Jag jobbade hela dagen och kände mig velig gällande om jag skulle gå på pulsspinningpasset eller inte. Jag kände mig nämligen ganska trött. Till slut bestämde jag mig för att gå i allafall. Med facit i hand så borde jag dock ha åkt hem istället och skippat träningen. Att det var kämpigt var det inget snack om! Jag trampade på men hade svårt att få upp pulsen. Jag bestämde mig då för att lägga mig på 10% under än den nivån som det egentligen var tänkt att jag skulle ligga på. Låg de övriga i gruppen på 85% så låg jag på 75%. Det kändes som en bra deal och jag tänkte att passet såklart gav en hel del ändå trots att det inte var frågan om något maxat pass! Men efter passet kära vänner...! Tur att bilden är suddig!;-)
Då kände jag mig så orkeslös och jag ville bara hem. Att handla på vägen hem kändes som världens kraftansträngning och det kändes som om jag släpade mig fram. Jag kände mig hängig som om jag var sjuk. Varenda steg uppför den lååånga backen hem tog verkligen emot. När jag kom hem gosade jag ner mig med hundarna i soffan och somnade tidigt. Idag mår jag mycket bättre. Skönt. Någon förkylning har jag varken lust eller tid med. I synnerhet inte inför Mexico - Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar