Samtidigt så finns det ju så många olika skolor om hur man ska ladda, så hur vet man att man inte har råkat ladda precis rätt utan att man egentligen hade planerat för det? Yey ;-)
Skämt o sido. Detta tänkte jag reflektera lite kring här och nu.
Det förespråkas ofta att man ska lätta på träningen inför ett marathon.
Jag vet inte hur många gånger som jag har fått höra att det är nedtrappning som gäller de sista tre veckorna innan loppet.
Eftersom jag inte känner att jag har tränat så mycket som jag brukar så tar det dock emot att trappa ner för mycket redan nu. Vad blir det kvar då?... och hur kommer det att påverka mig psykiskt om jag drar ner på en träningsmängd som jag inte är helt tillfreds med?
Det är "kul" att lätta på träningen och låta formen toppas när man känner att man har utsatt den för riktigt hårda veckor av fysisk ansträngning. Skulle jag vila i tre veckor nu tror jag däremot att benen skulle riskera att bli sega.
Jag vet inte om det stämmer men ibland frågar jag mig och funderar om det inte kan vara så att en del motionärer kanske ibland drar ner onödigt mycket på sin träning, alldeles för tidigt, inför ett marathon? Jag tror att det eventuellt fungerar bättre om man ligger på riktigt höga träningsmängder. Vad tänker ni om detta? Är det någon som har någon erfarenhet att dela med sig av?
Eftersom jag nu, denna gång, inte har haft några särskilt hårda träningsveckor bakom mig den närmsta tiden, så provar jag att leva och träna som vanligt även denna vecka. Det känns lite som ett experiment men det känns samtidigt som det enda rätta.
Det längsta långpasset sprang jag den 9/5, dvs tre veckor innan start. I helgen blev långpasset 22 och den kommande helgen räknar jag med ett pass runt 20 km. Jag känner att kroppen är så van vid långpass nu och då ska den minsann också få sitt långpass =) Men det kommer att springas lugnt och sansat och utan fartökning. Desto tuffare tempo blir det ändå nu på torsdag då jag ska kuta milspåret (lopp).
När det gäller den sista veckan så tror jag dock att det är bra om jag “vilar mig i form”. Jag tänker att det är bra att vara utvilad och sugen på att springa när man väl ställer sig på startlinjen inför ett marathon men den här gången får det räcka med en vecka.
Det ska verkligen bli spännande att se vad det blir av det här marathonet, det är ett som är säkert! :)
.JPG)
