onsdag 25 september 2013

Hej...

Det går inte att blunda för det längre.
Den tidigare i stort sett dagliga uppdateringen här på bloggen är inte densamma.
Jag känner mig lite sorgsen när jag konstaterar detta, och jag kan sakna det.
Det som jag saknar allra mest är när jag upplevde en känsla av flow; när jag funderade på något och lät fingrarna bli en omedelbar länk mellan mina tankar och tangentbordet.
Jag gillade när det som jag skrev fick mig att reflektera över saker lite extra. När jag stannade upp och tillät mig själv att ägna lite extra tid åt just de tankarna och ge de utrymmet till att spinna vidare. Det gillade jag och jag gillar att skriva. Det har jag alltid tyckt om! Jag tyckte det var roligt med responsen från er läsare. Jag blev glad när bloggen betytt något för någon annan, då kändes det värdefullt och viktigt. Jag blev och blir peppad av alla positiva tillrop och kommentarer efter ett lyckat lopp och alla lyckoönskningar inför. Jag blev glad och tacksam när ni hörde av er när träningen kändes motig eller när jag fick ont någonstans.

På senaste tiden har bloggen fått ta ett steg tillbaka och det har sina förklaringar. Det har en hänt en del roliga saker (som ny lya och nytt jobb) men även mycket tråkiga saker och det är klart att allt som händer i ens liv påverkar en på olika sett.
Jag har på grund av annat inte haft samma energi som tidigare.
Bloggen började då kännas kravfylld. Det precis som mycket annat kändes mer som ett "måste" än som någonting givande, som tidigare. Inspirationen försvann, att fota kändes tråkigt och jag började känna mig lite smått likgiltig inför VIP-inbjudningar till olika release-partyn som ramlade in i inboxen.
Mailboxen fylldes dessutom av fler och fler obesvarade mail från läsare som ville ha hjälp att lägga upp sin träning, som jag ville svara på och ge mycket tid, men som inte riktigt hanns med.
Jag kände just då under sommaren att jag inte kunde leva upp till allt detta och kände stress och lite dåligt samvete när jag hade flera obesvarade mail på hög.
Jag kände att jag behövde en bloggpaus och tänkte att jag ju kunde komma tillbaka när jag hade ork, inspiration och något vettigt att säga.
Jag har tänkt en del på bloggandet under denna period. Jag har funderat på vad jag vill.
Särkillt nu på slutet.
Jag har kommit fram till att jag nog inte vill överge bloggen trots allt, att jag saknar den och att jag börjar känna inspiration igen. Det är höst och jag ser framemot att sitta med en kopp te på kvällen och reflektera över allt och inget på bloggen.
I slutet av november flyttar vi till vår nya lägenhet. Det i sig kommer att underlätta mycket i min vardag. Från där vi bor tillfälligt just nu är det rätt krångligt att ta sig till  mitt jobb...och till gymmet också för den delen :)

Okej, hursomhelst, jag tror att jag kan säga att jag kommer att synas lite mer här igen. Kanske inte lika mycket som förr. (läs.vill inte lova för mycket) Men  MER, det är planen.
I morgon åker vi till Berlin. Tanken var att jag skulle springa Berlin marathon på söndag. Jag har dock haft ont i en vad i ett par dagar...och det börjar kännas ganska mörkt. 
Har det inte gått över i morgon så blir det nog ingen start för mig.
Härligt att Berlin är en sån skön stad att hänga i ändå, både med eller utan ett marathon i sikte!

Foto: Älskar den här bilden från Berlin marathon 2012

Hoppas några av er har haft tålamodet att kika in här ibland trots det sporadiska uppdaterandet! Jag hoppas att ni förstår att era kommentarer och allt pepp gör mig glad!

8 kommentarer:

Hasse T sa...

Kul att höra att du inte gett upp bloggen. Du inspirerar många och fortsätt med din intressanta och kloka ord.
Jag flyger också till Berlin idag men jag gör det helt skadefri. Ser fram emot att få testa formen på en av världens snabbaste banor.
Hoppas du får ordning på vaden och i så fall lycka till på söndag!
//Hasse T

Saras träningsblogg sa...

Känns kul at du iallafall stannar i bloggandet om än inte lika ofta! Men jag förstår dig. Varit inne i samma tankar! Jag får iallafall massor av inspiration och motivation av att läsa i din blogg :)

FörortsPappan sa...

Tråkigt att höra om din vad. Hoppas du får en fantastisk helg i Berlin ändå. Jag åker också dit men skadefri, det enda molnet är förkylning som blir bättre. Jag har själv en blogg som jag nog troligtvis lägger ner, kul att höra att du fortsätter! Tack för en bra blogg!

Jenny B sa...

Jag blir glad att höra att du inte tänker lägga ner bloggen - älskar den! Men ta det lugnt och lyssna på kropp och sinne. Ingen stress :) Kram!

Anonym sa...

Tycker om din blogg och är glad att du väljer att fortsätta :-)
//Kicki

Anonym sa...

Jäkla vad, hoppas det blir bättre. Annars får vi stå o heja ihop. Ska kanske försöka springa nån mil, får se vad benhinnan säger, kram Cissi

Anonym sa...

Å nej vad tråkigt! Men så kan det bli ibland. Det är iaf jättekul att du inte vill släppa bloggen helt för det är så roligt och "må-bra´igt" att läsa det du skriver! :)Antingen är man en "skrivare" eller en "läsare" som jag är. Ha det så kul i Berlin så får du ta ett revansch-lopp senare. Dom loppen är ju såå roliga då man vill tagga till lite extra :) Ha det gott! /Linda

Anonym sa...

Hej lina !

Jag måste avstå LL idag pga av muskelbristning i vaden, Jag har även varit väldigt oinspirerad de senaste 3 månaderna vet egentligen inte varför mer än att glädjen försvunnit o varje pass blivit mera ett krav. När det är så tappar man energin, din blogg har varit ett ljus i vardagen med positiv anda som smittas av sig. Har även ett ganska krävande jobb o familj allt detta gör att det går i svackor. Det kan vara bra att ta en paus ibland och reflektera. Du måste känna att det är kravlöst med bloggen för då kommer inspirationen, kör hårt !

Henrik ( har sprungit några funrun och vi spang på varann runt sjöarna i våras)