DNS- Stockholm Marathon 2012

Jag har tagit ett tråkigt beslut. Jag måste ställa in Stockholm Marathon idag. Som jag nämnde igår kväll så känns mitt vänstra ben inte hundra
Hela dagen igår så pendlade tankarna mellan " det här känns inget bra" "och "Jag kör, jag vill vara med, det är det viktigaste!"
Men glädjen saknades, även när jag tänkte det sistnämnda.
En klok person sa bland annat detta till mig, som verkligen kändes träffande:
" Det kan vara jobbigt att springa utan att prestera sitt bästa. Man kan alltid säga att man "bara ska ha kul", men det blir inte alltid så kul om man inte kan köra som man tänkt."
Tidigare i veckan så hade jag just den inställningen att "bara jag kommer till start, jag vill vara med på löparfesten". Samtidigt så ser jag framför mig hur jag springer där och kämpar och samtidigt bara gör skadan värre?! När jag ser det på det sättet så känns det ännu mer ovärt. Min kropp är ingen leksak och jag antar att det kan vara dumt att inte lyssna på dess signaler.
Jag var lite inne på att prova och starta och hoppa av om det inte känns bra. Samtidigt så känner jag mig själv tillräckligt väl för att veta hur jag fungerar i tävlings-sammanhang. Jag vet att jag kommer att få tävlingsinstinkt och att det troligtvis kommer att krävas otroligt mycket för att jag ens ska ta beslutet "att kliva av". Att ta det lugnt och springa långsamt bara för att ta mig igenom kommer också att kännas omotiverande och jag vet att jag kommer att försöka trycka på när jag väl är på plats.
Eftersom jag är anmäld till Berlin marathon, som alltid har varit mitt stora mål för 2012 så är det det som jag måste fokusera och tänka på när "ledsna känslor" över att hoppa över Stockholm marathon kommer. Jag känner att jag måste rädda det som räddas kan. Risken med om jag springer är att jag kommer att få en lång återhämtning/rehabilitering och "förstöra" mina chanser för att kunna springa i Berlin också. Jag inser att det inte är värt det. Visst, beslutet känns inte lätt att ta, men alla beslut kan inte alltid kännas lätta, men de måste tas ändå. 

Precis hemkommen efter Sthlm marathon 2011

Jag kommer att ta mig in till stan och uppleva löparfesten idag ändå! Jag ska skrika och heja på mina klubbkompisar från Hässelby SK, på andra vänner som springer och på er som jag ännu inte känner! :-)
Hoppas att ni får en fantastisk dag!!