Veckans långpass!

I morse ringde väckarklockan 07:45.

Jag visste omedelbart vad som väntade, veckans längsta pass. 

Planen var att springa uppe på berget. Första delen av passet skulle jag få sällskap av Anders, den andra delen av mamma. Lyxigt!

Jag tycker att det är helt optimalt att springa däruppe på berget! Visst är det riktigt brant på sina ställen men utsikten är vacker, likaså naturen och underlaget är dessutom rätt så mjukt.

Jag hängde på mig vätskeryggan med vatten i, stoppade ner en energigel i ena fickan på ryggan och gav mig ut och iväg tillsammans med Anders. Vi tog det hela i ett behagligt tempo eftersom planen, för min del, var att skrapa ihop minst 25 km idag. 

Halvvägs vid drygt 12 km drog jag i mig gelen och mamma bytte av Anders. Gelen var dagens första ”energi-tillförsel”.  Den smakade mycket bättre än väntat konstaterar jag något förvånat. Den här sorten från måste jag komma ihåg!

Vid 19 km är det som brantast, det är då mördarbacken kommer! ”Framåt” eller kanske rättare sagt ”uppåt” är det enda ord som är i fokus just då. Pling säger klockan och visar att den senast sprungna etappen/kilometern gått i 7:13-tempo. ”Tack för det,uppmuntrande!” tänker jag med en sarkastisk underton! ;-) Jag kämpar och känner hur en svettdroppe rinner längs ena tinningen. 

Jag når till slut toppen och sedan väntar en härlig raksträcka längs en alle´med höga eucalyptusträd på vardera sida. Det känns som om benen går av sig själv vid det här laget. Jag antar att det är kontrasten av de senaste kilometrarna med tuff stigning, kombinerat med en jäkligt skön nöjdhetskänsla av att passera 20 km som bidrar till den "lätta känslan"… ”Underbart!” vill jag skrika rakt ut. 

Bild från ett bergspass 2011

Vid 23 km börjar jag tillsammans med mamma styra kosan hemåt. 

Vid 26 så står jag utanför huset och solen skiner. Jag och mamma går fram till kranen vid kortsidan på huset och sköljer av fötterna i kallt vatten.Så skönt! Jag blundar. Njuter av tanken på vad jag nyss har varit med om. Underbart!! Klockan är ungefär 10:45 på morgonen och jag har redan klämt 26 km. Det känns rätt så gött, tänker jag! Den efterföljande frukosten på balkongen inkluderat färskpressad apelsinjuice smakade förbaskat bra och att senare pallra sig ner till stranden och slappa var förbaskat skönt! 

Hela dagen har bara varit så soft och härlig! Vilken energiboost det är att vara här!

Utsikt från balkongen nu ikväll 

Nu ska jag snart gå bort till shoppingtälten där man kan hitta riktigt coola associarer och kläder som bara går att hitta här!! :)