Utbrast Minna när vi möttes upp tidigare idag för en mila-runda.
-Gör det?!" svarade jag förvånat.
-Ja verkligen, du verkar så himla glad över något? Du måste berätta; vad är det som har hänt?!! Fortsatte hon något ivrigare.
-hm...ja, jag är ganska glad faktiskt" sa jag och kände efter.
"Det kanske är yogan?" Svarade jag lite skämtsamt och skrattade till, men insåg samtidigt att det låg lite sanning i det.
Visst det är mycket annat som känns bra just nu också, men yogan är definitivt en viktig del. Varje gång jag hittar något som jag fastnar för så kan jag nästan känna lite att "shitt, tänk om jag missat detta?". Nästan som lite ångest. Då påminns jag om varför det är så viktigt att vara öppen inför det som är nytt och främmande. Man måste utforska världen för att hitta det som passar för just en själv, annars kanske man går miste om något värdefullt som man inte visste fanns.
Jag tänker på uttrycket "Man måste åtminstone prova". Det är ett ganska bra utryck, man ska inte vara så snabb med att dissa saker, framförallt inte innan man har givit det en ärlig chans.
Det finns dock även ett annat uttryck som också är viktigt att bära med sig och det är: "en gång är ingen gång". Ibland måste man ge saker ytterliggare chans för att det ska vara helt rättvist. Ibland måste saker och ting få växa fram helt enkelt. Man kan tex inte prova att springa en gång och förvänta sig att man kommer att älska det med en gång.
Varför detta känns angeläget just nu är på grund av yogan. Jag är så glad att jag gav det en till chans. Första gången (för flera månader sedan) yogade jag ju på ett annat ställe och den instruktören som ledde klassen då hade en trist attityd. Det påverkade hela klassen och såklart även min första yoga-upplevelse. Jag kände mig inte alls glad under passet och min vän Jonna, som också var med, upplevde samma sak; vi blev som nykomlingar inte trevligt bemötta.
Kanske hade instruktören, av någon anledning, en dålig dag? Kanske mådde hon dåligt över någonting privat? Sånt kan hända, men det var synd och orättvist att det i såfall skulle få påverka VÅR första introduktion och känsla till yogan. Jag tycker heller inte "att ha en dålig dag" eller "att ha gått upp tidigt" som folk kastar ur sig i tid och otid när de beter sig illa är tillräckligt goda ursäkter för ett dåligt bemötande eller beteende.
Det kanske är en förklaring men är absolut inte acceptabelt för det. Varför ska man låta folks "dåliga dagar" få göra ens egen dag dålig? De kan väl hålla deras dåliga dagar för sig själva, inte komma här och förstöra;)
Jag är hursomhelst glad över att jag inte lät det bli den enda gången som jag provade att yoga. Någonting fick mig att prova igen och nu kan jag inte tänka mig att vara utan det...jag tror dessvärre att sats-kortet ligger rätt risigt till i nuläget. Som student måste man prioritera. Hur mycket jag än gillar shapepassen och pulsspinningen på sats så vinner yogan med hästlängder. Jag gillar träning som inte bara ger en vältränad kropp utan som också
samtidigt ger mig en upplevelse. Visst shapepassen och spinningen var också upplevelser, men inte riktigt lika mycket som yogan, för just mig. Såklart är detta helt individuellt. Jag dras
helt enkelt,förutom löpning,mot upplevelser som simning i havet, vågsurfing, skidåkning och sist men inte minst numera yoga i värme, barfota på en matta! I löööv it!
Därför är jag lycklig Minna, för att jag följer mitt hjärta och gör saker som just jag älskar, flera dagar i veckan dessutom! Lyx!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så rätt! Vissa tar lång tid innan man gillar det medan andra fastnar man för direkt! Yogan tog jag till mig ganska fort tack vare en fantastisk instruktör. vattenlöpningen tog ÅR innan jag gillade men nu kan jag inte leva utan det.
Fortsätt leva som du gör!
Sjukt bra inlägg! Blev själv sugen att prova på ett till yoga pass!
//minna
Skicka en kommentar