En fin start!

Väckarklockan ringde tidigt i morse och då var det bara att hoppa i löparkläderna för en morgonrunda. Vanligtvis brukar jag inte alls känna mig särskilt sugen på att morgonlöpa men just denna morgon
var jag ovanligt pigg och det förvånade mig eftersom jag inte hade somnat alltför tidigt igår. Jag mötte upp Minna, som bor något hus längre bort, och vi klickade igång våra klockor och började springa mot Bälsta-ån. Det var lite mulet ute men luften kändes frisk och fräsch.

När vi åter var tillbaka på Mariagatan så kände jag lycka. Måndagar och träning är något särskilt, det känns som om man sätter ribban för veckan helt enkelt. Nu kan det bara bli bättre!