onsdag 29 september 2010

"...men det är ju så tråååkigt att springa..."

Den kommentaren får jag ofta höra när jag berättar om min löpning, väldigt ofta dessutom. Jag undrar faktiskt varför det är så, just då man kommer in på löpning? Är det någon som tex berättar att hon/han har börjat ta pianolektioner, spela pingis eller köpt en båt så säger ju ingen "meeen guuuud så tråkigt" även om man själv kanske är helt ointresserad av ovanstående aktiviteter. Det är väl kul för den personen att den hittat aktiviteter som den gillar. Det är ju inte jag som börjat spela pingis så varför ska jag ta ställning till vad jag tycker, nu var det ju den andra personens intresse som vi faktiskt pratade om.
Så varför är det så legitimt att dissa löpning?

Alla kan så klart inte känna en sådan passion till löpning som jag gör, vi människor är olika. Men jag vågar påstå att jag tror att många av de som anser att löpning är "sååå tråkigt" faktiskt skulle ändra sig om de bara gav löpningen en ärlig chans. Det är nästan aldrig kul att göra sådant som "man inte är bra på" vilket man kanske inte är när man tar de första stegen ute i löpspåret.

Min drivkraft när jag började springa var inte att det skulle vara "så kul", jag började av utseendeskäl och vidare av hälsoskäl. Jag minns mitt "uppvaknande" jag ville komma lite i form inför en semester med tjejkompisarna, ca. 2 veckor innan vi skulle åka så tänkte jag "... kanske kan springa en runda..." Så jag snörade på mig ett par joggingskor och gav mig ut. Det var fruktansvärt, jag mådde så illa, jag hade mjölksyra upp över öronen och det kändes som om hjärtat skulle hoppa ut! "Herregud, har jag så här dålig kondis!!! och den kommer dessutom säkert bara bli värre ??" kom jag ihåg att jag tänkte. Så jag tvingade mig ut då och då fortsättningsvis. Det var den inledande drivkraften, efter ett tag så började jag faktiskt att uppskatta löpningen på riktigt," det var ju skönt att ta sig ut på en runda". Efter detta så har löpningen blivit allt viktigare för mig. Den har givit mig styrka och glädje i toppar och dalar. Den har blivit en del av mig och mitt liv och något som jag aldrig kommer att tröttna på eller ge upp någonsin och nu så tycker i allafall jag att "det är sååå roligt att springa" ;) Kul för mig va! ;)

5 kommentarer:

Karin Engen sa...

Jag håller helt med dig Lina! Löpning är sååååå kul :)

Ann sa...

De är bara avundsjuka, de som säger att det är sååå tråkigt att springa. Kanske.
Visst är det fantastiskt, härligt och alldeles alldeles underbart nästan jämt!

Karin sa...

Mycket bra skrivet Lina, precis så är det:)

Dea sa...

Hej!
För mig har tröskeln till att gilla löpning varit väldigt hög men nu älskar jag det!

Alexander sa...

Det tar en tid innan man verkligen börjar uppskatta löpningen. Förut sprang jag ofast själv och det var rätt vanligt att jag hela tiden sprang samma runda. Det kan jag nog säga att det inte känns så roligt i längden. Men kan man kombinera löpning med att träffa likasinnade och hela tiden försöka hitta nya slingor eller spår blir det genast tusen gånger roligare.