Intervall-party!

Igår kväll hann jag inte blogga. Jag tränade mycket och länge. Hela kvällen typ.
 Det blev  både Spinning och löpning i ett svep följt av en hundpromenad som avrundning.
Det kändes bra med mycket träning efter en vilodag i onsdags! Sedan var jag både trött och utmattad så det var raka vägen till sängen som gällde.


Hursomhelst, idag stod det tusingar på schemat. TUSINGAR :-)!!
 Det var ett tag sedan, och jag blir alltid lite pirrig i kroppen inför just dessa pass!
 Helst springer jag mina intervaller på löparbanan på Kristinebergs IP . Jag har så bra vibbar därifrån. Den är så mysig på något vis. Jaaa, den har liksom lite karaktär. Jag tror att den är från typ 1930-talet eller något sånt! Det var även DÄR som jag kutade alla mina intervaller förra sommaren inför Berlin-maran. 
Den är dessutom 400 meter, exakt! Det gillar jag. 
Många banor är ju kortare än så. Som den här i Sumpan till exempel, som bara är 366 meter?! Vad är det för konstig distans?! 
Visst, man kan ju hålla på och kolla efter streck hit och dit om man vill det...men "nej tack!" ... att istället veta att man ska köra 2,5 varv för att få ihop 1000 meter känns faktiskt bättre tycker jag! Trots att jag är Sumpan-bo så är det alltså på Krillan IP som jag känner mig som mest hemma i dessa intervall- sammahang! :-)


Därför blev det uppvärmning på ca. 6 km dit i form av ett avslappnat tempo.Därefter var det alltså dags. 
Hjärtat började slå lite snabbare när jag slängde av mig camelbacken med vätska i, i gräset.
Nollställde klockan. 
Kontrollerade att skosnörena var tillräckligt knutna. 
Ställde upp mig vid strecket. 
"Okej fem tusingar." Tänkte jag spänt.
Coachen uppmanade mig inne i huvudet att inte köra fööör hårt. 
Tänka kontroll. Teknik. Långsiktighet.
 Det är 5 (!!) st. som ska springas, inte 1.
 En viktig sak att tänka på när man kör intervaller är att inte bränna ut sig för hårt på den första och sedan tvingas sakta ned eller kanske knappt orka de sista. Då har man inte lagt upp det rätt. 
Okej, lite vånda. 
Jag hinner tänka att det är ungefär samma känsla som när man vaxar benen och precis ska dra av remsan.  Gaaah! Typ;  "vad väntar du på!!?"
Ett djupt andetag.
Okej, nu kör jag!
Och så ett snabbt klick på klockans startknapp!
Iväg... 
Kontroll.
Landar i en rätt skön känsla. 
Inte för mycket flås.
Känner mig närvarande.
1 varv, 2 varv, 1/2 varv.
Första färdig!
Jag kör vila utan tidtagning emellan. 

Foto: Okej, första gjord, 4 more to go!

Jag känner ingen press utan passar istället på att trycka fram pushande låtar tills det är dags för nästa intervall.
Inför de nästkommande intervallerna är våndan nästan som bortblåst. 
Detta var ju inte så farligt´, tänker jag. 
Bara att "beta av" de ju. 
En i taget. 
En härlig känsla börjar sprida sig i kroppen. Jag tänker att det är  på grund av att en massa bra ämnen börjar att frigöra sig nu. 
Endorfiner till exempel. 
Jag börjar känna av den bekanta intervall-lyckan. 
2 intervaller gjorda, sedan 3, och 4 och så småningom 5 stycken.
Finito.
Pustar ut.
Dricker vatten och är ganska tacksam att jag tog med mig det. Törstig som attan är vad jag är!

Visst var jag trött efter varje intervall men inte helt slut. Ganska lagom trött och samtidigt galet nöjd.
 Galet nöjd för att samtliga var under 4 minuters tempo?  Det har ALDRIG hänt tidigare?! Woohoo!!!!

Jag körde snart därpå nedvarvning till Karlbergs station,  2 km bort.
Visst hade jag ork och energi kvar till att springa hela vägen hem igen men jag kände att jag hade fått ut det jag ville utav dagens pass. Tack du som fick mig att börja tänka och lägga fokus på kvalitet framför kvantitet idag. Det kändes rätt! Jag var nöjd! Jag kände dessutom för att fira lite, fira att jag körde dessa intervaller i ett för mig bra tempo, på egen hand. 
Och det gjorde jag, jag firade med en kopp take-away kaffe . Det var som en riktig äkta belöning just då, för jag var riktigt kaffesugen! :-)

En riktigt bra och rolig träningsvecka såhär långt! 
Nu är det fredagsmyyyyyys som gäller! ;-) Next stop; indisk restaurang, min favvomat!
Ha en underbar kväll!