Allt eller inget

Jag har haft lite av en motivationssvacka när det gäller löpningen sedan jag var sjuk.
Trots att jag verkligen tycker om löpning.
Det är mycket energi som har gått till annat på den senaste tiden men mest av allt så tror jag att min motivationsvacka har berott på att jag inte helt har känt mig i form.
Jag har känt mig ganska svag och orkeslös.
Det har dragit ner motivationen.
Jag vill känna mig stark, snabb och pigg.
Jag vill springa snabbt upp för en backe och samtidigt känna att jag har ett driv i kroppen.
Så har jag inte känt.
Idag blev jag sur på mig själv när jag tänkte på detta.
Jag kom på mig själv med att ha hamnat i en tankefälla.
En fälla som inte accepterar "ett mellanting".
En fälla som skapar en negativ tankekedja.
En fälla som får mig att tänka att det måste vara svart eller vitt. Allt eller inget.

Jag vet att det är många som känner igen sig. TROTS att tankarna är helt ologiska! 
Hur många har någon gång tänkt?
 ”Nu när jag ätit en skopa glass kan jag lika gärna äta upp hela paketet för den här dagen är ändå förstörd” eller
" Nu har jag inte tränat måndag och tisdag, nu kommer detta ändå inte att bli någon bra vecka,  jag sätter igång nästa vecka istället"
Vad tråkigt det låter eller hur?  Vad är det för depparjeppe som tänker så egentligen? ;-)
Istället för att tänka att ett uteblivet pass eller att en kaka förstör något så borde man ju förstå att ingenting blir bättre för att man släpper allt och tänker massa negativa tankar?
Att känna att man har "misslyckats" är enbart tråkigt och en dålig drivkraft som helt klart driver en åt fel håll.
Att vara positiv och lösningsfokuserad är vad som gäller.
Förstå varför det är som det är och göra något åt det som man kan förändra och det som man önskar borde vara på ett annat sätt. Kompis-träna och transportspringa är exempel på två lösningsfokuserade åtgärder. I morgon är det jag som laddar upp skåpet på jobbet med massa kläder och skönhetsprodukter så att jag kan springa ryggsäcksfri till jobbet dagar då det passar! Yeeeey!