Pust och stön... man ska inte klaga heter det... men det är precis vad alla gör, över hettan! Varför man klagar är kanske för att i vilket land du än befinner dig i så är inte drömpositionen "storstad" när det är så här(!) varmt! I helgen ute vid Gålö havsbad till exempel så älskade jag ju värmen, det var härligt att ta ett dopp och sen slänga sig ner på filten, det var njutning!
En sak som dock är lite märklig är att när jag nyss stod i kassan på apoteket så tänkte jag, "faan va kul, nu så ska jag ut och springa, vad utmanande!" Samma sak var det i vintras, när det var 20 minus ute och jag gav mig ut, det var någonting som kändes lockande i det. Även förra sommaren i Spanien, jag tänker på löparpass på 2 mil i sand mitt på dagen, jag älskade det! Jag älskade känslan! Jag tror att det är så att jag får en kick av tuffa väderförhållanden helt enkelt. Jag får en kick av att trotsa vädret och känna att jag klarar av det! Hehe... Nu drar jag ut! :)
Hur fungerar ni? Känner någon igen sig i detta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Instämmer, utmaningar i väder ger kickar. just nu kollar jag ut på ihållande reng, dock 24grader än. Så det är frestande...avaktar lite till.
Jag har oftatast inga problem att speinga när det regnar och jag gillar faktiskt riktigt mycket att springa på vintern (förutom när det är väldigt moddigt). Men den här extremvärmen går bara inte! Jag är väldigt värmekänslig men kan ändå uthärda "normala" sommartemperaturer. Men nu verkar det inte gå längre.. ge mig femton minus och snö! :)
Hehe, jag fungerar precis likadant. Antar att man behöver lite mer spänning i livet eller nåt :)
Väderlek spelar egentligen ingen roll för mig när jag ska träna.
Fast jag kanske byter bort backintervaller om det är snorhalt ute :)
Då blir det ett vanligt löppass istället
Skicka en kommentar