Nu och då...

Kära vänner! Jag har insett att Stockholm Marathon är nära nu, väldigt nära. Det är ju endast 45 dagar kvar! Självklart så ställer jag mig frågan om jag är tillräckligt förberedd? Jag är ganska säker på att många av er andra som ska springa Stockholm Marathon, eller något annat stort lopp, frågar er samma sak när nervositeten pockar på uppmärksamhet. Det hör ju faktiskt till, tycker jag, att vara lite nervös, men det kan också skapa tvivel och oro. Är jag tillräckligt förbered? ...och om jag inte är det, vad innebär det?...och hur vet man det? ...och vadå tillräckligt, vad menas egentligen med tillräckligt?

Jag är ju så klart tillräckligt förberedd för att klara av att springa ett marathonlopp, det råder det inga tvivel om, så min stora fråga är alltså "Kommer jag att klå förra årets tid på 3:40?"

Den första tanken som slår mig är; "absolut inte...hjälp!!" "Jag önskar att jag hade tränat mer intervaller!" Under hösten körde jag det en hel del men efter att ha varit lite småskadad(benhinnekänningar) så är det just de passen som har rykt.

Efter att ha grämt mig lite över detta ett tag så kommer nästa tanke; "...men om jag jämför med förra året då?"... och...jaaa, då tycker jag ju faktiskt att jag är i lite bättre form i år (även om de senaste veckorna kännts lite motiga). För att;

Jag har kört fler långpass. Jag har nästan kontinuerligt fått in ett längre pass i veckan sedan förra årets Sthlm marathon. Med långpass så menar jag pass på minst ca. 20 km. Hela vintern har jag kämpat på med långpassen, i medvind och motvind, i ljus och i mörker, tidiga pass, sena pass osv. Förra året så började jag med långpassen senare efter att ha kört färre långpass under hösten.

En annan stor förändring är att jag ett bra tag nu har tränat funktionell styrketräning utav hela kroppen; ca. 2-3 pass i veckan. Det bidrar till att jag känner mig starkare. Min kropp känns mer genomstark nu än tidigare. Jag har inget kvitto på att detta kommer att göra mig till en bättre/snabbare löpare, men jag hoppas det! Jag tror mig ha fått en bättre hållning och min bål känns definitivt starkare, vilket borde leda till en bättre löpteknik. Förra året så hade jag ångest innan maran för att min styrketräning och alternativträning varit närmast obefintlig. Jag sprang i stort sett bara och körde ytterst lite styrka. Så detta är en stor skillnad, nytt för i år, träningsmässigt. Men som sagt om detta kommer att hjälpa mig på maran, det återstår att se!Jag har tagit några bilder på mig själv för att påminna mig om att jag faktiskt har blivit starkare. Det var en arbetskollega till mig som tipsade mig om det. Han har börjat träna och tar ett foto på sig själv VARJE DAG! Han ser på så vis resultaten som har kommit och taggas till att fortsätta träna. När han jämför dag 30 med dag 1 så ser han en tydlig skillnad, vilket så klart motiverar. Nu så har jag inte varit riktigt lika ambitiös utan jag har bara tagit kort någon gång i bland. Det är lätt att bli självblind då man ser sig själv varje dag, så detta var ett bra tips. Nu får ni inte missuppfatta mig och tro att min drivkraft har varit att se starkare ut(även om det inte hade varit något fel med det), för så är det inte. Utan mitt drivmedel har varit att ha en stark och frisk kropp. Jag har vetat med mig att bålen alltid har varit min svaga punkt. Så fort jag har blivit trött så har hållningen fallit pladask. Jag har alltid vetat det. Det har alltid gnagt i mig att jag borde träna upp mitt bålparti, men jag har aldrig fastnat för den typen av träning. Förrän de senaste månaderna, faktiskt sedan jag upptäckte shapepassen på SATS. Jag ser framemot dessa pass och har några favoritledare som gör dessa 55 minuter helt fantastiska! Så jag är glad att jag funnit den lyckan i styrkan. För jag om någon behöver detta eftersom, som jag sa, det alltid har varit mitt svaga parti. Så som sagt, bilder kan fungera som bevis på att något har hänt, om man skulle börja tvivla:) Förra året så gjorde jag denna "peppfilm" av en liknande anledning inför maran för att jag inte skulle glömma bort all träning som jag faktiskt lagt ner inför loppet!

Jag glömmer aldrig känslan som jag hade när denna bild togs efter Sthlm marathon förra året. Jag var så lycklig!!! 3:40 och ett helt underbart lopp rakt igenom! ...Och så lite negativt då, något som jag inte kan påverka är ju vädret! Det var ett jättebra väder förra året. Soligt men inte tokvarmt, ett optimalt sthlm-marathon-väder. Solen genererar ju större publik men för varmt gör att man förlorar värdefull vätska. Jag hoppas att det blir samma väder i år! Jag funderar också på hur den tidiga starten kommer att påverka mig. Ingen sovmorgon och jag hinner säkert inte få i mig lika mycket energi innan loppet...hm.... Näe nu måste jag komma med någonting positivt igen, man ska alltid avsluta med det positiva ;)... det är 45 dagar kvar. Med andra ord så finns det fortfarande tid att slipa formen. Dessa 45 dagar blir precis vad jag gör de till och jag kan lova er, jag kommer att göra det bästa jag kan utav de! Hur känner ni andra som ska springa Sthlm-marathon eller något annat viktigt lopp? Känner ni er bra förberedda, har träningen gått bra? Hur ska ni lägga upp återstående veckor?