Naprapaten

Idag så besökte jag en naprapat för mina benhinnor.
Till saken hör den att jag har dragits med detta länge nu, riktigt länge, till och från, och uppgivenheten har växt allt större!
Jag har varit hos två stycken idrottsläkare och två "vanliga" läkare vid fyra olika tillfällen tidigare då jag har haft ont. Alla har konstaterat benhinnorna alternativt kompartment syndrom.
En diagnos helt enkelt, ett kvitto på att man har ont.
Sen så har dom rådigt mig att vila och alternativträna tills det går över, och det har jag gjort, varenda gång som jag har fått ont.
...men det onda har alltid för eller senare kommit tillbaka.

Träna----->Vila----->Träna----->Vila
Så har jag hållit på.

Så fort jag fått flyt i träningen så har jag tvingats till vila.
Denna omgång när det onda kom så sket jag i stort sett i ett vilouppehåll. Jag har sprungit ändå, "tvingat" mig igenom pass med riktigt ömmande benhinnor och med en känsla av kraftlöshet i frånskjutet. Tekniken har kännts helt fel och löparkänsla det kan jag knappast säga att jag har haft under dessa pass. Jag har ignorerat det onda. Inte velat göra någon stor affär utav det, jag har känt att det inte funnits någon lösning. Fyra besök hos olika läkare, även specialiserade inom idrott, och jag är åter tillbaka på ruta 1!
Det känns inte som att vila har gjort så där jättemycket underverk!
Jag vet att det låter helt knäppt att springa med smärta, det låter som en riktigt dum ide´!

Men jag har tröttnat på att vila, vila, vila hela tiden!
Då det ändå aldrig hjälper mig, i längden!
Efter dessa viloperioder så tycker jag mig även ha gjort allt för att få fortsätta vara skadefri! Det har varit min prioritet 1 hela tiden!
Jag har...
... undvikit att springa två hårda pass på rad.
...jag har ökat träningsmängden successivt, inte för kraftig ökning.
...jag har varierat underlaget.
...jag har bra skor.

Jag beskrev hela situationen för naprapaten. Vi pratade lite om kosten, och jag äter ju bra tyckte han, men jag skulle ändå hålla lite koll på hur jag äter varje dag. Så nu så tänkte jag fylla i Matdagboken.se tills nästa besök!
Sen knäckte han rygg och nacke på mig o jäklar vad det knäcktes!
Nästan lite chockerande! Att min rygg kan låta sådär mycket!
Jag ska massera benhinnorna nu framöver också, varje dag.

Jag känner mig faktiskt glad efter besöket. Glad över att bli tagen på allvar och skönt att få träffa någon som tror att det fortfarande finns en god lösning för mig och löpningen. Det hela känns hoppfullt på något vis, inte som tidigare med bara en diagnos sen hem och vila dvs. deppa!
Framtiden känns ljus!! :)