Berlin, staden där det händer, dvs staden där jag ska avverka mitt livs femte marathonlopp. ;)
Jonna frågade mig idag
" Lina, du ska springa ett maraton om en vecka, har du kollat väder och så?"
"Näe" svarade jag.
Jonna såg lite förvånad ut. Jag förstår varför.
Veckorna innan Stockholm marathon så jobbade vi tätt tillsammans med vår b-uppsats om människohandel. Trots att ämnet var väldigt intressant så kunde jag liksom inte undgå att titt som tätt slänga ur mig små detaljer om det stundande loppet. Det märktes nog på hela mig vad som var på gång. Jag åt en perfekt kost, jag sov mycket, masserade benen, åt vitamintillskott, drack mycket vatten, använde handsprit, sprang till läkaren och fick "mens-uppskjutningspiller", och så pratade jag om och visualiserade mycket om loppet.
Men.... sedan så gick det ju typ åt helvete ändå, med den där förbannade stukningen 4 dagar innan. Visst klarade jag loppet på, en för mig, bra tid. Men ändå, de där små förberedande detaljerna kändes helt plötsligt bara så löjliga, oväsentliga.
Det blir ju som det blir ändå när det väl gäller.
Nu så har jag knappt gjort något av de där ovanstående sakerna. Så även om jag känner mig så här avslappnad så hoppas jag att det under dessa känslor gömmer sig en riktigt marathon-redo kropp.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar