Saknar

Jag vet att det kan låta lite hysteriskt, fem dagar efter marathon, men jag saknar verkligen att springa nu. Det känns verkligen i kroppen! Jag är rastlös, det kryper i benen. Jag vill röra på mig, få upp pulsen, känna friheten. Jag och min garmin-på äventyr! Shitt att man kan sakna löpningen så här mycket efter bara fem dagar!

Förra året så var jag återigen på "löparbenen" på Tisdagen efter maran. Nu så är det torsdag och jag har inte tagit ett ynka löpsteg. Jag återhämtade mig egentligen snabbare i år. Den klassiska träningsvärken i låren gjorde sig såklart väl till känna men det var inte lika illa som sist. Förra året så behövde jag nästintill assistans vid minsta lilla lutning utomhus, i år klarade jag mig helt själv ;) Kanske var det den där timmes promenaden som jag tog på kvällen samma dag som maran som bidrog till att benen var "gladare"? Hur som helst, nu så har jag medvetet inte sprungit för att jag velat vila efter "stukningen". Jag har också frågat mig själv vad det egentligen "ger" att ta ett pass när kroppen fortfarande vill återhämta sig från ett marathon. Att det kanske är värt att vänta? Istället så har jag promenerat, promenerat och promenerat. Mysigt, visst, men nu börjar abstinensen som sagt bli lite smått outhärdlig, men jag ska hålla mig tills på lördag åtminstone. Den som väntar på något gott!:)