"Vaddå gå upp nu?!"

Det var min första tanke när väckarklockan drog igång i morse kl. 05:15 och jag skulle ut och springa!! Nästan maskinellt drog jag på mig löparkläderna som hängde redo över köksstolen. Jag var löjligt tacksam över att jag kunde sitta och blunda i ca. 3 minuter i soffan med löparkläderna på innan det var dags att gå hemifrån. När jag kom ut på gatan så fullständigt öste regnet ner och det var kallt som attan. Jag väntade in satelliterna på Garminklockan samt Minna, morgonens löparsällskap. Jag frös och tittade skeptiskt ner på mina bara ben. "Det känns bättre så fort som man börjar springa" tänkte jag övertalande för mig själv. Tur att man har vänner som inte bangar för en tidig morgonrunda innan jobb! Hade det inte varit för henne så hade risken nog varit rätt överhängande att jag skulle ha stängt av väckarklockan och tänkt "faaan heller" ;-) så tack Minna! Jag var galet nöjd när jag satt där nyduchad i soffan och myste framför tv4 morgon med kaffe och frukost. Det går liksom inte att ångra ett sånt här "påhitt" ;-)


Nu sitter jag och äter lunch på mitt favoritcafe vid jobbet och vädret är fortfarande inge vidare, men morgonens "nöjdhet" efter rundan sitter, hos mig, fortfarande kvar i kroppen!:-) - Posted using BlogPress from my iPhone