en hus-mors-tönt så kan jag i allafall säga att dagens sällskap i form av hundarna Tim och Love inte verkar bry sig om varken det ena eller det andra. De har nog tyckt att det har varit mysigt idag här hemma! =)
Har jag sagt att jag har de keligaste hundarna på jorden? Det finns nog inga varelser som är så översociala som de! Fråga vem som helst som har varit hemma hos mig och träffat de? De har stulit många hjärtan om jag säger så! :)
Gulliga Love sover gott på mattes mage!

söndag 23 september 2012

Dagens konstaterande inne i affären när jag funderade på vad jag skulle handla...

-Alltså, det handlar inte om "vad jag ska göra" för att stoppa förkylningen..
-Det handlar om allt jag som jag ska göra .
Kan Jang? 
Det finns studier som har påvisat att Kan Jang -användare blev friska två dagar tidigare än de som inte använde kan jang. Jag är för trött för att kritiskt analysera studien. Jag är tillräckligt kritisk just nu som det är.. jag är ju kritisk till själva förkylningen... Jag väljer därför att vara partisk i frågan om studiens trovärdighet och helt oreflekterat gå på kan jangs linje! Bra ner i korgen!
Te med honung?
Det sägs ju verka "lenande" och på så vis verka bra mot halsont.  Jag har också hört att det ska verka slemlösande...så det kör jag också på! Bra, ner i korgen!
Äckel-päckel-ingefära?
 Ingefära är ju känt för att vara inflammationshämmande och den starka (och äckliga) smaken ska tydligen verka uppiggande och vara bra vid förkylningar. Bra, ner i korgen!( Lite äckel kan jag nog överleva!)
Citron?
Citron är antiseptiskt. Jag har även hört att svullnad i svalg och näsa kan avta med hjälp av fruktens saft. Citron innehåller även C-vitamin, som är bra för immunförsvaret. Bra, ner i korgen!
Vitlök?
Innehåller antibakteriella ämnen och kan motverka virusinfektioner. Mysig andedräkt också ;-) Bra, ner i korgen!
Kiwi och grapefrukt?
Vitaminkick för att boosta immunförsvaret.Bra, ner i korgen! (Äntligen något gott!)
Halstabletter?
 Okej, jag har hört att de har noll verkan... men det känns rätt fräsch att få lite mintsmak i munnen när man är sjuk och när man dessutom har ätit både vitlök och ingefära! Bra, ner i korgen!
Vila?
Vid förkylningar rekommenderas vila. Jag kommer självklart att stanna hemma i morgon. (Bra att jag har lagt ner så mycket i korgen så att jag slipper springa ner till affären och handla snart igen!)
Placebo?
Ofta så anklagas huskurer för att vara "myter" och "påhitt". Jag kan inte svara för om något ovan är totalt verkningslöst eller inte. Därför är det ju så bra att köra "på allt" och hoppas att "något" i allafall har lite effekt.
 Om inget av de ovanstående behandligarna har någon effekt så har jag ändå en plan B, så det så!  Då kör jag nämligen på "placebo" istället! Det går bra det med!
För mig kvittar det ju ändå vad det är som hjälper huvudsaken är att något av allt gör det!
Så jag hoppas, hoppas hoppas att jag snart mår bättre!

Åh nej!!

Igår eftermiddag så började jag känna mig konstig i halsen. Och jag som har varit så försiktig?!! Haft varma kläder. Tvättat händerna ofta. Använt handsprit. Osv osv. Men det har nog varit nästintill en omöjlighet att värja sig, överallt har det hostats, harklats och snorats de senaste veckorna. Gaaah! Jag får helt enkelt bli författare, så att jag framöver kan låsa in mig i min ensamhet veckorna innan ett marathonlopp!!??! Visst utsätts man som marathonlöpare för en hel del tålamodsprövningar? Taskiga och orättvisa prövningar, tycker jag! Man tränar disciplinerat och hårt med sitt mål i sikte i flera månader och så blir man krasslig en vecka innan start?! Då känner man sig inte särskilt tuff kan jag meddela. Snyft!


Det hade i och för sig kunnat vara mycket värre! Om jag hade insjuknat om ett par dagar istället så hade jag ju kanske inte hunnit återhämta mig alls innan loppet. Nu så har jag 7 dagar på mig. Så det är rätt ologiskt att jag kommer att vara sjuk under själva maratonet. Jag brukar tillfriskna rätt fort och kan inte komma på att jag någonsin har varit sjuk i en hel vecka. Det känns inte heller, som tur är, värre idag än vad det gjorde igår. Så med tanke på det så bådar det ju gott. Det kanske bara vänder och blir bra ganska snart helt enkelt ? Hoppas!!! Att det är störigt och stressande är det dock inget snack om!! Det är ju nu som det ska finslipas!


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 22 september 2012

Ute i skogen!

Det regnar och är riktigt ruggigt ute och vet ni vad?! Jag hänger ute i en stuga i skogen hela helgen. Trivs ypperligt bra med att sitta här inne i värmen! Middag, filmmys med massa gottigheter och bara chill, heeeela kvällen lång väntar.





Mina obligatoriska tofflor har jag självklart med mig. Ett måste!


Hoppas ni har det bra, trots vädermisär!;-)- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 21 september 2012

Latjat med Minnis på gymmet

Woohoo! Vilken härlig fredag så här långt!! Är galet endorfinhög efter dagens grymma spinningpass! Bra musik. Bra instruktör. Bra Känsla. Roligt sällskap! Extra allt! =)
Eftersom jag inte riktigt fick till corepasset tidigare i veckan, som jag hade tänkt, så blev det även lite core idag efter spinningen! Jag känner spontant att vi "spårade lite"!!  Eller vad säger du Minna? ;-) Men att skratta tränar ju också magmusklerna, "det vet väl alla?" ;-)

Tack Minna för många skratt och för ett härligt träningssällskap! =) Känner mig full av energi efter detta!
Ha en underbar helg nu kära vänner!

Gött med halvdag!

Jag praktiserar ju nu, under hela hösten, men en gång i månaden så är vi i skolan och har reflekterade samtal i mindre grupper.  idag var det dags för en sådan dag. Det var både trevligt och givande.
En annan sak som var trevlig var att sluta redan klockan 12:00;-)
 Lyxigt! Jag har tagit det lugnt, halvlegat i soffan, ätit lunch och  på sett på dokumentären "medaljens pris" som handlar om elitidrott och om att pressa kroppen till dess absoluta gräns.



Foto: Love tyckte också att det var intressant!  ;-)

Nu ska jag dra iväg på Spinning snart med Minna!
Underbart med helg!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 20 september 2012

I. want.to.run. but.it.is.my.restday??!

Ganska ofta läser man på olika träningsbloggar att folk "inte gillar vilodagar" .
Många skriver att de helt enkelt "blir stressade" av att ha en vilodag eller att de blir "så jäkla rastlösa". Hur de inte vill något hellre än att "ge sig ut på en runda". Hur det "kryper i kroppen" osv. Vissa får dåligt samvete de dagar då de inte har tränat och tänker att de "borde ha gjort det",
Om man skulle leta noga i mitt bloggarkiv så skulle jag faktiskt inte bli så förvånad om jag själv givit uttryckt för något liknande någon gång tidigare
Nuförtiden känner jag dock inte alls så. Det som jag följande beskriver är dock reflektioner och tankar gällande hur jag, för egen del upplevt och tänker kring det här med vilodagar. Ni kanske upplever det på något annat sätt. Inget behöver vara rätt eller fel.  Kommentera dock gärna i så fall om ni har lust. Jag älskar att vända och vrida på saker och få olika perspektiv. Så dela med er om ni vill!
Varför? Vad är skillnaden? Varför diggar jag numera vilodagar.
Skillnaden är att jag numera ofta har en plan för hur jag ska träna. Förut när jag inte hade någon struktur i träningen kunde vilodagarna, lite motsägelsefullt nog, kännas stressande.
Om man tänker " jag borde egentligen nog träna idag?" typ 78 gånger innan man tillslut bestämmer sig för att vila så är det kanske inte särskilt konstigt att det inte längre känns så lustfullt att slänga sig på soffan eller åka iväg på annat?
 Tvekan kan även ligga i "är jag bara lat som inte kommer iväg eller är min kropp verkligen i behov av återhämtning?"
Nu funderar jag inte så längre. Eftersom jag har planerat in vilan så njuter jag också av den.
Jag anser att  just dåligt samvete är en väldigt okonstruktiv känsla som verkligen kan dränera en på energi.
Jag har även märkt att skuld-känslor/dåligt samvete brukar tendera att försvinna när ens handlingar stämmer överens med det som man har planerat eller tänkt sig. Har man inte planerat eller funderat så kan det vara svårt att veta vad man" bör vara nöjd med." Det är alltid lätt att efteråt tänka "Jag kunde/borde ha gjort mer".  Nästa fråga blir dock direkt "men vad var det som påverkade att jag inte gjorde det då?". För att sedan fundera kring det svar som man har och i sin tur spinna vidare på det!

Jag vet vad syftet med mina vilodagar är. För mig har de i och för sig flera syften. Det primära är givetvis att låta kroppen vila och att ge den en chans att "bygga upp sig" igen efter träning.
Då kan känslan  under vilodagen vara att "jag nu utvecklas".  Vilan inger då, med andra ord, en känsla av trygghet. Dvs själva tanken, eller övertygelsen om att träningen jag utför verkligen ger något om musklerna får tillräckligt med tid till att återhämta sig optimalt.
Ett annat syfte är det mentala, som jag också anser är viktigt. Det vill säga att koppla bort träningen och lägga fokus totalt på något annat. Det tror jag är nyttigt. Trots att jag älskar att träna så tycker jag såklart att livet samtidigt har annat fantastiskt att erbjuda under vilodagarna.

Numera tänker jag inte heller enbart på "hur ofta eller hur mycket"  jag tränar. Jag samlar och värdesätter inte enbart antal "sprungna kilometrar".
Nu ligger mycket fokus på "hur jag tränar när jag väl tränar."  Det vill säga vikten ligger i att den träning jag utför verkligen gör nytta och att den är rolig! Det är lättare att träna på det sätt jag vill när kroppen är pigg och inte småsliten från mycket mängd.
Just idag har jag  faktiskt vilodag, och jag njuter av stillheten. Det är superskönt med en kväll med hemmamys.  Jag ska snart koka lite te och bara sitta här uppkrupen i soffan med en bra bok och med två små hundar som alstrar både kärlek och värme. Som sagt detta är inte fel och jag låter inget dåligt samvete i världen få klampa in och förstöra denna mysiga kväll. Jag förtjänar och behöver detta. Att det gör mig stark är jag totalt övertygad om! Vad tror ni?


onsdag 19 september 2012

Kaosig dag...men jag är i allafall i TOPPSKICK! ;-)

Jag överdriver inte när jag säger att jag inte har haft en endaste liten lugn stund idag.
Varenda minut har jag varit sysselsatt. En ganska stressig dag med andra ord. Och batterierna på iphonen har varit slut också... ytterliggare en stress när man har samtal att ringa..
Jag har hunnit springa i allafall, men det var knappt.
Och så har jag varit på karolinska sjukhuset, där jag hade en tid för kontroll...  i våras hade jag ju problem med blodvärden hit och dit men idag mina vänner, sa läkaren
"Alla värden ser verkligen toppen ut just nu"
JAG ÄR ALLTSÅ I TOPPSKICK INVÄNDIGT !! ;-) Bra tajmat inför Berlin marathon! ;-) Wooohooo!
Även detta är  dock bara en snabbvisit som jag gör här hemma. Ska hoppa i "ridkläderna" och åka till ridskolan nu...som sagt intensiv dag!  Tur att  det ser ut att bli något lugnare i morgon ;-)


tisdag 18 september 2012

Nu är det höst!

Jajamensan!
I morse kände jag för allra första gången för i år att det verkligen, på riktigt är höst.
 Jag gillar dock "tidig höst".
Vackra färgglada blad som lägger sig på marken.
Krispig och fräsch luft att dra in i lungorna och en ganska behaglig temperatur när man är ute och springer. Jag tycker dessutom att hösten är "förväntningarnas" årstid.
Jag blir alltid så inspirerad på hösten. Kanske lite särskilt mycket just denna höst. Jag känner att jag har en hel del roligt och spännande på gång. Både under hösten och till våren.
Hur som, en liten nackdel med hösten är dock mörkret.
Dygnet känns kortare när det inte längre är ljust ute sent in på kvällarna.
 Idag hade jag planerat att springa en kortisrunda.
 Typ en runda på 3 km.
 Just eftersom rundan som jag hade planerat var så pass kort så var den också "lätt att skjuta upp".
Så när jag fick förfrågan om att äta middag med bland annat storebror i kväll så tänkte jag:
"absolut, jag ska springa en sväng ikväll, men äsh, det är så kort så det kan jag göra seeeen" . Haha bara det att sen var = jäkligt mörkt.
Fast mörkt var faktiskt i och för sig, just ikväll = jäkligt mysigt.
Sprang på banan borta vid idrottsplatsen och det kändes faktiskt nästan magiskt stundtals.
I morgon blir det dock ingen "lätt 3-kilometrare".
Man skulle kunna säga att detta pass var lugnet före stormen;-)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Kollektivtrafik..

... till jobbet en höstlig dag som denna.
Handsprit och tjock halsduk.


Något annat finns inte!;-) Ha en fantastisk dag kära vänner!- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 17 september 2012

Mellis, nyckeln till ett grymt spinningpass

Jag har provat att äta lite olika mellanmål innan jag kör mina spinningpass. Det är så stor skillnad!
Springa kan jag ju göra långt och länge på tom mage utan att känna mig orkeslös.
Men spinning är ju krävande på ett annat sätt än vad ett löp-distans-pass är. Spinning måste jag faktiskt nog jämföra med typ löp-intervaller. Jag får ofta hög puls på spinningen och jag känner att den sortens träning kostar mycket energi.
Idag blev det en banan med keso ungefär en timme innan passet. Senare än så vill jag inte äta.
Äter man sin mellis närmare inpå passet kan magen nämligen ha fullt upp med att bearbeta maten och därför sno energi från andra delar av kroppen, som behöver det mer. Så tidpunkten är med andra ord minst lika viktig.
Keso och banan visade sig vara ett" super-mellanmål".
Med just det intaget kände jag att jag hade mycket att ge. SÅ UNDERBART!
Jag bara fullständigt älskar känslan när man kan trycka på ordentligt. När man känner att kroppen jobbar hårt men att man samtidigt har kontroll och energi kvar för att kunna uppleva det på ett positivt sätt!
Foto: Bara för att jag "fick till" ett sådant kanonpass idag så måste jag lägga upp den här glada bilden från i somras! Glad för att det var en bra dag då, och ett roligt pass!
När det gäller mellis och träning så är mitt tips att försöka komma underfund med vad som passar för just dig.  Fundera på hur du har mått och hur din prestation har varit.
Kost är ett känsligt ämne som ofta väcker starka känslor från olika håll.
 Ofta upplever jag att en del blir provocerade över hur andra äter och vilken kost som de "tror på" . Jag tycker dock att det kan vara mer provocerande att folk blir provocerade.
Jag tycker att det är så viktigt att vara öppen för att vi människor fungerar lite olika. Man får prova sig fram. Hitta sin väg. Det som passar för en själv.
Ett mellanmål som ger mig maximal ork "när det gäller" tycker jag dock inte ska underskattas. Dagens mellanmål hade, om jag säger så, definitivt ett finger med i leken, och genererade i ett jättebra pass!

Hej hå nu är det måndag!

.. och inte vilken måndag som helst?! Utan sista riktiga träningsveckan innan Berlin! Nu gäller det att jag gör det bästa jag bara kan utav den här veckan.
Jag börjar med en kopp kaffe, det är väl bra?:-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 16 september 2012

pre marathon blues

"Post marathon blues" har man ju hört är ett vanligt tillstånd efter ett genomfört marathonlopp. Det vill säga att man känner sig lite nedstämd, tom osv när allt som man har sett framemot så länge är "över".
Jag tror dock att jag istället har råkat ut för"pre marathon blues" ;-)
 Dvs. jag känner mig ganska håglös och orkeslös redan nu, innan. Att ta mig iväg till Ursvik idag för att springa 8 km kändes bara segt.  Jag känner mer för att bara frossa godis och ligga på soffan och lata mig :-p
OCH jag känner igen detta! Det är samma visa varje gång som ett maraton-lopp närmar sig. 

Känner ni igen detta?

Farthållare på dagens halvmarathon!

I dag var det dags för årets Stockholm halv-maraton!
Jag jobbade ju som fart-hållare idag och skulle hålla i 2:15-gruppen/farten.
Min brutto-tid blev 2.14.58, precis enligt plan! Yey! ;-) 
Vid ungefär klockan 15:00 mötte jag upp de andra farthållarna i farthållartältet. Där fixades och trixades det för fullt med vår utrustning för dagen. Jag träffade min farthållar-kompanjon Micke som jag skulle springa med idag och hann även prata en del med härliga  Ousa . Väldigt trevligt då vi följer varandras bloggar och även ses då och då på olika tävlingar!
Jag och Ousa innan loppet
Farthållaruppdraget flöt på bra. Det var strålande sol i här i huvudstaden och god stämning. 
Det är verkligen ett väldigt annorlunda och roligt sätt att springa ett lopp på. 
Vad jag menar är att man upplever allt runtomkring en på ett helt annat sätt än när man ligger och "pressar på" som man gör när man tävlar. Det är kul att verkligen kunna lägga märke till alla som kämpar de sista sista kilometrarna osv. Att se så mycket viljestyrka runt om kring en. Det är så häftigt!
I mina tankar under loppet fanns även såklart mamma och Anders som också sprang loppet idag, båda två persade! Så grymt roligt!
Nu ser jag faktiskt extra mycket fram till Berlin marathon. Jag blev tävlingssugen idag. Det är väl rätt oundvikligt i sådana här sammanhang. Men det kändes samtidigt helt lugnt att inte tävla. Jag "har ju mitt kvar". Att maxa på en halvmara så här nära Berlin lockade ändå inte riktigt. Så då var det ju toppenkul att kunna vara med ändå, på detta sätt! Sista långpasset inför Berlin dessutom...check! ;-)
Nu ska jag sussa....jag är i alla fall sömnig som om jag hade tävlat...
Hoppas att ni alla har haft en superhärlig dag! 

fredag 14 september 2012

Alltså...om jag vill ha?

Garmins nya?
Den fräscha kombinationen med rosa och vitt samt det, utåt sett, smidiga och enkla som jag tycker att denna klocka kommunicerar...är just "det" som skapar ett "ha-begär" inom mig utan dess like! ;-)
Vad den kostar har jag dock inte ännu vågat kolla upp.
Jag antar att vetskapen om min student-ekonomi då kommer att ta död på eventuella fantasier gällande "hur jag tänker att klockan skulle se ut på just min handled". ;-)
Men..visst är den fin?! Och visst skulle man springa extra snabbt om man hade just en sådan?
Jag menar den väääääger ju till och med mindre....;-)

"GÖR OM RUTT"

Detta inlägg handlar om att behålla fokus.. enda fram till startlinjen..
Egentligen så klart enda fram till mål-linjen. 
Men som första etapp, är mitt stora delmål, faktiskt att komma till, och stå på, startlinjen i så god form som möjligt.

Idag är det endast 2 veckor kvar till avresa och visst är det mycket fokus på Berlin maraton nu.
Det är så jag vill ha det just nu.
Det blir som en mental laddning och nedräkning.
Som en lång trumvirvel.
Man skulle kunna förenkla det genom att säga att det är ett medvetet sätt för mig att kunna bibehålla en viss attityd, eller ja, mer en viss känsla, hela vägen och enda fram.
Att inte tappa siktet på målet nu när det är så pass nära!
Målet, att springa Berlin maraton, har varit i fokus länge nu.
På ett sätt känner jag mig redan nu väldigt nöjd med min insats, trots att jag inte har sprungit loppet ännu!? win win! ;-)
Jag ska förklara hur jag tänker.
Jag hade en bra vinter.
Jag fick in mycket mängd-träning och minst ett långpass varje vecka.
Jag kände att jag hade "något bra på gång" redan på premiär-milen i slutet av Mars.. och jag var hiskeligt nöjd över mitt livs första halv-mara, kungsholmen runt.
Sedan kom smärtan i benet. Smärtan som kändes i varenda steg som jag tog. En smärta som jag mycket väl kände igen från förr.
 "Baserat på förr" så kunde jag också ana att denna skada inte skulle försvinna efter några dagars vila. Den skulle bli seg och långdragen OCH...jag hade rätt.
På resultatlistan efter mil-spåret och Stockholm maraton står det DNS efter mitt namn, DID NOT START.

Istället för att springa lopp och tävla rent fysiskt så bestämde jag mig direkt för att åtminstone "vinna över mina inre tillstånd".
Att kämpa mentalt genom att inte låta motgången få ta allt för stora proportioner.
Jag tvingade mig själv att genast fundera på vilka nya möjligheter och alternativ som fanns där för mig, i den nya situationen.
Jag såg inte bakslaget som ett slut på "löparresan 2012".
Jag såg det snarare som när man åker bil och svänger av, in på en ny väg. Dvs. när man skiter i vilken väg som gps-kvinnan förslog att man skulle ta.
Jag tänkte med andra ord;"GÖR OM RUTT" 
Jag funderade alltså istället på hur jag skulle gå vidare och riktade all min energi mot det.
Jag vågade lägga om planerna, fastän det alltid är jobbigt.
Jag strävade efter att vara positiv och hade en förhoppning och tro om att de nya planerna skulle hjälpa mig framåt.
Jag fick hjälp av en vän att bolla mina tankar och känslor samt tänka ut nya tränings-upplägg och planer. Gentemot denne vän känner jag mig oerhört tacksam!
När negativa tankar och känslor knackade på dörren så öppnade jag den med säkerhetskedjan på.
 Jag tänkte eftertänksamt; "hm, vad är det här för reaktion som kommer och hälsar på och hur långt ska jag släppa in det besöket?"
Det blev ett "nej tack, jag är inte intresserad" och så stängde jag dörren innan alltför mycket energi hunnit sippra ut.
 "våga tänka annorlunda nu Lina", tänkte jag istället bestämt för mig själv.

Vad jag vill komma fram till är att jag faktiskt är rätt nöjd med min insats redan nu.
Jag har hållit  fast vid min målbild och bibehållet min motivation i stunder då det har känts jobbigt.
 Det har varit nyttiga erfarenheter för mig samt lärt mig vilka strategier jag kan ha med mig och ta till även i framtiden.

Jag tänker inte heller så mycket att "förutsättningarna inte har varit de bästa".
Jag väljer att inte lägga särskilt mycket fokus på tankar om att jag till exempel faktiskt har halverat min mängd löpning per vecka.
Jag är istället tacksam över och väljer att vända blicken mot de möjligheter som jag har haft och som jag  fortfarande har. Det enorma stöd som jag har känt från personer som bryr sig, alternativträningen på sats, ett härligt och inspirerade träningsupplägg, flera veckors semester med vila och mycket sol,  hälsosam och god mat.OSV.
Jag väljer att tänka och på det, för det får mig att känna mig positiv.
Det andra, negativa, är som med väder, inget jag kan göra något åt. Det enda man kan göra är att istället fokusera på att vara rätt utrustad. Inte sitta med armarna i kors och skylla på yttre omständigheter.
Det hjälper mig ju definitivt inte att komma närmare mitt mål!?
Nu är det två veckor kvar men jag är alltså glad över där jag är, nu idag.
Nu, den absolut, sista biten är det bara, "finslipande" träning, vila, bra mat och handsprit som gäller! ;-)
Jag klappar mig själv  lite på axeln redan nu men jag är samtidigt uppmärksam på mig själv så att jag inte tappar fokus. Två veckor är ändå två veckor och det gäller att jag gör det bästa som jag bara kan även utav dessa! Så riktigt ännu pustar jag inte ut helt! ;-) Nu fortsätter jag att fokusera, skriver extra många inlägg om just Berlin. Det kommer att hjälpa mig att vara psykiskt stark när jag står där på startlinjen, det är ett som är säkert!

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 13 september 2012

Kvällsbloggande!

17 dagar kvar till Berlin marathon
Idag var det träningsvila på schemat.
Skönt tycker jag, eftersom jag vet vad syftet med vilan är.
Dvs. att min kropp ska få en chans att på bästa möjliga sätt återhämta sig ifrån gårdagens mördarpass och på så vis bli starkare.
Men...jag har "pratat om träning" ikväll...
Jag har nämligen varit inne i stan på ett träningsrelaterat möte och diskuterat ett intressant samarbete framöver.

Ni kommer givetvis att få höra mer om detta inom en snar framtid!
Nu så är det förövrigt snart sovdags.
Det är Fredag i morgon och jag ska träffa en av mina absolut bästa kompisar, Sofia. Så det är helt klart något att se framemot! :-)
Natti natti!

Efter träningsdag väntade vilodag

"Oj jäklar vilken träningsdag" utbrast Minna igår i telefon när jag pratade med henne på väg hem från praktiken. Då var jag på väg till stallet. Till min första lektion på ridskolan.


En härlig ridtur i skogen och full galopp över en äng. Världens gosigaste och finaste häst. Trevliga människor. Jag är totalt såld. Att börja rida igen är det bästa beslutet som jag har tagit på mycket länge. Jag tänkte inte på det som träning... fast när jag nu tänker efter genererade söndagens ridning i träningsvärk både här och där. :-) så det är nog en hel del "träning" ändå. :-) Idag så vilar jag från fysisk aktivitet och det känns skönt. Jag har en hel del annat att pyssla med så det hade bara varit stressigt att få in ett pass. Nu ska jag till exempel i väg på ett möte inne i stan.


Springer ni halvmaran på lördag förresten? Själv jobbar jag som vanligt som farthållare! Ska bli jätteroligt! - Posted using BlogPress from my iPhone