En enda lång plåga..

Härligt endorfinhög steg jag ut från yogarummet ikväll. Två killar stod brevid mig när plötsligt den ena utbrister:
" detta är verkligen bara en enda lång plåga, det här är verkligen inte kul alls, men det sägs ju vara bra..."
Jäklar vad vi har olika uppfattning om detta tänkte jag genast. Jag kände nämligen total lycka både under och efter passet.
Den enda ynka frustration som jag kände under yogan var över min orörliga vrist, den som jag stukat tidigare, ni vet. Det gör ont när jag sitter i typ skräddarställningar och den begränsar mig på så sätt lite, men jag märker ju framsteg, så det går år rätt håll, och det är ju huvudsaken.



Efter passet slank jag med yogamattan under armen in på 7/11 och köpte nyaste numret av runners world varpå expediten skakar lätt på huvudet och säger:
" träning, träning, träning, varför finns det?"
"För att det är så härligt!"svarade jag och log.
Hon kollade på mig med en förvånad blick.
Men så är det, träning är LYCKA för mig!
Inte all träning kanske, men jag har hittat mina träningsformer och de gör mig, utan tvekan, till en lyckligare människa!
-Posted using BlogPress from my iPhone