Karin skrev i en kommetar att jag måste vara typ den enda som verkligen älskar att springa intervaller...;) Vissa har även tittat lite frågande på mig när jag sagt något i stil med " jag längtar tills på lördag då jag har planerat in att kuta intervaller".
Men det är så.
Jag säger det inte för att jag vill framstå som positiv, jag är positiv till de passen.
Visst kan jag känna lite typ "GAAH shitt" innan jag trycker av klockan och drar iväg... och visst känns det tufft och ansträngande...men det pirrar nästan alltid i kroppen av lycka samtidigt.
Jag tror att det är för att jag älskar känslan av fart. Jag älskar att kämpa, ta i och att att testa mina gränser.
Jag gillar såklart inte bara intervaller, jag gillar ju långpass och andra pass också... men det är på ett annat sätt. Det pirrar aldrig sådär i kroppen som det gör när jag får springa fort.:)
Det finns säkerligen några saker som förgyller mina intervaller som jag har försökt att bena ut:
Jag springer mina intervaller nästan alltid tillsammans med andra.
Jag har alltid planerat in när jag ska springa mina intervaller, alltså vilken dag, så jag är alltid mentalt förberedd.
Jag springer alltid på bana och med klocka.
Jag kör alltid lång en uppvärmning innan.
Eftersom jag planerat in passet så ser jag till att vara fräsch i kroppen innan, planerar tex ofta in vilodag dagen innan, alternativt ett lättare pass.
Några faktorer som säkerligen har ett finger med i leken när det gäller själva upplevelsen av intervallpasset.
Vilket är ditt favvopass?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag uppskattar också intervallpassen! Mitt favoritpass? Vet inte, kanske stegen 1000-800-600-400-200m eventuellt med repetitioner. Eller kanske långa intervaller i tröskelfart, t ex 4 x 2000m, fast 12 x 400m på bana är också kul...
Oh, jag älskar också intervaller. Fast det beror på hur hårda jag vet att de kommer att vara. I slutet, innan jag blev skadad, så var jag nästan ovillig och seg inför alla hårda pass. Jag tog det verkligen för givet och uppskattade det inte tillräckligt... NU skulle jag däremot flyga på moln om jag ens kunde jogga en halvtimma;)
Jag älskar mina långpass! Då kan det pirra i kroppen i ett par dagar innan så som du beskriver. Jag, hunden, en bra ljudbok och så ut i skogen i lagom takt! Balsam för både själ och kropp! Nöjdast EFTER passet är jag dock efter fartpassen, särskilt långa intervaller då dessa är svårast. Undrar varför egentligen?
Härligt med intervaller! Himla bra tips du har, lånar några av dem så kanske intervaller blir nya favvopasset så småningom. :)
Staffan: jag gillar också stege, känns kul och varierande!:)
Lisa: förstår det. Har själv varit skadad och tror jag förstår precis hur du menar!
Karin: håller med, långpass kan vara riktigt mysiga de med!:) Ibland har jag lyssnat på dokumentärer på rundorna, riktigt mysigt!
Malin: absolut!:):)
Skicka en kommentar