27 km idag, slutkörd...

Min "Tsm-kompis" Thomas hämtade upp mig med bilen halv tio i morse. Så åkte vi till föreläsningen och träningen. Vi beslutade oss för att springa med 3:45 gruppen, dvs 27 km. Det var ganska jobbigt. Det var nog inte världens bästa ide´att köra intervaller dagen innan ;) Mina ben kändes trötta. Hela jag kändes ganska trött ska jag nog ta och erkänna. Jag hade tom. svårt att hänga med på föreläsningen innan. Jag slumrade nästan till och kände ett stort kaffe behov och sug, ett behov som jag gjorde allt för att förtränga. Ingen ide´att fokusera på det som man ej kan påverka.Men jag fick ge mig själv ett löfte, att inte hoppa över morgonkaffet i fortsättningen. Med andra ord, se till att det finns mjölk hemma hos Daniel:) Jag kan väl tillägga att det verkligen inte var föreläsaren som var tråkig eller så, bara jag som var lite sliten. Jag tog mig alla fall igenom de 27 kilometerna. På slutet så satte jag på Ipoden och fick helt klart massa extra energi. Jag har alltid ipoden med mig, den är så bra i sånna här lägen, då det känns lite extra jobbigt. För när man hör alla bra låtar som kommer så glömmer man nästan bort hur jobbigt det var nyss. Där ser man verkligen vilken stor påverkan psyket och sinnestämningen har på prestationen!
Thomas var snäll att skjutsade hem mig efteråt, verkligen uppskattat efter denna sträcka. :)
Nu har jag återhämtat mig några timmar allafall. Ätit indiskt Take away och druckit min efterlängtade kopp kaffe! Jag känner mig väldigt nöjd med dagens träning, det känns bra att ha kämpat lite extra, det är ju den längsta tränings-sträckan hittils :)