Idag klockan tio så gav sig jag, Michel och Thomas oss ut på en 2-milare i Ursvik.
Mina ben kändes dock fortfarande slitna så passet blev inte så njutbart och härligt som jag hade tänkt mig. Jag är dock glad över passet såklart ändå, även om det känns lite deppigt när man inte känner sig riktigt i form. Men o andra sidan så hör det till att känna såhär ibland när man tränar en hel del.
Jag har aldrig sprungit mer än 15 km i Ursvik så det känns lite extra kul!
Michel och Thomas, ni var som väntat grymma :)
lördag 17 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det måste finnas dalar för att där ska vara toppar! Tänk vad härligt när du får riktiga springben igen!
Tusen tack för de orden Tolla, precis vad jag behövde höra! :) Tack!
Skicka en kommentar