måndag 5 december 2011

Det här med mål...

I löparkretsar diskuteras ofta mål.  Det vill säga tidsmål eller distanser på tävlingar.
För mig har mål sporrat mig, jag har siktat uppåt och strävat efter att bli snabbare och uthålligare.
Men.... det är svårt med mål har jag kommit på.
Det är svårt att veta när målet kommer att bli uppfyllt.
Samtidigt som man inte vill sätta upp för "mesiga" mål så tycker jag samtidigt att det är svårt att veta vad som egentligen är realistiskt.
 Jag kan ju vara hur motiverad som helst och göra allt för att nå ett tidsmål. Jag kan träna på ett sätt så att jag kan antas kunna nå mitt mål, men(!) fortfarande inte veta med säkerhet. Speciellt inte om man vågar/vill ha ett tufft tidsmål.
Det är ju första gången som jag gör detta. Jag kan ju inte veta med säkerhet om det tar 6 månader , 8 månader, 1 år, eller kanske ännu längre tid, att nå dit.
Jag kan snegla på andras upplägg men min kropp är ju inte exakt som andras, kanske går det fortare för mig att utvecklas kanske går det långsammare.
Hur lång tid det tar vet jag ju först efteråt.
Men jag vill fortfarande ha mål, för att det känns roligt.
....Men når jag det inte på första tävlingen så är jag inte redo då.
Jag kan inte stressa fram något. Min kropp är ingen leksak som man bara kan köpa en ny om den kraschar. Så jag respekterar den som den är.
Jag tänker inte bli knäckt eller besviken, då får jag prova igen! och kanske igen och igen...:)
Själva löparglädjen är ju dessutom så mycket mer än bara tidsmål. Att jag funnit denna träningsform, som ger mig så mycket tillbaka, det gör mig ju till en vinnare 100 gånger om!


Att känna att träningen flyter på, att jag får vara skadefri...ja det är också viktiga mål för mig. Jag tänker inte ta det för givet. Jag njuter av detta, jag älskar att utföra själva aktiviteten.
I morse till exempel, tassade jag tyst upp och tog en 12 kilometare  innan frukost medan det fortfarande var mörkt ute. Det var underbart. Jag njöt av den milda vinden i ansiktet och gatlykternas sken. Jag kände även glädje över att det stela/lite onda som jag känt i vaden nästan har försvunnit.
Det här med löpning är min grej! ...och jag är tacksam över att jag funnit den! Tappa inte bort den glädjen i tidsmålshärvan! ;)
- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer: