Söndagsmys!!

Vilken helg!! Så härlig har den varit! Sofia sov som sagt över från igår till idag och det var lika roligt som alltid! En rolig nyhet är att världens bästa Sofia även har köpt sats-kort!! Wooohoo!!Så framöver så kan vi träna tillsammans!! Det gjorde vi såklart redan idag. Vi åkte in till Odenplan och körde ett styrkepass följt av en lunch (à la detox såklart);-)
Nu, på söndagskvällen, så varvar jag ner och smider samtidigt planer för veckan!


Jag känner mig riktigt inspirerad inombords gällande flera olika saker just nu i livet. Det är en härlig känsla!!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördagsmys!!

Heeeeje!!
 Hoppas att ni alla har haft en fin lördag!
07:30 gick jag själv upp imorse.
Snörade på mig skorna och gav mig ut i ett regnigt Sthlm.
 Det enda sättet för mig att få till ett löp-pass en dag som denna var genom att stiga upp tidigt.
Jag gillar ju dessutom att springa på morgonen, jag tycker att det är ett grymt sätt att starta dagen på!

Jag tycker dock alltid att det tar emot lite först, precis när jag vaknar men när jag väl är  uppe"på löparbenen" så känns det oftast bra.
Har man dessutom bestämt träff med en kompis, som man ska möta upp och springa tillsammans med, ja då känns det såklart ännu roligare allting.
Jag mötte upp Minna.
Vi sprang totalt 18 km. Delvis i ursvik.
Att springa på mjuka skogstigar är något särskilt.
Jag upplever att jag får energi av naturen.
Blir pigg och glad!
Efter 18 km så var jag återigen hemma.
Jag åt då god frukost i form av naturell sojayogurt. En detoxig frukost!
En detoxig lunch och sedan ett inspirerande möte i stan har jag också fått till.

Vilken toppenlördag va??
Och inte blir det sämre!
Nu ska jag nämöigen hem och ikväll blir det myskväll de Lux!
Sofia en av mina bästa tjejkompisar kommer över snart och sover även över här i natt. SÅ MYSIGT!!!
Det var ett tag sedan som vi sov över hos varann men av erfarenhet så vet jag att det kommer att snicksnackas tills vi blir så trötta att vi slumrar till! :)
 - Posted using BlogPress from my iPhone

Freeedag!!

Äntligen fredag! Det har varit en intensiv vecka både på praktiken och på fritiden. Så helgen kommer så lägligt! Detoxen går bra och huvudvärken gör sig inte till känna lika ofta längre. Kaffet saknar jag dock lite fortfarande fastän jag vänjer mig mer och mer...


Nu är det en lugn kväll som gäller. Morgondagen blir lite intensivare så då passar det bra att chilla idag. Tidigt, tidigt i otan i morgon är planen att klämma in ett längre pass för att hinna göra det som jag ska sedan. Det är alltid lika roligt när man möter folk som är på väg hem från hemmafester och liknande. En gång bara skrek en kille rakt ut på en söndagsmorgon "skämtar du eller?!"Samtidigt som att han slog ut med armarna för att sedan stappla vidare. Jag var inte långt ifrån skratt. Vi får se om det inträffar något liknande i morgon. Hoppas ni alla mår bra och att ni som detoxar just nu njuter av något detoxigt tilltugg!! - Posted using BlogPress from my iPhone

Vaddå sova?

Jäklar vad den där dagssömnen piggade upp!

 Jag känner mig som en ny människa! Nu har jag hunnit komma i kapp med att svara på nästan alla mail och kommentarer också. Det visade sig att det är en hel del som är nyfikna på det här med detox. Jag förstår varför. Det passar ju så bra in, nu tidigt på hösten. Inte sant?!

Frågan jag förövrigt ställer mig själv just nu är HUR jag ska kunna somna ikväll när jag är så här pigg?

Ingen som vill ta en nattlig joggingtur? ;-)

Detoxandet i full gång!

Hej Hej!

Idag var/är det dag nr två av detoxen. 
Jag gick halvdag på praktiken och slutade därför redan vid lunch. På väg hem hade jag värdens huvudvärk och var super trött.
Bara tanken på en soja-latte där och då...
Jag undrar faktiskt varför jag har känt mig så trött de senaste veckorna.
Jag antar att det är någon kombination av "praktikfokus", höst och dålig sömn som spökar.
Just därför tänker jag att den här detoxen är så läglig. Det är ju så tråkigt att vara trött!
Jag kände att jag var tvungen att tillåta mig själv att vila hela dagen. Ofta så vill jag få ut massor av mina halva  dagar men idag kändes det viktigt att lyssna på kroppens signaler.
Jag kom hem. 
Gick och la mig vid 13:30.
Satte iphonen på ljudlös.
... och somnade med hundarna vid min sida. 
Nu snackar vi inte någon liten, smidig powernap ;-) 
Strax efter klockan 16 slog jag upp ögonen igen. 
Över 2,5 timmars sömn.
 Jag känner nu att det var precis vad jag behövde och jag tänkte "Yes" när jag insåg hur länge som jag faktiskt hade sovit.
Jag önskar att jag nu kunde lägga upp massa fräscha bilder på raw-food-mat gjord utav spännande recept. Än så länge så har min detox-mat dock inte varit särskilt spännande! ;-)
Samtidigt så tycker jag att det finns en poäng med det, dvs att markera att det inte behöver vara krångligt att äta enbart raw food.
Det går att snabbt slänga ihop jättegod detox-måltid med lite av varje
Det svåra under detox  kan vara att varje dag få i sig tillräckligt med protein. För min del så är det dock inte så svårt eftersom min detox tillåter både ägg, fisk och fågel.
Till helgen har jag dock storslagna måltidsplaner ;-) Då ska jag avancera!....typ...;-)

@the bus ;-)

Igår var jag som sagt på ridskolan. Det var jättemysigt. Hästarna där är så gulliga och härliga att ha att göra med. När jag är med hästarna så känns det verkligen som om jag "befinner mig i nuet." Det är en härlig känsla!


Jag kände mig dock lite stressad efteråt och tänkte "jag måste hem och sova"..strax innan 22 satte jag nyckeln i låset hemma och då var det tack o god natt som gällde ! Anledningen till att jag ville komma i säng i tid var att jag och Minna hade planerat att springa nu på morgonen. Det gjorde vi också!;-) 12 km. Det småduggade men det var inte kallt så det kändes bara lite mysigt med regnet. Nu är det praktiken som gäller. Halvdag. Skönt!


Detoxandet går förövrigt bra. Dag 2 here i come!!;-) - Posted using BlogPress from my iPhone

Detox dag 1..

Hej!! Hoppas att ni mår bra!! Det var som sagt första detoxdagen(av 10) idag! Att vakna i morse och sedan inte få njuta av ljudet av en puttrande kaffebryggare och en väldoftande kaffelukt var helt klart en utmaning i sig. Jag drack te med skivad ingefära och citron i. Jag slängde även ihop en guacemole. Den var jättegod och det kändes som en riktigt god och mättande frukost!


Lunchen bestod av en fräsch sallad och till mellis blev det frukt, både på förmiddagen och på eftermiddagen... Nu har jag dock huvudvärk! Det är troligtvis avsaknaden av kaffet som spökar. Det känns ändå bra att ha kommit igång!! Nu ska jag förövrigt klä mig varmt inför kvällens ridtur. Ha en trevlig kväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är sååå laddad inför 10 dagars detox!

I morgon är det dags. Då är det första dagen inför 10 dagars detox.

I morgon så ser dock detoxrecepten inte så jättespännande ut. 

Jag kommer då att äta samma sallad till både lunch och middag och båda är nu färdiga och klara i två matlådor!

Anledningen till att det inte blir mer avancerat än två snabba sallader är att jag inte hinner laga någon middag i morgon. Efter praktiken är det raka vägen till stallet som gäller. Så då är tanken att jag har med mig matlåda nummer 2 och käkar den på vägen. Bra va?! Jag tänkte "mellanmål" vid 10 och vid 15-snåret också. Det känns grymt strukturerat!

Jag ska gå inför det här med detox... jag behöver det och jag är taggad inför det.

Föressten, ni har väl inte missat...;-)

...intervjun med mig på Livinggreen. se, Sveriges största gröna web-magasin!

Nu ska jag kuta med klubben!

Morsning!

Hoppas att ni mår bra denna Tisdagmorgon!

Jag funderade just ut 6 anledningar, på rak arm, till varför jag borde vara glad just idag;
1. Jag slutar redan klockan 12. ( jag gillar min praktik men att sluta vid lunch är ändå lyx!)
2. Jag ska luncha med min "gamla vän" Anahita och prata drömmar och visioner! Det lät som om hon var taggad för det?! ;-)
3. Jag ska handla hem massa goda nyttigheter  senare inför min detox-satsning som jag kör i gång i morgon.
4. Jag ska njuta av en extra god kopp kaffe idag inför mina 10(!) koffeinfria dagar.
5. Jag ska springa med klubben i kväll och kanske, kanske, kanske köra lite fart. Känslan under uppvärmningen får avgöra.
6.Efter rundan med klubben ska jag mysa ner mig med någon bra bok under en filt med jyckisarna tätt intill.

Äta sig snygg? Start på onsdag!

Nu har jag bestämt mig, jag ska köra en detox i 10 dagar. 
Jag flaggade lite för ide´n häromdagen och det är faktiskt ett par stycken som har hört av sig och som vill köra samtidigt! Så roligt!
En detoxperiod innebär att man genom en speciell kost kan "rena kroppen från skräp", vilket genererar i att man sedan kommer ut på andra sidan fräschare och snyggare än någonsin. Yeeeeeey! ;-)
Det sägs även att man blir piggare, sover bättre och får finare lyster.
Så klart att vi ska köra, eller hur?!

Kosten:
En detoxdiet handlar alltså om att "utesluta gifter" genom att äta en väldigt utrensande kost bestående av mycket färska grönsaker och frukt.
Detta ska jag äta
Vissa äter helt vegetarisk i samband med detox. Jag väljer att äta ganska mycket ägg samt fisk och kyckling i måttliga mängder.
I övrigt är det mycket grönsaker, bär och frukt som gäller. Gärna ekologiskt
Detta ska jag inte äta:
Gluten
Laktos (ingen mjölk eller yogurt)
Smör
Kött
Havre/Råg/Dinkel/Korn
Processad mat
Härdade fetter
Alkohol
Kaffe
Svart te
Salt
Socker
Vete
Detta kan jag äta lite av.

Quinoa
Råris
Linser
Bönor
Chèvreost
Fetaost
Soja- eller getmjölksyoghurt
Naturella nötter och frön
Mellis kan bestå av: Färskpressad juice, frukt, en smoothie, nötter eller ett ägg.

Viktigt att tänka på;
1. Tanken är inte att man under den här perioden ska gå runt och vara hungrig. Jag ska äta tre måltider per dag och minst två mellanmål.
2. Jag börja ta med egna matlådor och se till att jag har mellanmål med mig. Då vet man att man får det man vill ha.
3. Jag ska se till att få i mig tillräckligt med vatten
Belöning:
Under detoxperioden kommer jag samtidigt passa på att ta hand om mig själv lite extra på olika sätt. Jag funderar även på att unna mig något särskilt, kanske en ansiktsbehandling, någon ny skönhetsprodukt eller något särskilt klädesplagg. Lägligt nog får man ju studiestålarna under detox-perioden!;-)
Utmaning:
Jag tror faktiskt att jag kommer att ha svårast med att vara utan kaffe. Jag är en sann kaffeälskare som ofta har en kopp vid min sida eller i min hand. Jag vill egentligen  enbart dricka kaffe som ett njutningsmedel men ibland upplever jag det som ett drivmedel. Det vet jag, för att jag har kommit på mig själv med att i bland dricka äckligt kaffe "bara för att det är kaffe."
Jag kommer inte att gå efter något strikt måltidsprogram. Jag vet vilka råvaror som jag ska hålla mig till nu och det finns många härliga recept på nätet.

Foto: Det lär bli en och annan morotsjuice

Jag tänker dock alltid starta dagen med ett stort glas varmt vatten med pressad citron och riven färsk ingefära i. Givetvis kommer jag att blogga om min detoxperiod och försöka svara på frågor! Jag hoppas att jag får många med mig, då kan vi ju tipsa varann med recept!! :)
På onsdag, då kör vi! 

En skön söndag

Jag var som sagt på spinning idag. =)
Eftersom jag gillar "puls-spinning-varianten" på sats allra bäst så tar jag mig ibland till anläggningar som jag  vanligtvis inte tränar på.
Idag var det Sollentuna centrum som gällde.
 Ett morgonpass vid 10:30.
Passet gick hyffsat, fast jag gillar egentligen lite mer intervallbaserade spinningpass. Detta innehöll visserligen intervaller också men inte precis på det sätt som jag föredrar.
 Hur som helst, jag kände mig pigg och det var ett skönt pass.
Efteråt så befann jag mig alltså i Sollentuna centrum. Jag gillar ju att shoppa kläder och att gå i affärer men  denna höst är helt klart den fattigaste perioden under min studietid. Ork och tid att samtidigt jobba när man praktiserar finns inte
 Med det i åtanke så kändes det inte så värst lockande att gå i affärer idag. Hitta något man vill ha och sedan inte köpa en endaste liten grej? Njaaa.... ;-)
Åkte hem och tog fram påsen med jackan som jag köpte i Berlin istället. Så fin är den!! Hade nästan glömt den...haha... fast bara nästan ...=) När det blir kallare så kommer den att användas flitigt!

 Nu vankas fika med Thomas!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ska man ta och höst-städa kroppen också kanske? När man ändå håller på?

Halloj kära vänner! :)
Idag så fick man inte sova vidare länge, städ-dag med föreningen i huset hela morgon/förmiddagen!
När jag stor där och krattade så kände jag mig bara så matt i hela kroppen.
Jag tänkte då att det nog snarare är jag och min kropp som behöver en höststädning.
Jag blev helt enkelt sugen på att köra någon slags detoxperiod.
 Nu när jag väl har tänkt tanken. så känns det bara mer och mer lockande.
 Efter Berlin-marathon så känner jag för ett "uppsving". Jag har känt mig lite ur form. Jag känner för att dra ner på kaffe-konsuptionen och bara äta ren och fräsch detox-mat under en period!

Nu ska jag fundera lite till på hur länge och hur detox-perioden ska gå till! När jag har en plan så låter jag er veta, kanske är det rent av någon som är sugen på att hänga på?
 Eller någon som har ett och annat tips?

Tjena mittbena!

Jag, just nu i soffan

Vilodag idag från träningen.

Är fredags-seg och chillar bara hemma tillsammans med hundarna. Jag drog igång något rensa garderoben-projekt...som jag knappt vet om jag nu orkar slutföra.. entusiasmen liksom bara drog?Är sååå trött!

@ the bus!

Mitt nya blogghak är helt klart bussen på väg till jobbet! Det är också samtidigt "en-tid-för- mig-själv-att-tänka-hak" ;-) just nu sitter jag och funderar på val och prioriteringar i allmänhet. Att när man väljer en väg så väljer man kanske samtidigt bort en annan? Tackar man ja till något så tackar man kanske indirekt nej till något annat? Irriterar man sig över något så kanske man samtidigt missar det som får en att känna glädje? Osv. Osv! ... Det känns viktigt för mig att fundera på sånt här..


Eller vad säger ni? Hur tänker ni?- Posted using BlogPress from my iPhone

Välkommen fredag!

Jaaa!! I morgon så är det äntligen fredag!!!
Denna vecka har varit ganska tuff. Jag har haft mycket både på praktiken och på fritiden.
Det känns verkligen nu i både knopp och kropp och jag har varit så trött hela eftermiddagen!
Jag vet att det är många lopp på G i helgen. Hade jag inte varit mara-sliten så hade jag definitivt sprungit Hässelbyloppet, Stockholms snabbaste mils-lopp! Jag är nämligen så sugen på milslopp nu!!!!

Här nedan, är en av de peppigaste tankarna som jag brukar ta till under ett tufft träningspass eller i slutet på ett lopp. Tanken får mig att navigera tillbaka till mig själv när tröttheten försöker lura iväg mig på villospår...eller kanske ska man ta bort ett L?  Det vill säga lura iväg mig på vilospår! :)

Just nu är det dock dags för vilospår här hemma.. det känns som om jag ska slockna när som, så trött är jag!!  =)

Lunch-time!

Hungrig som en varg efter morgonlöpet! Jag unnar mig nu en god sallad på cafe'et Forma, som förövrigt är ett café i ett gym! Inspirerande! Jag ser folk som kör hårt medans jag sitter o latar mig;-) nice position, jag har ju dessutom redan tränat idag;-) ;-)


Jag älskar verkligen sallader! Goda, matiga sallader! Hoppas att ni har en toppendag!!- Posted using BlogPress from my iPhone

Morgonjoggat...

Klockan 06:00 mötte jag upp Minnis. Det var ett tag sedan som vi morgonlöpte tillsammans och när jag träffade henne och vi började jogga iväg på tysta och mörka gator så insåg jag genast hur mycket det ger mig, både fysiskt och mentalt. Jag tycker att det är ett så fint sätt att starta dagen på. Löpandes, snicksnackandes på tomma gator med en vän. Ofta får jag höra " oj vad hurtigt, jag är så morgontrött, det där skulle jag aldrig orka" men då brukar jag berätta att jag också tänker "neeeej, låt mig somna om" när väckarklockan ringer. Bara tanken på att jag, inom ett par minuter, ska stå ute på gatan med en Garminklocka i högsta hugg får mig att undra vad detta egentligen var för dum ide'?! Var det verkligen min?;-)



Ofta räcker det med att jag springer några meter innan jag tänker "juste, detta är ju riktigt skönt" och då känns allt bara så självklart. Jag känner ofta då att jag verkligen gillar att springa på morgonen!! Det är något speciellt med det, helt klart!! Ha en fin dag!! - Posted using BlogPress from my iPhone

Att hämta kraft.

Varje gång som jag har varit ute hos hästarna så är jag alltid glad och upprymd efteråt.
Att komma iväg och få ut så här mycket av en vecko-kväll är fantastiskt och jag märker att det ger mig kraft!
Jag har alltid känt mig smått skräckslagen av tanken att låta veckodagar fungera som transportsträckor till helgen eller ännu värre att låta månader vara transportsträckor till nästa semestertillfälle!  Så vill jag absolut inte leva. Jag vill ta vara på livets alla dagar och strävar därför efter att ägna mig åt sådant som jag blir lycklig utav. Att på så sätt ta ansvar för mitt egna välmående, genom att se till att jag har det bra. 
Livet är här och nu. Det ska inte slösas bort genom att i nuet befinna sig i framtiden?! För vad vet vi om framtiden? Hur mycket ska man egentligen ta för givet?
Jag eftersträvar och försöker att finna lycka i vardagen.
 Som igår, då  var det löpning med klubben och ikväll så var det ridning.
 När jag satt där på hästryggen så tänkte jag att detta minsann är livskvalitet!

Jag har flera saker som får mig att hitta den där känslan.  Jag värdesätter både relationer och aktiviteter som jag mår bra utav och påminner mig ofta om det som min vän Santi sa i somras; Lina, kör där det är grönt! =)

Full rulle!

Det blir ett snabbt hej här på bloggen! Nu är det raka vägen till stallet som gäller! Så mysigt! Hämta i hagen. Kratsa hovar. Borsta. Rida i en timme. Mysa och gulla med hästen med stort H! :-) Detta kallar jag för livskvalité!

Konditionsträning = mirakelpiller

Träning gör dig lite gladare! Helt klart! Innan träningen var jag lite låg...efter träningen var jag istället "lite hög."=)
Att komma 3 minuter för sent till mötesplatsen,för löpning, med klubben var retligt.
Att då tänka "jag hinner nog i fatt" var väl, så här i efterhand, lite väl optimistiskt.
Jag drog på och hoppades att jag snart skulle skymta de längre fram... men icke! De hade för mycket försprång och jag borde ju inte pressa kroppen löparmässigt just för tillfället heller.
Med råga på allt hade inte klockan hittat satelliter än heller. Just då kändes allt bara riktigt störigt.
Jag insåg att det var bättre att byta taktik och sprang därför en annan väg för att sedan möta de, springandes mot mig istället. Det visade sig vara bättre.
Jag mötte upp de och det var såklart riktigt trevligt!
Energigivande!
Jag hade som sagt, känt mig lite låg innan träningen, men tänk vad lite sociallöpning kan generera i!?
Kände mig mycket gladare när jag knappade in portkoden hemma efter drygt 8-9 km,
Nu kommer det att bli mycket klubblöpning framöver! Det passar extra bra under denna del på året!

 Så roligt. Så härligt. Klubblöpning idag. Ridskola i morgon! Härliga kvällar!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är med i matchen!

Löpning igår och ett spinning-pass idag.
Jag är definitivt med i matchen igen!

Det känns riktigt bra. Efter en veckas vila så började jag känna mig både seg och sugen på att kicka igång kroppen igen. Viloveckan har varit skön, Jag har njutit av den, eller rättare sagt, jag har valt att njuta.
Planen som jag hade för återhämtningsveckan var att träna lugnt om jag hade lust och tid eller om något sug infann sig. Det tog en vecka, exakt.
Jag tänker att jag tidigare i mitt liv skulle ha känt mer stress över själva vilan. Jag har för mig att ett avstamp från träningen stressade mig mer förr... Jag ville snabbt komma igång igen. Jag tror att det kanske berodde på att jag var rädd för att förlora något, tappa stinget och kanske rentav formen eller motivationen till att träna? Numera så vet jag att det aldrig skulle inträffa. Min livsstil inkluderar träning, det har etsat sig fast så djupt i mig och det är inget som jag vill vara utan.
Nuförtiden njuter jag därför mer över mina val.  Skippar jag träningen någon gång så väljer jag att njuta av det istället för att ångra mig eller få dåligt samvete.  (Nu menar jag inte bara när jag skippar träning efter ett marathonlopp, utan i allmänhet) Samma sak om jag väljer att äta godis ibland, då njuter jag av det.
En reflekterande vän till mig beskrev det där så himla bra för mig i somras.  Den vännen menade att om man  har en grund med planering och rutiner så kan man vara flexibel och ibland göra ett val att gå utanför den, men då vet man att man gör det! Det är precis så jag upplever det! Jag ser helheten nu. Jag vet att jag lever väldigt hälsosamt i grunden och jag tycker om att ha någon sorts träningsplan. Just därför så kan jag välja att gå utanför ramarna ibland.
I början när genomgår en livsstilsförändring,så kan man behöva vara striktare under en period, just för att bygga upp den där grunden. Den fasen har jag dock passerat för länge sedan.
Nu är jag förövrigt sjukt trött.
Lite te på det här, chill i soffan och tack och godnatt kanske? Veckan har hur som helst börjat kanon!

Woooohooo...första rundan sedan Berlin Marathon!

Nu har jag gjort det! Jag har sprungit den första rundan (6 km i Ursvik-skogarna)  sedan Berlin marathon. Det känns verkligen jättebra att komma igång med träningen igen! Jag har saknat känslan som jag får av att springa!

Foto: Lite småtrött innan rundan, 1000 gånger piggare efteråt!

Jag sprang även för första gången i min tröja från Icebreaker, som jag fick med mig från pressträffen för 1,5 vecka sedan. Den var väldigt skön, kändes torr och fräsch även efter rundan. 

Jag gillar tum-hålet. Jag gillar i allmänhet tum-hål på löparkläder. Jag är ofta varm om händerna och springer därför ofta utan vantar även om det är småkyligt ute.  Därför är det där med tum-hål en himla bra kompromiss!Nu, måste jag ta mig i kragen, dvs. sluta blogga  ;-) och åka till Ikea en sväng! Hoppas att ni har/får en härlig söndag. I Stockholm skiner solen!

Hej!

Vet ni?  Jag har fortfarande inte sprungit sedan Berlin marathon! Har jag blivit en latmask?! ;-)
 Jag har tänkt tanken på att gå ut och springa ett par gånger men sedan så har jag bara känt att det har varit lika bra att vila lite till. Det har varit skönt och passat bra in den här veckan efter loppet då jag har haft mycket annat på tapeten.
Nu överdriver jag dock inte när jag skriver att det börjar att krypa rätt duktigt i kroppen.
 I morgon bitti, innan frukost, så har jag beslutat mig för att springa en sväng i skogen.
Jag är även, sedan igår, en lycklig ägare till ett par nya RÖDA Puma roadracer som jag snart vill ut och leka med.

Visst är de snygga!!!! ?? Rött är så fint!

Många psykologer menar ju dessutom att det finns ett samband mellan färger och hur människor tänker, känner eller beter sig.  Olika färger sägs beröra våra sinnen och känslor. De sägs framkalla någon form av reaktion hos de flesta människor. Färgen röd färg står bland annat för energi, kärlek, rörelse, spänning, mod och passion.Om det här stämmer så tror jag att vi kommer ha rätt trevligt ihop jag och mina röda,snygga, snabba, mockasinaktiga pumaskor!

.

Framrutan är större än backspegeln

Jag gillar metaforer. Jag tycker att det är mysigt på något vis att tala bildligt.
Metaforer kan ibland användas felaktigt. Som för att "skruva till något lite extra" och på så vis förmedla en känsla hos läsaren som kanske inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Att använda metaforer kan även bli fånigt ibland, som om man pratar med ett barn fastän man kanske pratar med en vuxen.
Men vid rätt tillfälle då gillar jag metaforer. =)
Nu börjar min framruta gällande träningen bli större än min backspegel. Framrutan har i och för sig varit större hela tiden men under veckan som har varit så har det "legat lite snö på den". Så jag har "snöat in mig" och blickat bakåt mestadels. Det har varit behövligt och nyttigt. Jag har reflekterat kring det som har varit gällande min träning.

Jag har fått en hel del frågor gällande  om varför jag tror att jag fick kramp under marathonloppet förra helgen. Den senaste frågan kom från en läsare som undrade om jag "kanske öppnade loppet för hårt? Att det kanske var därför som jag fick kramp.

Det stämmer att jag öppnade hårt/snabbt! Så ja, krampen kan ju mycket väl ha med det att göra.
Det har jag med i bakhuvudet. Samtidigt så vet jag ju inte om det berodde på det. Kanske hade jag fått kramp ändå?
Det är svårt att veta exakt vad saker och ting beror på.
Det kan ju även ha berott på för lite vila dagen innan?
Eller att jag helt enkelt  inte hade min bästa dag?
Eller att jag var sjuk i början i veckan och att jag därför kanske hade "något skit" kvar i kroppen?
Kanske är min kondition bättre än min muskelära uthållighet?

Jag vet att kramp nästan alltid beror på muskeltrötthet. Varför muskeln var så trött att jag fick kramp är dock svårt att veta exakt. På något vis vill jag inte heller välja ut endast en förklaring som enda svar...utan jag är hellre full av olika svar. Jag är öppen för olika resonemang, tips, ideér och teorier.
Även om nu  "snön är bortskottad och framrutan större än backspegeln" så finns backspegeln där. Alltid. Jag lär mig av mina erfarenheter. Det är viktigt att se det så.
Som jag skrev häromdagen så analyserar jag både vad som har varit bra men även vad som varit mindre bra. Jag försöker alltid se till att utvecklas genom att dra lärdom av mina egna erfarenheter.
En viktig aspekt och kanske anledningen till att jag kritiskt vågar granska mig själv och mina val gällande löpningen är att jag sällan blir besviken på mig själv. Det är ett viktigt ställningstagande som jag har tagit. Jag kan vara besviken på att känslan inte infann sig eller på att tiden inte blev som jag hade förväntat mig på olika lopp men jag klandrar ALDRIG mig själv. Jag väljer att vara kompis med mig själv. Även om det inte går som jag väntat mig så klappar jag mig själv alltid på axeln ändå.
Trots att jag använde ordet katastrof i ett tidigare inlägg så är jag absolut ingen "katastrof- tänkande" person. En sämre erfarenhet kan ju faktiskt leda till något riktigt bra.

Jag tänker att man ändå inte blir särskilt klok och glad  av att  lyckas jämt.  Jag tror att man kan utvecklas genom den visdom som man får när man "misslyckas". Då blir man klok. Därför lyckas man när man misslyckas på ett sätt! =) Så bra va?? Glad blir man inte heller av att "lyckas för mycket". Misslyckas man emellanåt blir man mer ödmjuk inför sig själv och andra och blir sedan extra glad de gånger när allt bara flyter!

Näe... nu väntar en filmrulle Annika Bengtzon!

CIAO!!!!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone

No stress, no mess!

Äsh jag bara kände för att ta en till vilodag! Trots att jag yrade om "träning senare" i morse.
Den här veckan får bli precis som den blir träningsmässigt. Jag har inga ambitioner om varken det ena eller det andra. Jag tror att det kommer att bli någon sorts träning i helgen, för då och då känner jag faktiskt ett sug.  Jag känner dock inte något sug alls efter att pressa mig själv. "Mitt mentala" har liksom också lite träningsvärk efter loppet...Jag vill mest bara "mysa runt" i ett behagligt tempo.
Jag saknar lugna långpass allra mest. Gärna med någon kompis. Det som jag gillar med långpass och sällskap är att man verkligen hinner prata samtidigt som man hinner se en hel del på vägen och kan upptäcka nya platser.
Jag brukar ha med mig mitt sl-kortet under mina långpass. Det gör att jag kan springa till så många olika platser. Sedan jag började springa långpass så kan jag Stockholm nästan utan och innan. Jag har lärt mig hitta och förstår hur staden hänger ihop på ett sätt som jag inte riktigt hade koll på tidigare. Rätt coolt! Att springa på samma ställe varje gång skulle nog göra mig uttråkad, särskilt eftersom jag springer rätt ofta! :)

När jag springer så försöker jag ofta tänka ut nya eventuella rundor och en som inte bangar på att hänga med  är Minna. Jag vet dock inte hur många gånger som det har låtit såhär under rundorna;
"Alltså förlåt Minna jag trodde verkligen att man kunde springa här"
"Oj här var det typ träskmark, men dina löpardojjor var inte så nya vaaaa?"
 "Aha..här är det avspärrat för byggarbete... men det ser väl lugnt ut ändå eller?..vi stör väl ingen om vi bara sneddar över här lite kvickt? ..."

Minna klagar som sagt inte. Hon är positiv i dessa lägen och det är roligt tycker jag. Näe nu ska jag sova gott folk! Hoppas att ni tränar lite åt mig  också nu när jag sitter med benen uppslängda på soffbordet och latar mig....men jag lovar... jag kommer inte fastna i något soffträsk i evigheter...sakta men säkert kommer det att börja krypa i mig...

Godmorgon på er!!!

På G till praktiken! Det är verkligen höstigt ute! Burr! Tur att man har en stor, skön och mjuk halsduk att mysa in sig i!

 Benen känns i alla fall mycket bättre idag, så lite motion kan det mycket väl bli senare. 

Fast någonting lugnt och snällt i så fall! Även om man känner sig återhämtad så ska man skynda långsamt efter en mara. Gå på en långprommis, simma kanske eller cykla/spinna...som ni kanske har märkt så "triathlet-tränar" jag ofta utan att vara en triathlet.=)  Jag gillar variation. Speciellt i kritiska stunder då kroppen är extra känslig för enformig påfrestning och belastning.

Föresten, om du som läser, råkar vara en riktigt triathlet, så har du väl inte missat den nya träningssajten Tri.se? Om ni gillar triathlon så rekommenderar jag verkligen sidan. Jag använder mig själv av jogg.se. Där jag reggar alla mina pass i träningsdagboken och finner svar på många frågor i forumet, jag är supernöjd! Check it out!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu då, efter maran?

Jag tycker om att träna målfokuserat! Så fungerar jag.
Det vill säga, jag tycker om att ha ett lopp "längre fram" att tänka på, träna inför och se framemot.
Många artiklar, bloggar och träningsråd handlar just om "hur man ska nå sina mål", "hur man ska toppa formen" och " vad man ska äta inför tex marathonloppet" och så vidare.
Men när marathonloppet väl har sprungits, vad händer då?
Vad gör man nu och hur ska man träna efter loppet?
De tre dagarna som har passerat sedan berlin marathon så har fokus mest legat på att bli av med stelheten. Jag njuter även av att ha genomfört loppet. Samtidigt så ska jag erkänna att det "rycker det lite i mig", dvs jag kommer på mig själv med att sitta med och "googla" efter nya lopp och utmaningar.
 Jag försöker dock att inte "gå upp i det för mycket".  Jag reflekterar och analyserar nu vad jag har gjort bra och vad som gick fel i loppet som jag nyss sprang. Det gör jag alltid, för att jag tänker att jag kan utvecklas genom att dra lärdom av mina egna erfarenheter.
Om någon/några dagar till förväntar jag mig att jag kan börja träna igen. Allt beror på kroppen. Jag låter den styra. Hur snabbt man återhämtar sig efter ett marathonlopp är väldigt individuellt samt så beror det på hur pass tränad man är och hur hårt man har pressat sig själv under själva loppet. Därför är det viktigt att man själv känner efter vad som passar bäst för just en själv =)
Hittills så har det inte varit tal om någon träning för min del. Benen har varit totalt mörbultade.
Varje trappa som kommit i min väg har varit ett projekt i sig och som jag skrev i ett tidigare inlägg, tack för att det finns ledstänger! Vad hade jag gjort utan de??? Idag så är det mycket bättre än vad det var igår så det går framåt i allafall och det tackar jag för!
Nu under denna viloperiod så vilar jag både kropp och knopp och så fort jag är återställd så ska jag inte bara börja träna utan även sätta mig med en penna och ett  papper och "finurla" och söka efter; framtida roliga  utmaningar!!

Foto: Härlig motivationsbild!

Berlin Marathon 2012; 3:19:48

Att jag skulle återvända till Berlin och springa Berlin marathon 2012 bestämde jag mig för ganska snart efter att jag hade passerat målgången förra året.

Berlin marathon är ett av de största marathonloppen med över 40.000 anmälda löpare!

Det är inte särskilt konstigt! Loppet innehåller inga uppförsbackar alls. Man springer på breda härliga gator och det är ett fantastisk publikstöd, hela vägen och därav en positiv stämning!

Berlin som stad är också värd att besöka!

Jag hade sett framemot detta, SÅ LÄNGE!!! Det var riktigt roligt att vara tillbaka i Berlin!

Nummerlappsuthämtningen var på lördagen och trots att det är ett bra arrangerat lopp så var det vääääldigt mycket köer när vi kom dit.... Köer till ALLT! För att komma in på själva mässan. För att komma vidare in i i hallen. För att ens i överhuvudtaget hämta nummerlappen. KÖ. KÖ. KÖ. Det tog väldigt lång tid allting. Inspirerad blev man dock av att insupa atmosfären. När jag såg alla förväntansfulla löpare fick jag verkligen en känsla av att det SNART VAR DAGS!!!! Känslan var positiv!! Åh vad jag såg fram emot loppet!

En sak som jag kan känna att jag skulle göra lite annorlunda om "jag fick göra om" är att inte vara ute i Berlin hela dagen. Jag borde ha gått hem tidigare, slängt mig på soffan och vilat mina ben inför loppet...men tiden gick så fort och jag fick ingen riktigt tid över till att varva ner kvällen och dagen innan.

Så jag var trött i benen på kvällen. Inte för att jag egentligen gått särskilt långt men jag hade stått upp mycket. Men, men "man lär så länge man lever".

Jag kom i säng i tid i alla fall. Redan vid vid 22-tiden hade jag borstat tänderna och krypit ner i sängen. 

Visst var det svårt att varva ner och somna men när jag väl gjort det så sov jag enda tills klockan ringde klockan 06.00 på söndagsmorgonen. Starten skulle gå klockan 9:00. 

Jag åt frukost. Satte på mig nummerlappen osv. Jag var SÅÅÅ taggad. SÅÅÅ glad. SÅÅÅ springsugen! 

Foto: Nyvaken och Taggad

Mamma, Daniel och Anders var också taggade supportrar och jag var så glad över deras engagemang. Det betyder så mycket i sådana här sammanhang! Vi traskade bort till starten som bara låg 800 meter bort från där vi bodde. Det vara verkligen skönt och avstressande att bo så nära. Jag var på startområdet ca. 40 minuter innan start.Tiden rusade dock iväg. 

Foto: Jag och Anders på morgonkvisten innan start

Plötsligt var det dags att skynda sig bort till startfållan. Den startgrupp som jag hade låg lite längre bort än vad jag hade väntat mig. Därför blev det lite stressigt och jag fick jogga och sicksacka emellan  massa löpare innan jag tillslut kunde slänga mig in i min grupp. Sista minuten räknades ner. 

Många löpare runt om mig höll andan. Andra log. Vi alla visste vad som nu väntade. 

Jag var lugn. Glad. Förväntansfull. Detta skulle gå bra.

Pang iväg!
Jag gick helt på känsla den första delen av loppet. Försökte att hitta min egen rytm och ett tempo som kändes naturligt.
De första fem klockades på 21:54 Vid det här laget kände jag mig positiv. Jag sprang i ett för mig, snabbt tempo, men kände att jag ändå hade kontroll och en stabil andning. Jag tog första energigelen vid 7 km och drack även då ur en liten flaska vatten som jag hade med mig från start. Jag hade gjort upp en plan för vätske- och energiintag innan. Jag hade verkligen gjort allt för att inte slarva med detaljerna.
Milen klockades på 43:39. 
Jag log nöjt för mig själv och tänkte förväntansfullt "undrar vad det kan bli för tid idag egentligen?"
Jag tror att det var vid ca. 18 km som det började kännas konstigt i benen. Det kändes som om vänster lår bara stelnade till och var på väg att börja krampa. Jag tryckte på låret med min ena knytnäve medan jag sprang och jag försökte även vika upp shortsen ett tag för att få lite tryck och stöd.
"VAD DET EN ÄR SOM KONSTRAR SÅ BARA MÅSTE DET FÖRSVINNA", tänkte jag desperat. Jag passerade halvmaradistansen där jag förövrigt plockade ett nytt personbästa på "halvmarathon" 01:34:15.
Kort därefter stod mamma, Anders och Daniel och hejade och efteråt har jag fått höra att de såg på mig att något inte stod rätt till och det gjorde det inte heller. Jag var dock såklart glad över att se dem.
Efter halvmaran så hade känslan från låren förflyttat sig till vaderna och det kom som små krampnyp då och då.
Jag saktade ner och hoppades innerligt att det skulle gå över. Så fort jag ökade så blev det värre. Det var då, vid typ 23-24 km, som jag på riktigt, för första gången, började oroa mig för att jag kanske inte ens  skulle komma i mål idag. Jag kände mig verkligen ledsen och hade en stor klump i halsen. Jag ville inte ens tänka på hur det skulle kännas om en mil till, vid 33 km, om det kändes så här nu??
Jag gjorde allt!
Jag drack vatten.
Sportdryck.
Tog gel efter gel.
Fick i mig en mineral-brustablett med vatten.
Jag kämpade på alla vis.
Jag kunde dock inte "ta i" för då kände jag att krampen blev värre.
Det var så mentalt jobbigt. Jag var mentalt förberedd och brukar kunna pusha mig själv rätt bra under lopp i vanliga fall, genom att t ex tänka positivt, målfokusera och så vidare. Men där och då så spelade det liksom ingen roll. För det handlade inte om att "jag tyckte att det var bekvämt att springa lugnare" eller om att "boosta och pusha fram något". För det gick inte.
Jag kunde inte påverka situationen med hjälp av mina tankar och känslor.
Jag tog mig dock framåt. Vid drygt 36 km så stod mamma, Anders och Daniel igen. De langade mer vätska, gel och min ipod. Vid det här laget gjorde sig krampkänningen i höger vad sig till känna allt oftare och jag trodde ALDRIG att jag skulle klara mig hela vägen in i mål. Så jag ville meddela dem hur läget var, så att de inte skulle stå vid mål senare och bli oroliga för att jag inte kom. Så jag skrek till Anders "Jag håller på att få kramp". Jag såg att han uppfattade situationen.
Samtidigt så kändes det tungt att säga det högt. Mitt tillstånd var liksom som ren fakta vid det här laget. Det hade verkligen gått upp för mig att det som jag kände i benet kunde sluta med att jag aldrig skulle få passera målgången på Berlin marathon 2012.
Flera gånger tänkte jag "när/om jag kommer i mål så ska jag äntligen få gråta" !! Detta var en anspänning utan dess like!
Jag fortsatte traggla på. Nu hade jag i alla fall musiken som kunde avleda det hela något.
Vid drygt 40 km så sprang jag under en vattendusch och jag måste då ha spänt mig lite extra.
För då hände det. Benet bara vek sig under mig. Vaden var alldeles stenhård och bara krampade.
Jag KUNDE inte fortsätta springa.
Jag fick släpa mig in mot kanten.
Tårarna var nära.
Jag försökte att ta ett steg framåt men mitt ben bara vek sig igen. "Nej, nej, nej!!!" tänkte jag förskräckt"
Jag såg alla som passerade mig, det var hemskt!
Jag masserade och tryckte desperat på benet.
Jag tänkte att jag "nu måste bryta" och att det kändes fruktansvärt bittert.
Var det alltså så, att jag inte ens skulle kunna ta mig i mål?
Jag hade sett framemot detta så länge och jag skulle hoppa av ??
Här?? NU? VAAAA?
Hitta någon sjukvårdare och få någon sorts hjälp?
Eller skulle jag gå långsamt in i mål bara för att "ha gått i mål"?
Fanns det någon mening med det?
Kanske skulle jag bara acceptera läget och ja... jag vet inte... ??
Tankarna gick på högvarv!
"Nej, nej nej, det här händer bara inte" upprepade jag för mig själv, gång på gång,
Jag klämde desperat på den spända vadmuskeln och vickade på foten fram och tillbaka.

Då plötsligt passerade en kille mig och skrek "come on"..
och jag tänkte "jag gör ett sista försök"
Jag kände då att det värsta hade släppt.
Jag tittade på klockan och upptäckte samtidigt att det stod att distansen som jag hade sprungit var drygt 41km...inte 40 som jag hade fått för mig.
 Det kändes som om jag fick en kilometer gratis!! YES!!
 Den sista kilometern... Ja...fråga mig inte hur...men jag kom i mål.
JAG HAR ALDRIG VARIT SÅ GLAD ÖVER ATT SE MÅL SOM DÅ!! 3:19:48. Jag persade, trots omständigheterna med över 2 minuter!
Efteråt mötte jag mamma, Anders och Daniel. Jag var nära till gråt! Jag hade ju kämpat så mycket!
När man möter sina nära och kära efter ett lopp så vill man helst jubla och vara glad.
Jag tycker samtidigt att det är viktigt att man vågar ge uttryck för andra känslor, som att något känns jobbigt när det "blåser som värst"! Jag var nedstämd. Upplevelsen som jag hade bakom mig hade ju varit så tuff!  Jag lät de negativa känslorna komma men valde sedan att gå vidare.
Jag vill inte älta, vara missnöjd eller bitter.
Det var trist att upplevelsen "blev som den blev" under loppet.
Men allt var inte dåligt och tråkigt!
Jag frågade mig själv ganska fort därefter om det fanns något positivt med det här?
 Finns det något i detta som kan göra att jag utvecklas och växer som löpare eller som människa?

Jag sprang en mara på en bra tid. Det får jag inte glömma. 3:19:48!!!

 Känslan under loppet var inte alls bra men tiden blev ju bra ändå och det var ju skönt. Det kunde jag vara nöjd med i alla fall. 

 OCH.... jag kom i mål! Tänk om jag inte ens hade gjort det? Vilket jag seriöst befarade där ett tag!

Denna erfarenhet var även bra på så vis att jag känner en ökad tilltro till mig själv och min mentala inställning och styrka i samband med och inför framtida lopp. I söndags pressade jag mitt psyke till toppen. Jag vet att ingenting av det som gick fel berodde på mitt psyke och det känns skönt att veta det. 

Ofta efter lopp så kan man ju känna ett visst tvivel. Tvivel som leder till frågor som "hade jag kunnat ta i mer?" eller "gav jag upp för lätt?" "lät jag en tillfällig mental svacka ta överhanden"? osv. 

Nu finns det inga sådana funderingar. Jag gjorde mitt absolut bästa under omständigheterna.  

På något vis känns det stärkande att ha utsatts för en riktig prövning just för att det ökar min tilltro till mig själv. Har ni hört ordspråket "När livet räcker dig en citron – gör lemonad!"

 Visst är det lättare sagt än gjort ibland. Men jag hade kunnat ge upp och kastat in handduken. Många hade gjort det. Men jag gjorde det inte. Det i sig ser jag som en egen mental målgång! 

Jag hade även en  i övrigt trevlig resa med supersällskapet. Ett nytt halvmarapers. Ett helmarapers. En ny snygg vinterjacka från shoppingcentret i Sony Center och lite till  med mig hem i bagaget.

 INTE ILLA ALLS! Eller vad säger ni? =)

Foto: I Berliner mogonpost dagen efter loppet!

Nu ser jag framemot nya utmaningar! Ni hänger väl med!?

Har ni några nya utmaningar på G?