Idag så startade jag dagen med en mindre härlig tvåmilare i Ursvik. Det var så tungt idag! Jag var jättetrött i kroppen. Tempot var långsamt och att parera hela tiden för alla stenar och rötter i Ursvik-extreme spåret kändes bara oerhört krävande. Jag försökte att "punkt-skruva-upp" tempot då och då men kroppen ville inte alls. Det positiva var att jag planerat att bara springa ett "kortare" långpass idag...och 2 mil kändes kort konstigt nog, pga att jag har kört uppåt 3 mil två veckor i rad nu. Psykologiskt sett så var det därför jättebra, men jag var slut som artist... kanske var det måndagens cykling som fortfarande satt kvar i kroppen, eller gårdagens shapepass, eller frukosten...? Strunt samma egentligen vad anledningen var, det spelar ju ingen roll. Man har ju sina dåliga dagar då det gäller träningen, det är inte unikt på något sätt. Jag tror till och med att det finns en god mening med det, man uppskattar tex de bra passen extra mycket! Efter detta så var det raka vägen hem som gällde då jag väntade storbesök:), nämligen min fina kompis Sofia. Timmarna flög som vanligt iväg, som alltid när vi ses. Jag är så oerhört glad och tacksam över att ha henne som vän, en riktig superkompis helt enkelt!:) :) :) Nu ska jag sjunka ner i soffan med en kopp te och Born to run...lyx!
onsdag 4 maj 2011
Idag så startade jag dagen med en mindre härlig tvåmilare i Ursvik. Det var så tungt idag! Jag var jättetrött i kroppen. Tempot var långsamt och att parera hela tiden för alla stenar och rötter i Ursvik-extreme spåret kändes bara oerhört krävande. Jag försökte att "punkt-skruva-upp" tempot då och då men kroppen ville inte alls. Det positiva var att jag planerat att bara springa ett "kortare" långpass idag...och 2 mil kändes kort konstigt nog, pga att jag har kört uppåt 3 mil två veckor i rad nu. Psykologiskt sett så var det därför jättebra, men jag var slut som artist... kanske var det måndagens cykling som fortfarande satt kvar i kroppen, eller gårdagens shapepass, eller frukosten...? Strunt samma egentligen vad anledningen var, det spelar ju ingen roll. Man har ju sina dåliga dagar då det gäller träningen, det är inte unikt på något sätt. Jag tror till och med att det finns en god mening med det, man uppskattar tex de bra passen extra mycket! Efter detta så var det raka vägen hem som gällde då jag väntade storbesök:), nämligen min fina kompis Sofia. Timmarna flög som vanligt iväg, som alltid när vi ses. Jag är så oerhört glad och tacksam över att ha henne som vän, en riktig superkompis helt enkelt!:) :) :) Nu ska jag sjunka ner i soffan med en kopp te och Born to run...lyx!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar