fredag 1 juli 2011

Ca. 1,5 timme=8 km

Idag har jag haft en riktig fuldag. Ni vet en sån där dag när man bara känner sig off och när allt känns fel. obekväma kläder och fel "allt". Att sedan sitta i en varm kvalmig buss på väg hem från jobbet gjorde inte att känslan i kroppen blev bättre direkt, kände mig alldeles svullen och varm i kroppen. Jag bestämde mig för att springa några km och sedan ta en dusch i hopp om att få den obekväma känslan att försvinna.

Jag sprang lite på måfå och hamnade efter 4 km vid sjöarna. Nere på lilla bron mellan sjöarna så såg jag en liten tjej stå och titta ner på vattnet. Jag fortsätter ett par meter innan jag hinner tänka " vänta lite, var hon ensam? Tänk om hon trillar i!" jag vänder om och springer tillbaka och fram till den lilla flickan för att kolla läget. Jag ser ingen vuxen i närheten. Jag försöker fråga henne vem hon är där med men hon var så liten och kunde inte många ord. Jag insåg att jag helt plötsligt ofrivilligt fått världens sötaste lilla tjej på halsen. Hon verkar uppskatta mitt sällskap och skrattar när jag pratar med henne, skitsöt verkligen! Hand i hand går vi och letar och letar... Jag frågar på minigolfen om de sett någon orolig förälder men icke. Överallt letar jag

"Hur gör man när man hittar barn" tänker jag, ringer polisen? Jag har ingen mobil med mig heller...
Efter många om och men frågar jag flickan igen" var är mamma?" "hemma" säger hon och pekar åt ett håll... " kan jag inte få säga hej till din mamma?" frågar jag... Det visar sig då tillslut att den lilla tjejen kan vägen hem, grymt för att vara så liten! Tillslut kommer vi in på en gård. Vi möter mamman som precis kommer ut från en port. Hon ser lättad ut när hon ser oss och berättar att hon nyss kommit hem och att syskonen skulle ha passat henne... men att hon måste smitit ut... Jag blir också rätt lättad. Jag vinkar hejdå till min nyfunna lilla vän och fortsätter min runda... Som totalt inkluderat "barnpassningen" tog ca. 1,5 timme... lite för länge i förhållande till fredagsplanerna, men spillirill ;)

Så kan det gå på en helt vanlig löparrunda vettni. ;) Jag kände mig förövrigt som en ny människa efter passet. Mycket gladare i både kropp och knopp jämfört med tidigare idag, tänk vad lite löpning, dusch och god mat (indisk take-away) kan göra. Magi!


- Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer:

Sebastian sa...

Det var inget vidare tempo :p
Nä, det var bra gjort av dig!

Suss sa...

Åh, sötaste Lina,

Det är verkligen något visst med dig och barn.
Moa och Melina frågar fortfarande efter dig :-)

kram

Lina sa...

Sebastian: haha.. näe tog liiiite längre tid än tänkt :)
Suss: ...men Moa och Melina är ju så fantastikt gulliga, du måste verkligen vara superlyclig som har så fina barn :):) Kram!!