Jag hade nämligen bestämt med Minna att vi skulle köra ett morgonlångpass idag. Jag ville absolut inte ställa in eller skjuta upp... Nej för faan, så klart vi skulle köra! Men hur skulle det kännas, skulle jag palla?
Vi möttes upp och kroppen kändes ganska bra... Lite stumt var det den första kilometern men sedan så kändes allt som vanligt igen och vi pinnade på in mot stan.
Vi såg bland annat en gravid Lisa Blomme' som var ute och joggade. Sånt inspirerar mig, om jag (förhoppningsvis) blir gravid i framtiden så vill jag också fortsätta att springa! Två kvinnor, som promenerade med sina barnvagnar, viskade till varandra och pekade"titta, hon springer och är gravid!" Det fick mig genast att tänka på en intervju med Isabella Anderson som jag läst där hon beskrev att många vara kritiska till att hon tränade hårt under sin graviditet (enl. barnmorskan var det ingen fara). Sånt gör mig verkligen irriterad, att folk måste tissla och tassla så jäkla mycket! Nu vet jag inte om kvinnorna idag var positivt eller negativt inställda men jag kan föreställa mig att folk som inte vet bättre gärna höjer på ögonbrynen..
Jag själv tycker bara att det kändes grymt inspirerande att se henne springa där med magen i vädret :) och jag tänkte att man skapar verkligen sina egna möjligheter.. Visst finns det de som lider av tex svåra foglossningar under sina graviditeter, så jag menar inte att alla kan... Men jag tror att många, som skulle kunna, begränsar sig i onödan.
Jag och Minna fortsatte genom stan,snicksnackandes om allt möjligt.
Vid ca. 18 km så sjönk dock min energi och jag kände mig både hungrig och tom på energi. Jag blev allt tystare och tystare och frågade till slut Minna om vi inte skulle kunna lyssna på musik sista biten hem, som jag visste att vi båda två lyckligtvis hade med oss i våra fickor. Jag behövde verkligen avleda mina tankar lite. Direkt så kom energin tillbaka och vi betade av 4 km till, sida vid sida innan vi slutligen var uppe vid våra kvarter igen i sumpan. Riktigt bra känns det nu.
Drygt 50 km redan denna vecka, det är inte fy och skam inte;)
Nu varvar jag tråkig skolbok på engelska med Runners world och kaffe... Gissa vad jag föredrar?!;)
- Posted using BlogPress from my iPhone
6 kommentarer:
Jag älskar att springa och din inställning till det.
Några frågor då:
-Vilket lopp skulle du börja med att springa om du skulle springa ditt första? (Jag bor i Halmstad men åker gärna en bit för att springa något)
-Styrketränar du något, för att undvika skador osv?
/ Http://Ctrain.devote.se - Träning och motivationen du behöver
Jag får alla möjliga blickar när jag springer med min 8 mån-mage, men som tur var även glada positiva (ibland lite förvånade) leenden :)
Hej!
har just hittat din blogg.
Kul läsning , du är inspirerande för en träningsnörd som mig ;) kram på dig
Cat: Va kul! Jag skulle springa vilket lopp som helst!:) Kanske premiärmilen i sthlm i slutet av Mars kan vara ett bra första mål? och en bra början på året... :)
Lotta: Åh va härligt att höra!:)
Ann-sofie: Vad kul, välkommen hit, :) kram tillbax! :)
Skicka en kommentar