Jag gillar det. Speciellt så här års;-)
Idag så blev det dock inte alls som jag hade tänkt mig!
Jag skulle möta Minna 05:30 och jag hade ställt klockan och gick och la mig i hyffsad tid igår.
Jag kan därför inte riktigt förklara detta men ca. 05:58 vaknar jag och ser panikslaget att jag har FÖRSOVIT mig.
Jag hade både missade samtal från Minna och ett par meddelanden (men hade dessvärre telefonen på ljudlös...). HERRGUD!!!
Jag ringde Minna i all hast samtidigt som jag drog på mig shortsen med den andra handen!
"Herregud Minna,förlååååååt, jag har försovit mig, vart är du?!"
"Jag förstod det jag springer" svarade Minna med en lugn röst.
"Är du långt från mig, jag är ute om 1 minut" frågade jag samtidigt som jag krånglade på mig sport-bh:n.
"Lina, jag kommer om några minuter, jag är inte så långt bort" svarade hon med en lättsam röst. Ganska snart därefter stod jag ute på gatan och såg bästa Minna komma springandes. Jag sa förlåt massvis av gånger och kände mig såklart som världens skit som låtit henne stå och vänta och undra så där tidigt på morgonen. Det kändes inte alls bra!! :(
Minna är alltid förstående och hon försökte släta över det hela med "att jag var så grym, som stod här i löparkläder trots allt" Det är vänner det! :-)
Jag lovade henne dock dyrt och heligt att jag nästa gång ska ställa två väckarklockor, inget snack .
Följande kilometrar var lika trevliga som alltid! Minna fick ihop 10km och jag 6km. Tack,tack,tack Minna!!! Just nu har jag avnjutit en god lunch på Cafét bredvid jobbet ! :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar