Godmorgon!

God morgon finaste bloggläsare/ vänner! Ni ger mig styrka!




Min fot känns bättre idag än igår. Den är inte helt bra, absolut inte, men bättre! Jag hoppas att den ska fortsätta att rehabilitera sig så här, 1 dygn kvar! Kom igen!!! Kom igen!!!! Jag gör allt nu för foten kan jag meddela. Är ju som ett heltidsjobb detta! Tur att jag sedan länge sett till att vara ledig idag. Att sitta och dricka kaffe med en varm filt runt mig och foten i iskallt fotbad är en spännande sysselsättning;)

Godmorgon

Slut. Både igår och idag natt så har jag sovit oroligt, vaknat och bara haft en stor känsla av besvikelse i kroppen. Just nu känns det inte bra. Foten är i och för sig fortfarande svullen så det är svårt att känna hur illa det är. För det svullna gör att hela foten känns spänd och klumpig. Jag har dock tagit hand om skadan på bästa sätt, jag har inte kunnat göra något annorlunda. Men jag känner mig trött, slut och igår så åt jag helt fel kost desutom, har haft svårt att få i mig något, inte kännt något vidare sug. Jag har fortfarande inte bestämt mig om hur det blir på Lördag, dvs om jag kommer till start. Det slutgiltiga beslutet kommer att tas så sent som på lördag morgon. Om jag ställer upp så ska jag tejpa foten innan så att fotleden får stöd så att jag inte slår upp allt direkt. Gör det ont eller fortfarande är svullet så måste jag avstå, då är det inte värt att starta, vilket känns otroligt knäckande. För vissa människor så kanske det är svårt att förstå varför jag är så nere just nu, men för mig så är stockholm marathon viktigare än; alla högtider på året, den roligaste utekvällen, min egen födelsedag, you name it! Det finns inte mycket som bräcker Sthlm-marathon.I månader har jag sett framemot den här dagen. Under pass som kännts tunga så har jag tänkt på Stockholm Marathon och fått lite extra krut i benen.

Benhinnorna har alltid varit mitt stora hot. Visst jag har oroat mig för diverse förkylningar senaste veckorna men ändå inte kännt mig så extremt rädd för det efterssom jag sällen blir sjuk. Aldrig hade jag väl kunnat tro att en sådan här liten skitsak skulle kunna sätta stopp för mig. Men som sagt jag har ett litet ynka hopp kvar, hoppet är baserat på ett inlägg efter förra gången som jag stukade foten, mirakel kan ske, tydligen:...men jag kommer att hämta lappen lite i smyg idag. Jag vill absolut inte vara med på något pastaparty eller liknande. Jag vill bara hålla mig för mig själv nu... orkar inte med något annat just nu. Ska försöka ladda som om jag ska springa, för om jag springer så måste jag vara någorlunda pigg och allert, men det är svårt att ladda i detta tillstånd. Det är en balans, vågar inte få för mycket hopp i kroppen. Jag har sagt det förrut och säger det igen TACK SNÄLLA, FINA, UNDERBARA människor som kommenterat, hoppas ni förstår hur mycket det värmer just nu, TACK TACK TACK!!!!!!!

-Du måste fortsätta att förbereda dig som du hade tänkt...

...sa Daniel igår kväll med en mjuk röst när tårarna började rinna ner för mina kinder.
"Du kommer fixa det här, det kommer att gå över ska du se" försökte han. Klumpen i halsen kändes oändligt stor. Detta var en sådan käftsmäll, det här med stukningen. Man kan inte ha sånt här oflyt, det ska man bara inte! Det känns som om jag aldrig fått springa en "rättvis mara", alltid har det varit något som trasslat till sig. Jag har förberett mig inför Sthlm Marathon i månader, mitt älskade Stockholm Marathon. Detta känns otroligt tungt. Jag hoppas och ber att detta går över tills på Lördag men jag är samtidigt inställd på att om det inte gör det så kommer jag inte till start. Jag ångrar såklart att jag inte rehabtränat bättre efter att jag stukade foten för ca. sex veckor sedan, men det är inget att gräma mig i nu. Jag är så glad att jag är anmäld till Berlin Maran i September, ett litet ljus i tillvaron i allafall. Idag kommer rullgardinerna vara nere hela dagen och mobilen på ljudlös, jag känner liksom för att stänga av omvärlden för en stund. Tack för era fantastiska kommentarer, det värmer!

Kära läsare...

... Just nu känns allt väldigt bittert.. Hann springa 800 meter på vårruset och vrickade sedan foten, samma fot som sist. Har tillbringat kvällen i sjuktältet... och känner mig fruktansvärt ledsen...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Att göra det bästa av situationen...

Som sagt mina benhinnor bråkar med mig... Det går ganska bra så länge som jag håller ett lågt tempo och inte springer längre distanser på astfalt. Att hålla ett lågt tempo på alla pass är inte så roligt för mig som älskar intervallträning.... I går så orkade jag inte blogga eftersom jag mot min vilja varit tvungen att ställa in/avbryta ett intervallpass. Jag kände mig frustrerad, arg, besviken...nere. Ens humör påverkas verkligen av hur kroppen mår. Idag så har jag sansat mig, eller jag försöker i allafall. Jag måste fokusera på det som jag kan göra istället för på det som jag inte kan göra. Det är där som mitt fokus måste vara, här och nu. Så vad kan jag göra? Först och främst fortsätta springa mina lugna rundor utan stress och vara glad över att jag i överhuvudtaget kan springa. Passen som jag saknar är de pulshöjande, men dessa går ju egentligen utmärkt att ersätta med pulsspinning som jag har gjort nu i veckan. Styrketräningen har jag ju heller inga som helst problem . Så jag ska vara glad över det som jag kan och göra det bästa utav situationen. Så, detta var som ett litet samtal med mig själv, för att peppa mig själv, fokus, här och nu! :) Jag har ändå haft en grym träningsvecka, det får jag ju inte glömma bort! Nu ska jag springa en kortis i ursvik och massera benen ordentligt efteråt, det kan jag ju göra! :) NO MORE DEPP! ;)

Terräng dm

Jag skulle ha sprungit terräng dm i dag men fick tyvärr hoppa över. Benhinnorna känns inte så bra så det var ingen ide', trist. Istället så stod jag som publik och hejjade på, inte helt fel det heller, fast jag hade såklart ett enormt löpar och tävlingssug!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mina benhinnor

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om att jag besökt en naprapat som "misshandlade" mina ben ;) Eftersom problem med benhinnor är ett vanligt förekommande problem hos löpare så har flera hört av sig till mig och undrat vad jag gör åt det. Här kommer mina tips och erfarenheter. Jag kan inte säga att detta fungerar för alla, utan bara att det är såhär som min kropp fungerar.

I punktform;
1.För mig har totalvila fungerat väldigt dåligt. Vilket jag vet är tipset som man ofta får efter besök hos vårdcentral. Mina ben har reagerat dåligt på det. Jag tror att det är bra med lite "genomblödning" i musklerna. Att lägga till en vilodag kan man göra, det kan vara bra, men totalvila 2 veckor... Näe... då upplever jag att problemen kommer tillbaka ännu värre än innan när man sätter igång igen.
2. Ta det lugnt med kvalite´ts passen om det gör ont. Nöj dig med att bara hålla igång benen. Du får ändå ingen kvalite´eller fart när det smärtar.
3. Fundera på hur din kost ser ut. Ät gärna antinflammatorisk mat, såsom lax, makrill osv. Sök på google, kosten är viktigare än man tror. Jag tycker mig ha märkt en stor skillnad när det gäller mina benhinnor när jag äter typisk antiinflammatorisk mat .
4. Spring på mjukt underlag när du har problem, det blir lättare när snön försvinner då man kan springa på skogsstigar.
5. Massera där det gör ont samtidigt som du vickar på foten upp och ner. Detta tips har jag fått från flera håll och det tycks hjälpa. Jag tycker att det är bra om man har någon annan som ibland kan trycka och massera det onda åt en, som tex en naprapat. Det är lättare att "stå ut" med smärtan om någon annan trycker.
6. Utforska din kropp, ta reda på vad som fungerar. Analysera vad det kan bero på. Jag var på en föreläsning om idrottsskador förrut och föreläsaren sa en sak, en metafor som jag tänker på ibland; " Tänk dig att du har huggormar i din trädgård och att det oroar dig eftersom du har barn. Tänk då att du skulle fånga in alla ormar och köra de långt bort i skogen och lämna de där. Efter ett tag så skulle du dock återigen ha nya ormar i trädgården. Varför jo, för att det är en miljö där ormarna trivs. Då måste man alltså ta reda på varför de trivs där, kanske har du ett stenrös där de gillar att sola och kan bygga bon tex?". Samma sak gäller alltså med din kropp, ta reda på varför skadan "trivs" hos dig. Kanske är det kosten, stela muskler, eller underlagsbyte?
7. Det sista och det kanske viktigaste tipset, ge inte upp. Det går upp och ner! Efter regn kommer solsken!

Sist och återigen, detta är mina personliga erfarenheter, hör av er i fall ni undrar något mer.

Smärtsamt!

Idag så har jag varit hos en naprapat. Tidigare så var det en ömmande ryggkota som han behandlade men idag så fick även mina benhinnor sig en omgång och utsattes för en minst sagt smärtsam behandling. Sååå ont! Tårarna var inte långt borta... Som vanligt så ömmar mina benhinnor denna period och månad. Jag börjar se ett samband och inser att det är tredje året, vid denna tidpunkt, som de bråkar. Antagligen så har det att göra med den efterlängtade barmarken. Benen är liksom lite vana att springa på snö nu. Men jag är inte stressad. Benhinnorna är min akilles och jag vet att det kommer att gå över. Jag vet vad jag ska göra för att lindra besvären och jag skulle därför bli mycket mer stressad om jag hade ont någon annanstans! Detta kommer bli bra. I morgon så lär jag dock ha blåmärken efter dagens behandling, men är man en hårding så är man;) ;)


- Posted using BlogPress from my iPhone


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förnuftiga val "suger"

Jag är ledig och i morgon så har två vänner frågat mig om jag vill springa...och jag vill, verkligen!! Men jag tvingar mig själv att säga nej. Jag inser att det onda i ljumsken bör tas på allvar. Jag vet inte varför det gör ont faktiskt, varför kommer det nu? Vad har jag gjort för fel? När jag drar upp knät mot magen så smärtar det en hel del. Jag tycker att det suger att behöva säga nej till sådant som jag egentligen vill göra. Samtidigt så är jag så rädd för skador att jag inte kan ta risken. Kroppen försöker väl skicka signaler om att vila annars skulle det väl inte göra ont. GAAH! Detta måste verkligen gå över så fort som möjligt, annars blir jag galen!

Kanske ett steg i rätt riktning?

Nu så har jag bokat tid och ska till naprapatlabbet i början på nästa vecka! Jag hoppas att de kan hjälpa mig ! Det lät inte helt omöjligt under vårat telefonsamtal i allafall! :)

Jag lyssnar på kroppen

Idag så ville jag såklart, givetvis, utan tvekan springa, men förnuftet fick faktiskt bestämma!

Jag tog cykeln och gav mig ut en sväng istället.

Jag känner mig lite nere, deppig, för att benen krånglar... nu igen! Jag har satsat så nu i vinter och så känns det inte bra ändå, det är inte så det ska vara! Jag MÅSTE få ordning på detta!

Men liiite glad är jag i alla fall just nu, efter att ha spenderat två timmar i frisörsalongen, nyslingad och fräscha toppar är minst sagt upplyftande! :)

Alternativ träning

Idag så hade jag tänkt att springa men jag hade lite benhinnekänningar så jag gick till SATS och stod på Crosstrainern i en halvtimme istället, inte alls speciellt kul när man egentligen är löp-sugen, men.. men.. ibland så måste man bara "gilla läget".
Jag tror inte att tiden på kungsholmenrunt10km kommer att bli speciellt imponerande men jag satsar på att springa ändå...
En sak som jag tycker känns frustrerande är att benen kändes i fin form i stort sett hela vintern, jag kände mig stark och snabb! Men nu när det är varmt och alla roliga lopp kommer så får jag ont? Snacka om taskig tajming!
Som RW:s bloggaren Sofie skrev så tror jag samma sak här, att han med två horn är ute efter mig av någon oförstårlig anledning!?!!

Snällt underlag för gnälliga ben

Mina ben har inte riktigt samarbetat den senaste veckan.
De har ömmat lite och vadmuskeln har känts spänd.
Så därför så har jag ordinerat terräng och Ursvik som träning för mina ben.

Idag så sprang jag 1 mil i Ursvik. När jag kom dit i T-shirt så var det soligt och fint. Men väl ute i spåret så började det hagla ordentligt och kändes kallt och ruggigt. Verkligen helt otippat och jag kände mig inte alls rätt klädd! När passet väl var avklarat så blev det sol igen, mycket märkligt alltihop!
På morgondagens Ursvikrunda så hoppas jag på ett stabilare t-shirt väder!

Dåligt pass!

Ikväll så har jag varit en sväng på sats. Det kändes dock inte så bra. Kroppen svarade inte alls, det var tungt och jobbigt och jag kände mig öm i underbenen. Det blev bara 5 km sen fick jag "ge upp". Jag gick och stretchade i en kvart. Det är väl bara att inse att man inte alltid kan känna sig på topp helt enkelt!

Jag har precis sett på "dating in the dark" på femman, vilket program!! Först hånglar de hej vilt och sen när de får se varandra så kan de bara helt iskallt gå därifrån...alltihop känns helt fel enligt mig!

Uppmärksam på kroppens signaler

Efter att jag har dragit på mig benhinnebesvär ett antal gånger under min "löpartid" så har det gjort mig otroligt uppmärksam på kroppens signaler. Ibland så tänker jag att det kanske till och med gjort mig lite "feg" då jag överväger och funderar ofta på att till exempel inte köra två hårda pass på rad. Nu är det i alla fall så att jag har en liten känning i vänster ben. Säkert skulle det gå att springa idag men det gäller att hinna före skadan så kommer det säkert att lägga sig snart och inte bryta ut.
Jag tror att det beror delvis på ökad träningsmängd men framförallt så tror jag att det är "snömodden" som är boven. Jag sprang alla pass förra veckan i ett lugnt tempo så det beror nog på att benen fått arbeta lite mer, samt att jag spännt mig.
Hur som helst jag tror som sagt att det kommer att lägga sig om jag vilar från löpningen idag... och går på spinning istället, för sitta hemma, det tänker jag inte göra;)

Övning ger färdighet!

Idag så har jag vilat från träningen. Jag tog en välförtjänt sovmorgon i morse, vilket var riktigt skönt.

Min förhoppning är att träna fem gånger denna vecka, helst löpning, men det beror på vad kroppen säger. Känner jag mig sliten så kommer jag att byta ut passet mot spinning, men jag tror och hoppas att jag börjar bli "mogen" för en liten ökning mängdmässigt nu.
Hösten har fungerat som en uppbyggnadsperiod för mig, efter att ha haft ständigt återkommande benhinnebesvär hela våren. (En idrottsläkare sa dock att det var något som hette kompartment syndrom, men jag tror inte det stämmer efterssom hösten fungerat så bra)
Mitt mål är att nu och hädanefter hela tiden vara lyhörd på min kropps signaler och att träna smart. Mitt problem har inte varit svackor i form av bristande motivation eller liknande, snarare tvärtom, jag har lätt för att bli övermotiverad vilket inte alltid är en fördel.
Med facit i hand så kan jag se några tidigare misstag/träningstabbar, som jag gärna delar med mig av:

* För det första så tränade jag väldigt ostrukturerat. Vissa veckor blev det två andra veckor fem dagar. Det är inte bra. Det är bättre att hitta en balans som man trivs med och som man i stort sett kan hålla vecka efter vecka.

* Jag sprang i bland trots riktig smärta. Jag blev så sur när skadan "jävlades" med mig att jag plågandes gav mig ut ändå...inte att rekomendera! Alternativträning såsom spinning eller simmning fungerade bättre. Totalvila funkade inte alls!

* Jag "tränade igen" missade träningspass. Men det är bättre att tänka såhär; har du haft en dålig vecka...Glöm den! Starta försiktigt och blicka frammåt, inte bakåt!

*Jag tänkte inte riktigt på upplägget, då menar jag följden av passen. Jag kunde köra tuffa intervaller på lördagen och en tremilare på söndagen vilket bara resulterade i slitna muskler.

*Jag varierade inte underlaget, det blev nästan bara astfalt jämt. Variation varar längst! Gärna terräng ibland, mjukt för ben och fötter.

*Efter sjukdom/förkylning så kunde mitt första pass direkt bli ett långpass. Det är bättre och snällare mot kroppen att börja lugnt!

Med dessa erfarenheter i bagaget så hoppas jag att året 2010 blir skadefritt, så att jag får chansen att förbättra mig och nå mina mål!

Nya krafter

Veckan som gått har det inte blivit många träningspass för mig. Min ena fot har svullnat upp och blivit blå efter maran, jag tycker nästan att det börjar att bli lite komiskt med alla åkommor just nu. Jag lovar jag är ingen hypokondriker, har bara lite otur verkar det som. Hur som hellst så känns det ändå lugnt, jag har ju inget lopp på G de närmsta veckorna så jag kan träna smart och känna efter på dagsformen. Just av denna anledning så har jag bestämt mig för att avstå från sommarträningen med Team Stockholm Marathon. Jag har känt mig jättesugen och har velat fram och tillbaka hela veckan. Men pga. att mina ben krånglat så på sistone så vill jag inte ha inbokade pass och pass som jag har svårt att "bryta" om jag känner att det gör ont. Jag vill med andra ord gå på känsla nu ett tag framöver och lyssna på kroppen. Men tro inte att jag ska ligga på latsidan i sommar. Alternativ träning ett par dagar i veckan är det som gäller om jag känner av benet, såsom spinning, långpromenader, styrketräning och simmning. Jag ska försöka stärka mina vrister också, under tandborstningen, morgon som kväll.

Idag sprang jag föressten 3 km, sen provade jag för första gången Sats Core Puls, med missnöje. Det var säkert jättebra träning egentligen, men passet innehöll massor av hopp, vilket inte alls kändes bra i nuläget.

Men som sagt, så har jag i övrigt inte alls tränat så mycket i veckan. Efter ett stort lopp som Maran så kändes det lite konstigt dagarna efter. Så det har tagit några dagar för mig att hämta krafter igen och börja sakna och längta efter löpningen. Dagarna efter maran så låg inte löpning på favvislistan precis, men nu börjar den återfå sin position. Nu är det bara att njuta över Maran som insats och ta vara på ljumma sommarkvällar med "springpjukken" på, LÖPNING ÄR JU BÄST PÅ SOMMAREN :)

Lördag, exakt tre veckor kvar till maran!

Imorse mötte jag upp Thomas på Sats 10:30 för ett spinningpass. Tjejen som höll passet var grym, ingen slappisträning här inte.

Jag har haft väldigt ont i högerbenet senaste veckan. Typ på insidan av vaden. Det känns ungefär som det jag hade i början på Mars. Nu är det dock höger ben som gör ont förra gången var det vänster. Det har även uppkommit ett mystiskt blåmärke där fastän jag inte slagit i benet eller så. Väldigt märkligt! Någon som har någon ide´på vad det kan vara?

Jag tänkte ju hoppa över Tsm-gruppen i morrn, men det slutgiltiga beslutet ska jag ta i morgon bitti. Thomas hade nämligen med sig en salva som jag fått låna hem som skulle göra susen. Så nu har jag smörjt och masserat och väntar hoppfullt på att bli "helad". Hur som hellst så hämtar Thomas upp mig halv 10 i morgon efterssom vi ska på en föreläsning genom TSM med Anders Szalkai. Han kommer att prata om uppladdningen inför loppet. Bra med lite tips!

Det har varit en skön Lördag. Jag har även gått på en rejäl prommis med hundarna och Alexandra. Superskönt att komma ut och gå och roligt att träffa Alex! Nu är det bara 100% chill som gäller resten av kvällen. Är grymt godis-sugen i dag men har inget hemma och känner mig för lat för att gå och handla. Lika bra är väl det, ska koka lite te i stället :)
Ciao!!

Prova på banan!

Idag har jag varit och provsprungit milspårets bana inför loppet 19:e maj. Jag har lite ont i mitt ben :( vet inte riktigt vad det beror på faktiskt. Men jag tror jag kanske kommer behöva hoppa över 3-milaren med TSM på söndag :( Jag är rädd att det ska bli värre.. det är ju så nära maran nu! Imorrn bitti ska jag allafall gå och spinna!

Jag fick ett tips om att smörja in benen med tigerbalsam, dra gladpack runt de och ha så över natten. Det skulle tydligen öka blodcirkulationen i benet. Jag prövade detta:) Jag såg mig själv när jag passerade spegeln i hallen. Det är meningen att man ska bli snygg av träning, jag såg mest galen ut, möjligen desperat. Till en början kändes det faktiskt bra, men sen kom frossan. Benen kändes iskalla, det sjuka var att när jag kände på benen med handen så kunde jag inte avgöra om dom var varma eller kalla. Men jag frös allafall, som aldrig förr. Jag sprang och letade fram ett till täcke, dubbla täcken måste ju hjälpa kan man tycka, men icke. Jag låg och kämpade. "Somna, somna" bedjade en ynklig röst inom mig. Efter en halvtimme fick jag bokstavligen panik och gav upp. Jag slet av gladpacket, knöglade ihop det till en liten boll och kastade det så långt bort jag kunde. Fem minuter senare så sov jag. Utvärdering; Gladpack i all ära, men jag lärde mig en sak, det gör sig definitivt bättre hemma i mitt kök än i mitt sovrum.