En psykologisk runda.

"Näe, jag bara måste ut" slängde jag ur mig när jag och Daniel satt i soffan och drack kaffe igår. Jag hade en fantastisk långrunda bakom mig men det var en sak som lockade; att komma upp i 80 km den veckan. Det som triggade mig var att det bara saknades 4,3 km. En vanlig vecka hade jag inte brytt mig nämnvärt men med flertalet veckor med halvdan träning bakom mig så skulle det kännas sjukt bra psykologiskt om jag kunde få landa på 80. Att, när jag släckte lampan på söndagskvällen, få känna att jag äntligen gjort en 8-mila-vecka igen! Ja, det skulle kännas som veckan "då det vände". Den känslan skulle vara värt mycket. Så sagt och gjort; 4,3 km kvällsspring. Det kändes, precis som jag visste, grymt bra efteråt! Resten av kvällen satt och myste i soffan med take away mat, Daniel, hundar och tv och kände mig riktigt skönt mör i hela kroppen. Mest skönt var det dock såklart psykiskt,så härligt med en bra träningsvecka!


Daniel höjde förövrigt knappt på ögonbrynen när jag snörade på mig löparskorna igen. Heeeelt normalt!:-) - Posted using BlogPress from my iPhone