Sommarpaus!

Jag fick mejl från klubben idag att sista passet innan sommaruppehållet är nu på Lördag...(buhu!)... typiskt nu när jag äntligen verkar kunna köra intervaller igen, lite tråkig tajming liksom ;) Jag har fått "hoppa över" typ hela våren och lyckan när jag kunde köra nu i lördags var verkligen total. Åh... vad glad jag var! Jag tror faktiskt att alla som älskar löpningen, precis som jag, säkert kan föreställa sig hur det känns, oavsett om man själv har varit skadad någon gång eller inte. Att det känns jobbigt och tungt under intervaller är ju en sak, det kan man alltid förbättra. Träningsvärk är också en positiv känsla, som en belöning, ett kvitto på att man har tagit ut sig. Men när jag har fått ont av att springa, då är det inte roligt längre. Det har faktiskt kännts som en ren bestraffning. Förutom att det har varit oskönt att springa så är det också vetskapen om att min framtida träning kommer bli lidande som också kännts tungt. Att det blir som ett hinder för att kunna nå mina mål. En sak som jag dock måste jobba med just nu är att inte oroa mig för mycket för att bli skadad igen. På intervallpasset i lördags så kändes det faktiskt nästan som stulen lycka och det måste jag komma ifrån. Jag får inte fokusera för mycket på de hinder som varit. Visst ska man ibland försöka dra lärdom av det som har varit men inte ens det kan jag göra! Efterssom, tro mig, jag har provat allt. Jag har kämpat som en dåre, men inte funnit något svar...Nu kanske det blev det lite deppigt här... jag snurrade i väg lite i mina intervallfunderingar inför sommaren ;)... är ju egentligen glad just nu (...och fortfarande lycklig och nykär i morgonens bikram) ... Jag kommer givetvis springa intervaller i sommar ändå(trots sommarpaus)... och jag hoppas innerligt att jag får förbli skadefri!! ... jag älskar ju intervaller... bara jag planerar in det en gång i veckan så det blir det ju kanon! :) Nu ska jag och hundarna ut på långprom!