Vinden som vände?!

Kärt återseende på Hässelby IP!!
 Regnigt och grått ute idag igen i Stockholm, vad är det för sommar här i Sverige i år egentligen?
Hur som helst, det var inget som påverkade glädjen när jag klockan 10:00 slöt samman med klubbkompisarna från Hässelby sk! Först sprang vi den sedvanliga uppvärmningsrundan på 8 km och sedan var det dags för intervaller. Jag kände mig vid det här laget ÖVERLYCKLIG inombords då jag konstaterade att mitt "onda ben" kändes mycket bättre under dagens runda än vad det har gjort på MYCKET länge!
Visst kände jag av att det inte var 100 men mycket mer än så var det alltså inte. Jag kunde hålla ett bra uppvärmningstempo och jag fick sådant glädjerus i kroppen att jag egentligen bara kände för att tokrusa.
Men jag höll mig i kragen, tänkte på ordspråket "den som gapar efter mycket..." så trots att jag verkligen kände för att dra några snabba tusingar så bestämde sig jag och Eva, som också haft skadebesvär, oss för att hjälpa varandra att "hålla igen" på ett par 400-ingar?!
Vi som vanligtvis brukar peppa och mana på varandra till max på intervallerna fick idag uppleva och prova det motsatta. "Oj, nu springer vi för fort!" lät det idag... hehe... tur att ingen oinsatt hörde oss..."där är tjejerna som inte vågar svettas, vad i fasiken gör de på en löparbana egentligen?!" ;-)... Lyckan är i allafall total här hemma nu över att det kändes bättre än på länge i benet, kanske var det här och nu som vinden vände?!!