Hola!

Så här långt har Mexico varit kanon!
Tidsomställningen gör en galet morgonpigg ( -7 h) vilket faktiskt inte behöver vara helt fel.
I morse kom vi nämligen, utan problem, upp 06:30 och sprang 1 mil innan frukost, kan man få en bättre start en semesterdag som denna?
När jag reser så är det några saker som jag dras extra mycket till; det är vacker natur, fria djur och äventyr. Idag så var det det sistnämnda som stod på agendan.
Vi skulle nämligen spendera dagen på äventyrsparken Xplor.
När vi kom dit så blev vi försedda med skyddshjälmar som vi skulle ha på hela dagen under alla aktiviteter.  Det pirrade galet mycket i kroppen av förväntan!

Vi körde först en jeeptur i djungeln. Rutten  innebar att man körde genom grottor, vattenfall och över hängbroar i sammanlagt 1 mil.

Vi paddlade sedan på en flotte i underjordiska vattengångar med paddlar som man sätter fast på händerna. Det blev man faktiskt väldigt trött i axlarna och armarna av. Värsta träningspasset!

Under dagen badade vi även i undervattensgrottorna vilket var väldigt häftigt det med!
 Hur som, sist men inte minst åkte zip-lines högt upp i skyn mellan ja... hur många stationer som helst.
Just denna attraktion kändes väldigt spännande.
När vi körde jeepen både såg och hörde vi människor som susade fram högt uppe i luften och det verkade ju kul. Att åka mellan de olika stationerna skulle ta minst en timme.
Vi tog oss upp till det första tornet och först då, på vägen upp börjar det här med zip-lines inte alls kännas som en särskilt bra ide´.
DET ÄR JU JÄTTEHÖGT! tänker jag upprepande för mig själv.
Jag försöker hålla masken för Daniel som snabbt genomskådar mig och drar fram kameran, redo att filma. 
Det är lite kö och ju närmare vi kommer desto mer börjar paniken komma krypandes inom mig.
Ska jag verkligen kasta mig ut från denna höjd?
Att tänka "alla andra gör" känns inte alls lugnande utan mer tragiskt "värdesätter de inte sina liv?"
Tiden går fort och plötsligt är det min tur.
Jag får hjälp att haka fast mig och jag funderar på om jag ska blunda mig igenom det hela?

 Nu står jag här med repen på och allt det är liksom helt fel tidpunkt att banga . Bara att gilla läget?
Det som verkade en så himla bra idé för 10 minuter sedan känns nu ganska oförklarligt.
 Jag samlar mig och inser att jag kommer ångra mig hur mycket som helst om jag inte gör det. Så jag biter ihop. Håller krampaktigt i remmarna, lutar mig bakåt och drar upp knäna och snart susar jag fram över djungeln och vet ni...jag blundar inte... jag ler (what?) och andrenalinet sprutar.... wow vad coolt! känslan var nästan magisk...
Nu vill jag såklart bara ha mer. Ibland är det svårt att hänga med i alla känslotillstånd men jag glömmer  min oro och njuter den närmsta timmen när jag och Daniel swishar från torn till torn.

Ser ni på bilden hur sjukt högt upp det där tornet är!? (kortet är taget från ett annat torn ) ser ni "snöret" på höger sida?
Nu är man trött och slut...i morgon drar vi till Isla de mujeres "kvinnornas ö" där vi stannar över natten.. ikväll blir det inte mycket mer en en sväng på stan... Det känns i kroppen att den har varit i rörelse hela dagen! :)
- Posted using BlogPress from my iPhone