måndag 20 maj 2013

Träningsförberedelser inför sthlm-marathon

Det är nu mindre än två veckor kvar tills Sthlm-marathon och jag känner inte alls att jag har laddat på något särskilt sätt... ännu.
Samtidigt så finns det ju så många olika skolor om hur man ska ladda, så hur vet man att man inte har råkat ladda precis rätt utan att man egentligen hade planerat för det? Yey ;-)

Skämt o sido. Detta tänkte jag reflektera lite kring här och nu.
Det förespråkas ofta att man ska lätta på träningen inför ett marathon.
Jag vet inte hur många gånger som jag har fått höra att det är nedtrappning som gäller de sista tre veckorna innan loppet.
Eftersom jag inte känner att jag har tränat så mycket som jag brukar så tar det dock emot att trappa ner för mycket redan nu. Vad blir det kvar då?... och hur kommer det att påverka mig psykiskt om jag drar ner på en träningsmängd som jag inte är helt tillfreds med?

Det är "kul" att lätta på träningen och låta formen toppas när man känner att man har utsatt den för riktigt hårda veckor av fysisk ansträngning. Skulle jag vila i tre veckor nu tror jag däremot att benen skulle riskera att bli sega.
Jag vet inte om det stämmer men ibland frågar jag mig och funderar om det inte kan vara så att en del motionärer kanske ibland drar ner onödigt  mycket på sin träning, alldeles för tidigt, inför ett marathon? Jag tror att det eventuellt fungerar bättre om man ligger på riktigt höga träningsmängder. Vad tänker ni om detta? Är det någon som har någon erfarenhet att dela med sig av?

Eftersom jag nu, denna gång, inte har haft några särskilt hårda träningsveckor bakom mig den närmsta tiden, så provar jag att leva och träna som vanligt även denna vecka. Det känns lite som ett experiment men det känns samtidigt som det enda rätta.
Det längsta långpasset sprang jag den 9/5, dvs tre veckor innan start. I helgen blev långpasset 22 och den kommande helgen räknar jag med ett pass runt 20 km. Jag  känner att kroppen är så van vid långpass nu och då ska den minsann också få sitt långpass =) Men det kommer att springas lugnt och sansat och utan fartökning. Desto tuffare tempo blir det ändå nu på torsdag då jag ska kuta milspåret (lopp).
När det gäller den sista veckan så tror jag dock att det är bra om jag “vilar mig i form”. Jag tänker att det är bra att vara utvilad och sugen på att springa när man väl ställer sig på startlinjen inför ett marathon men den här gången får det räcka med en vecka.
Det ska verkligen bli spännande att se vad det blir av det här marathonet, det är ett som är säkert! :)

7 kommentarer:

Louise sa...

Jag tycker att tre veckor är alldeles för lång nedtrappning. I och för sig har jag vid två tillfällen varit rejält förkyld före marathon och haft ofrivillig vila i närmare tre veckor innan och ändå lyckats hyfsat på loppet. I år planerar jag också att springa ett längre pass helgen innan, men sedan vila. Kanske ett kort pass på onsdagen. Annars bara sova, äta och dricka! :-) Ska bli kul!!

lisa sa...

Lycka till Lina! Tack för dina ord på min kommentar för någon vecka sedan, som sagt du resonerar så klokt! Dessutom är den första bilden superhärlig! Ha det bra!

Saras Träningsblogg sa...

Det är svårt det där med hur man ska lägga upp det! Tre veckor låter länge tycker jag men att ta det lite lugnare sista veckan är nog bra! Men alla är vi olika!! :)
Tror hur som helst att du kommer vara grym på självaste tävlingsdagen :D

Peter sa...

Lina: Jag tänker som du och iom att jag i år ligger på 3-4 mil/v så trappar jag inte ner alls. Däremot tycket jag att det kändes relevant de föregående åren då jag var uppe på 7-8 mil/v.
Lycka till på maran!
/Peter

Anonym sa...

Jag håller med dig Lina, en glad motionär som jag är inte alls lika "nertränad". Jag tror på att fortsätta med samma träningsmängd som vanligt men i lite lugnare tempo och inget långpass helgen innan.
Jag tycker det vore intressant att läsa om hur du springer dina långpass. Tempo, dryck, ev energi? Du får GÄRNA nörda in lite mer på tider och tempo, om du frågar mig! Tack för en mycket inspirerande träningsblogg! Jag ska spana efter dig vid starten Stockholm marathon.
Mvh Charlotte

Amanda Alm sa...

Jag håller med, jag tror att man som motionär i alla olika träningsformer allt för många gånger tar efter lite för mycket av elitidrottarna. Jag tror därför att det är bra som du själv säger att du själv ska avgöra vad du tror du behöver för att ladda upp inför loppet. Gällande kost, dryck, vila och sömn. Allt är så inviduellt det går inte att lägga en mall på hur man ska göra för att lyckas, som passar alla perfekt - då hade alla kommit fram på samma tid! Hur kul hade det varit? Tror därför att man ska sträva efter att hitta vad som funkar för en själv för att få så bra resultat som möjligt, prova sig fram. Funkar inte upplägget den här gången så funkar nästa upplägg kanske perfekt nästa gång!

Du är otroligt duktig så jag tror att det kommer att gå SUPERBRA! Lycka till! :) Kram

Lina sa...

TAck för alla era intressanta kommentarer och att ni delar med er så generöst av era tankar!!:) Och tack för all pepp!!! :) :)Blir glad!