torsdag 24 februari 2011

Varför så bråttom?

I gårdagens inlägg så ställde jag en fråga om varför man har så bråttom efter en förkylning, skada eller vad det nu kan vara att komma tillbaka till träningen. Så bråttom att man nästan förnekar kroppens signaler.
Först så tänkte jag ganska allmänt typ; "jaaa...så klart, ingen vill väl vara sjuk, så klart man vill bli frisk så fort som möjligt" Fast det kändes inte som hela förklaringen till varför jag känner mig sååå stressad. Det hela kändes lite löjligt.
Jag brukar dessutom välja att inte bli stressad över sådant som jag ändå inte kan påverka. Som till exempel förseningar i kollektivtrafiken. När andra människor verkar smått hysteriska över att komma för sent till ditten och datten så lutar jag mig ofta tillbaka, letar upp en metro, går och köper en varm kaffe osv.
Det vill säga jag undviker att stressa upp mig, jag kan ju ändå inget göra.


Men det här med förkylningar...? Då insåg jag ju plötsligt varför, just av den simpla anledningen att jag inte enbart tränar för att må bra. Givetvis så är det själva grundtanken men jag vill inte bara underhålla träningen, jag vill ju bli bättre, jag tränar målinriktat liksom många av er andra. Därför blir ju detta avstamp från träningen inte bara ett vanligt träningsuppehåll utan även ett hinder på vägen mot mina mål, det är ju därför som jag blir stressad.


Men fortfarande så måste jag påminna mig själv om att det ändå inte är något som jag i nuläget kan påverka, förrutom att ta extra hand om mig själv... så jag kämpar med att gilla läget av att inte vara riktigt i form...i will be back! :)Foto: Så här Go och gla vill jag ju vara efter förra årets upplaga av Sthlm Marathon också! Kanske lite väl endorfinhög?! ;)

2 kommentarer:

Karin sa...

Förkylning är ett gissel. Tampas med en just nu. Jag är faktiskt förvånansvärt lugn, TROTS Rom marathon om blott 3v! Men, hellre nu än då och jag har fått in sjukt bra träning sedan nyår. Det får bli som det blir. Nu fokus på att bli bra :-)

Karin Engen sa...

Jag håller helt med dig. Största anledningen för att man tränar är ju för att må bra, men samtidigt vill man ju helt klart bli bättre och nå sina mål. Precis som du säger så blir det ett stressmoment att då inte kunna träna!
Dessvärre är det väl så att alla klyschor som finns är helt sanna, som att ta en extra vilodag när man varit sjuk är bättre än att ta en för lite och riskera att få återfall och vara bort ännu längre. Så lätt att säga men så svårt att göra själv! Men jag är övertygad om att du snart är tillbaka i samma goda form :)