Jag kände mig väl lite osäker på min förmåga att komma upp när jag, alldeles för sent, ställde klockan på kvart över 6 efter en lång fredag med bikramyoga, jobb och världens-finaste-Sofia-fyller-30-firande :)
Därför så nöjde jag mig inte med att enbart ställa alarmet på iphonen utan drog även upp volymen på klockradion och ställde den också. Då vaknar man garanterat och jag flög verkligen upp, i ren chock, när den drog igång. Trött och stapplandes så kändes dock intervaller som något som garanterat måste vara fysiskt omöjligt beträffande min kropp. ;) ´
Jag drack en stor kopp kaffe och åt en halv banan och lite bär. Att köra intervaller på tom mage är nog inget för mig. Det första som jag tänker på när jag vaknar på morgonen är nämligen frukost :) och kaffet är nästan ännu viktigare; innan jag har fått mitt morgonkaffe så är jag inte riktigt nöjd med livet ;)
Jag mötte upp Peter klockan 7 och sedan mötte vi även upp Sara, som jag inte har träffat förrut. Sedan väntade tusingar. Som vanligt; lite lätt ångest innan men det kändes bra sedan, i alla fall efter :) Jag körde 1000*4. Det var jobbigt och tungt precis som det ska vara.
Det är kul och peppande att springa tillsammans med andra. Även om man håller olika hastigheter (de är skitsnabba) så blir man så peppad i alla fall, man vet att alla kämpar utifrån sin egna kapacitet.
Det är verkligen fördelen med att träna tillsammans på bana, det gör inget om man inte är lika snabba. När man springer annars så kan det ju ibland vara en nackdel att ha för olika kapacitet, då en kanske har det skit tungt och försöker hänga med medan den andra får hålla igen, vilket kan kännas negativt för båda. Så detta är ett bra tips. Har man ingen bana nära där man bor så kan man ju alltid köra fram och tillbaka typ 1000 meter på en raksträcka och sedan värma upp och varva ner tillsammans med kompisen.
På vägen hem sprang jag förbi Sundbybergs torg. En kille kom gående mot mig och precis när jag passerar så ler han och utbrister "Det där ser sjukt ut". Hehe jag antar att han syftar på att i överhuvudtaget vara ute och springa så här tidigt en lördagsmorgon. Jag tänkte genast: "i så fall, så har jag världens bästa sjukdom och en sjukdom som gör mig lycklig!" :) :) Tack för ett jättetrevligt pass Peter och Sara! :)
lördag 18 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar