Morgonjogg...fyfasiken vad underbart!

Tidigt i morse så mötte jag Minna för en löprunda.
Som vanligt, på morgonen, så ifrågasatte jag hela grejen med att springa när klockans hysteriska signal väckte mig.
Hela kroppen skrek om att få sova liiite till och tankar som "varför gör jag det här? Det är ju ingen som tvingar mig" cirkulerade runt runt i mitt huvud. Motvilligt så tog jag mig upp i allafall, hade ju bestämt med Minna. Löparkläderna låg och väntade redo på en stol. Jag drack ett glas vatten och åt en halv banan och gav mig sedan iväg och mötte upp Minna.
De första kilometrarna så kändes kroppen lite trött men det släppte och jag förstod då precis "varför jag gör det här trots att ingen tvingar mig"! För att det är ett helt fantastiskt sätt att starta dagen på såklart! :)
11 kilometer senare så åt jag en god frukost som såklart smakade extra gott!