Race-report premiärmilen

Igår gick alltså premiärmilen av stapeln, årets första milstävling för min del.
Hela veckan så har jag kännt mig "ko-lugn". Jag har haft en skön inställning och inte varit varken nervös eller stressad utan bara tränat på med samma mängd och intensitet som vanligt.
MEN  MINA VÄNNER... när jag satt på t-banan igår, på väg in mot starten, ja då kom den där känslan smygande... känslan av "idag- så- ska -jag- springa- lopp-och-hur-ska-det-egentligen-gå?GAAAH" . 

Som tur var så hade jag telefonen med mig och postade en status på facebook som resulterade i en hel drös uppmuntrande kommentarer från mina vänner! TACK!! Det var uppskattat i det läget när man av någon anledning börjar tvivla på "om benen ens kommer kunna springa idag?" "Hur gör man?" osv. Knäppt men sant! När jag väl kom till starten så träffade jag en hel del härliga löparvänner och sakta men säkert började nervositeten faktiskt att släppa och när jag värmde upp, ungefär 4 km, med mina grymma klubbisar så kändes det nästan som vilken löparrunda som helst. :-) "äsh, jag gillar ju det här, det är huvudsaken" tänkte jag lugnt. Känslorna kan verkligen svänga ibland, hehe... nästan svårt att hänga med själv.. ;-)
Alldeles snart så var det dags att ställa upp sig på startlinjen.

Bild: lånad från premiärmilens hemsida, fotograf Martin Ekequist

Min plan var att gå ut lugnt och sansat.
Inte dras med.
Tänka långsiktigt.
Spara krafter.
Hitta ett lugn i mig själv och därefter mitt egna tempo.
OCH....DET GICK BRA! Jag tittade visserligen på klockan typ 180 gånger i början och det kändes som om jag sprang alldeles för sakta MEN ...jag vet att det nästan är omöjligt att springa den första kilometern för långsamt så det var bara att lita på klockan. Hålla huvudet kallt. Tempot kändes riktigt stabilt och andningen kontrollerad och den känslan hade jag faktiskt med mig genom hela loppet. 5 km passerades på 22:14 och det kändes verkligen helt lugnt. Aldrig någonsin har väl detta tempo kännts så bra?!
Här någonstans dök en löparvän, Tobias, upp jämsides och vi gjorde sällskap resten av loppet. Fy satan vad lyxigt att få ha någon man känner vid ens sida sådär! Det gav mig en massa energi! TACK FÖR DET TOBIAS!!  Jag kunde lätt öka på sista halvan och mådde som fisken  i havet! Vid 8 km så fick jag dock lite hållkänningar men efter att ha dragit några djupa andetag och samtidigt se hur en kille slängde sig åt sidan och började tok-kräkas så tänkte jag. "Det är mer synd om honom! Springa med håll den sista biten får jag ta." Och det blev inte värre med hållet, utan det höll bara i sig i ungefär en kilometer. Så vid 9 km hade det släppt. OCH... det tackar vi för, för på upploppet var det en härlig raksträcka som bjöd in till fartökning...så härligt! ÅH... DET VAR LYCKA RAKT IGENOM!!! När jag kom i mål möttes jag av ett gäng från klubben. Härliga positiva och glada klubbisar som alla var nöjda med sina resultat! Jag kände mig verkligen så glad! Dels för att ha putsat till PB:et med 5 Sekunder och dels för att det kändes så bra och stabilt loppet igenom! Jag hade en bra känsla. Jag njöt av loppet. Det kändes som ett bra upplägg att börja lugnt och inte ruscha. Det ska jag definitivt ta med mig i framtiden.
MINA TIDER ENLIGT GARMIN.
Km1:04:21
Km2:04:20
Km3:04:30
Km4:04:15
Km5:04:17
Km6:04:19
Km7:04:12
Km8:04:22
Km9:04:13
Km10:04:02
218m: 03:39/km
Efter lite eftersnack på målområdet (och efter att ha letat rätt på min löparjacka som jag hade slängt i ett träd innan start och som sedan hade blåst iväg...hehe) väntade en lång och mysig nerjogg på ungefär drygt 8 kilometer. Vackra områden med härlig natur... och vips så hade man fått till ett långpass också! Lite dusch och god mat på det och sedan en lång-hund-promenad och sedan hoppsan hejsan så hade denna helt fantastiska dag passerat och jag kan lova, jag sommnade med ett leende på läpparna! Jag älskar sånna här braiga dagar! :-)