Tacka och ta emot

På mina långpass så brukar jag fundera en hel del och detta kretsade bland annat i mitt huvud i Onsdags.
Känner ni igen er i att det är svårt ibland att ta emot beröm och komplimanger?
Beror det på att man inte vill verka skrytsam?
För jag tycker absolut inte om skrytsamma människor. Så kanske finns det en rädsla i att uppfattas så.
MEN...jag tycker att det är en stor skillnad mellan att vara stolt och skrytsam.
För stolt det tycker jag absolut att man måste få vara!
Kanske så är det så att man är så rädd för att verka skrytsam så att man knappt vågar visa sig stolt?... Och så ska det ju inte heller vara, egentligen så borde man ju bara kunna tacka och ta emot. Om någon säger något bra om dig, tex om ditt utseende, dina kläder eller din prestation så behöver man ju faktiskt inte vifta bort komplimangen genom att säga: "jag hade bara tur som fick det här jobbet", eller "nämen...den här gamla trasan " Man kanske faktiskt är skitstolt över att man fick jobbet och då måste man ju få vara det och även visa det. Jag tycker alltså att man borde tillåta sig till det! Så länge som man inte försöker höjja sig själv genom att platta till andra, eller för att skryta eller tävla med andra. Utan för sig själv, för att man faktiskt är värd det! Så kära vänner börja helgen genom att vara stolt över er själva och tacka och ta emot! ;)
Nu så "tar jag fredagkväll"! :)