Mentala spärrar

Under förra helgens långlopp pratade jag och Alex en del om våra framtida mål.
Han frågade mig vad jag trodde om år 2011 egentligen och "när, alltså under vilket lopp, som jag skulle komma ner till 40 på milen!?"
Varje gång som någon nämner 40 minuter på milen så pirrar det till lite i magen på mig.
"åh det vore ju fantastiskt men... men samtidigt långt borta" svarade jag med troligtvis något drömskt i blicken ;)
"Sätt inte upp mentala spärrar för dig själv"svarade Alex lättsamt som om 40 minuter var helt klart möjligt.

Han berättade att han själv tidigare sett det som en omöjlighet att nå drömgränsen sub 40. Att han hade tänkt att han inte hade potentialen. I oktober på Hässelbyloppet så bevisade han dock motsatsen.
Jag har tänkt på detta till och från nu under veckan. Jag reflekterar faktiskt rätt ofta över mina tankar, känslor och reaktioner. Jag har alltid varit nyfiken och intresserad av psykologi och läst massvis med böcker inom ämnet under flera års tid. Jag tyckte därför att det som Alex pratade om var väldigt intressant. Var det så att jag "satte jag upp mentala spärrar för mig själv?". Svaret blir nog ja... när det gäller snabbhet. Jag blev mycket förvånad ska jag berätta när jag sprang Hässelbyloppet på 43:45 till exempel.
När det gäller långa distanser så har jag i stort sett inga mentala spärrar och jag tror att jag skulle kunna springa väldigt väldigt långt om jag bara ville. Men fart... springa riktigt riktigt snabbt...det känner jag verkligen en stor respekt för! Därför ser jag sub40 som en riktig utmaning för mig, man vill ju alltid ha det ouppnåeliga ni vet... oooops... där kom det igen "ouppnåeliga" det var ju ett i sammanhanget väldigt intressant ordval. "Vaddå ouppnåeligt, är det verkligen det eller är det det här som kallas för en mental spärr?!!" Jag är säker på att det undermedvetna påverkar oss i allt vi gör.
Inom psykologin så har man länge sagt att om man upprepar en sak för sig själv tillräckligt många gånger så kommer man till slut att tro på det och det är viktigt och bra att tro på sig själv!
Nu när jag funderar på detta så tror jag att jag ibland är rädd för att sätta upp vissa mål.
Jag tror att jag är rädd för att det ska ta bort själva träningsglädjen. Borde jag dock inte kunna bestämma mig för att inte låta det förstöra träningsglädjen. Måste det vara så himla allvarligt? Är det inte mina tankar som påverkar mina känslor när det gäller detta?
Jag kanske måste tillåta viljan att lyckas att helt enkelt vara högre och större än rädslan för att misslyckas.
Helt ärligt så tror jag att det är två saker som gjort mig lite tveksam till att sätta upp dessa mål. 1, Jag har varit mycket skadad med benhinnebesvär under min träningsperiod. Skadorna har klubbat ner mig och sänkt mitt självförtroende totalt otaliga gånger. När jag inte varit skadad så har jag känt det som om jag har simmat med huvudet över vattenytan med fullt av vågor runt omkring mig livrädd för att en våg ska komma och skölja mig över huvudet igen. Så jag har nöjt mig där. Tänkt att så länge jag är skadefri så är jag faktiskt helt nöjd. Den andra aspekten är nog att jag otaliga gånger fått höra att jag inte har en löparkropp, att jag helt enkelt är för kort. Även fast jag dementerat detta både för mig själv och på bloggen genom att peka på korta duktiga löpare (här är det inlägget) så har folks kommentarer tyvärr nog ändå påverkat mig undermedvetet.
Det har känts som om jag varit tvungen att försvara min kropp gång på gång och det är inget kul alls. Jag vet att jag borde skaka av mig det, vad vet de egentligen? ...men när man fått höra saker gång på gång på gång så blir det ändå lite inpräntat till slut.
Jag tycker att det är lite svårt att erkänna detta för mig själv egentligen, att jag låtit andra människors syn på min kapacitet faktiskt påverka mig.
Hur som helst andra människor ska i allafall inte få sätta upp mina mål för det är det bara jag som ska. :) Jag vill ha saker att sträva mot.
Målsättning är en väldigt stark drivkraft bakom motivation. Om jag inte vet vad jag vill uppnå så finns risken att jag inte kommer att uppnå någonting alls. Så klart att ingen mår bra av att misslyckas men har man inget mål så är det svårare att glädjas när man väl lyckats. :) På vägen säger jag bara DELMÅL! Då blir det roligare! Mitt nästa delmål är sub 42 minuter...

Samma känsla idag..

Idag så hade jag samma känsla som igår, typ "ska jag verkligen?...det är ju sååå kallt ute." På pendeln hem från skolan så försökte flörta till mig lite löparsällskap genom att fråga Minna om hon inte ville hänga med på en mysig liten runda. Hon hade redan sprungit 18 km i morse så det var rätt menlöst... men man vet ju aldrig med Minna, hon är absolut inte den omöjliga typen men ikväll så hade hon bestämt sig för att unna sin kropp en välförtjänt vila. Jag bestämde mig helt enkelt för att inte fundera vidare på om jag verkligen skulle, utan bara göra det! Vela av och an om man ska träna eller inte är det mest ineffektiva och tråkiga som finns. Det tjänar ingenting till. "Ta ett beslut och kör på det liksom!? Inte världens grej!"
"okejråh bara 5-7 km i såfall" tänkte jag dock för att locka(eller lura) mig själv lite;) Direkt efter att jag tagit de första stegen så förvann alla dessa negativa känslor och det kändes jättebra att springa. Det var kul! Jag hade bra och medrycknade musik i lurarna och jag njöt verkligen! 10.5 km senare knappade jag in portkoden hemma.
Jag tror helt enkelt att det är så att jag nu börjar tröttna lite på kylan och mörkret... Jag är så tacksam över att det är barmark på vissa ställen... så skönt! Tänk er våren, tidiga morgnar med fågelkvitter... och ljumma ljusa kvällar. Ååååh det är ju då som löpningen ändå är som bäst:) Mindre tvätt blir det också som ni ser på bilden... och jag som hatar att tvätta ;)

Danone activia

Jag fick förmånen att prova Danone Activia under två veckor. Ute i butikerna finns just nu en kampanj där man som kund får pengarna tillbaka om man inte är nöjd. Yogurten ska motverka och lindra matsmältningsproblem som tex uppsvälldhet, trög mage och gaser. Den innehåller två magvänliga bakteriekulturer: Lactobacillus bulgaricus och Streptococcus thermophilis.

Jag åt den varje dag och tyckte att det kändes bra i magen. Jag brukar inte ha några direkta problem förrutom att magen ibland kan börja låta, knorra konstigt, när jag till exempel äter den grekiska yogurthen, som ni kanske vet att jag gillar. Detta har resulterat i att jag inte brukar äta den på morgnar när jag ska iväg på tidiga föreläsningar. Med Activia så hade jag faktiskt inte det problemet. Jag provade activia naturell och activia jordgubb. Jordgubben blev definitivt min personliga smakfavorit! Den var verkligen gudomligt god! Activia Naturell var däremot det nyttigare alternativet då den inte innehåller socker. Bra att båda varianterna finns. Självklart så tog dock jordgubbssmaken slut först ;)

En halvmara idag

I dag hade jag planerat att springa ett långpass efter skolan. När jag kommit hem, ätit, varit ute med hundarna, druckit kaffe så kände jag mig så himla trött och omotiverad. Jag tänkte att en liten powernap hjälper nog. Om sanningen ska fram så brukar jag ganska ofta ta små powernaps, alltid tillsammans med hundarna. Det är utan tvekan det mysigaste som jag vet! Risken är dock att powernapen ibland blir lite längre än tänkt, som idag! 1,5 timme senare vaknade jag! hehe... Jag kände mig inte så mycket mer motiverad heller. Jag ville ha sällskap idag men det hade jag ju inte. Jag öppnade datan och tittade på bilder. Bilder från lopp och löparevenemang...och vips...såklart kom motivationen krypande... Så jag jag gav mig iväg. Jag sprang in mot stan. Där sprang jag runt på platser och gator som jag aldrig varit på tidigare. Spännande, lite som en upptäcktsfärd! ;) 21 km senare sprang jag förbi en lämplig busshållplats, där en lämplig buss kom, jag hoppade på och åkte nästan hela vägen hem! Nu ska jag läsa lite skolböcker och dricka mitt nya favvorit te med lakritssmak :) BRA DAG, BRA PASS! BRA ALLT:):)

Lyxig dag!

Dagen har varit totalt kravlös! Jag unnade mig lite ledigt med andra ord :) Jag sov längre än vanligt, så skönt! Vid lunchtid så mötte jag upp Jessica, vi hade bokat in oss på ett shapepass på Sats Odenplan. Passet var stentufft och var precis vad min rygg behövde, jag gillar verkligen shapepass! Efter passet så kilade vi in på ett cafe´rakt över gatan som hade jättefräscha sallader! Jag tog en hälsotallrik bestående av sallad, keso, kalkon, melon, quinoa och avokado. Precis vad jag tycker att en riktigt bra sallad ska bestå av! Vi bestämde oss såklart för att göra om detta snarast. Träning, lunch och trevligt sällskap :).... vad mer kan man begära?!
Nu ska jag ut och övningsköra!!

Löpning med mamma

I kväll så har jag sprungit 12 km tillsammans med mamma. Vädret var jätteskönt och så även underlaget. Så mysigt att springa och småtjättra med mamsen! :) Dagen har också varit toppen. Jag var på introduktionsföreläsningen inför vårterminen i skolan. Det känns som roliga veckor nu framöver! Samtalmetodik är ett ämne som faller mig helt i smaken! Det känns dessutom som en viktig kurs inför mitt framtida yrke. I morgon så är jag i stort sett ledig HELA dagen... så härligt. Det enda som jag har planerat är att träna styrka med min kompis Jessica på dagen, det ska bli kul! :) Det är alltid lika trevligt att träffa Jessica!

Igår så sprang jag en långrunda tillsammans med ett härligt gäng!

Suss, Thomas och Miranda hade slängt ut en inbjudan på deras bloggar och 12 löpare möttes klockan 11 ï Sumpan. Thomas stackarn dök tyvärr aldrig upp då han blivit sjuk. :(

Tjattrandes allihopa så gav vi oss i väg in mot stan. Det var väldigt trevligt och efter ca. 22 km så tog vi en fika på ett mysigt cafe brevid gröna lund. Jag och Alex körde även intervaller så gott det gick med tanke på underlaget. Jag har av olika anledningar inte kört intervaller på ett par veckor och jäklar vad skönt det var att få upp flåset! Jag hade planerat att springa 20-25 km idag. Alex hade planerat samma sak och vi lämnade de andra vid dramaten och fortsatte vidare mot karlberg. Totalt 25 km blev det. Efter det så väntade en riktig softarkväll för mig. Jag var totalt slut efter att ha sovit ungefär 4 timmar natten innan. Jag kunde ju inte somna alls efter att jag skickat i den där mördartentan. Paragraferna snurrade runt i huvudet på mig och jag fick ingen ro alls! Nu så börjar jag en ny kurs i morgon vilket jag ser framemot . Samtalsmetodik, det låter väl spännande?! :)

Veckan har förövrigt sett ut så här: 50 km a´4:a pass

Det finns så kallade 24-timmarslopp...

...och så finns det 24-timmars tentor. Det sistnämnda försigår i min värld just nu. Klockan 9:00 lades jurudiktentan ut. Jag ska analysera ett 34 sidors långt rättsfall. Det konstiga är att kroppen beter sig som inför ett lopp. När jag öppnade upp tentan så kände jag hur adrenalinet frenetiskt pumpade runt i kroppen...men nu så får jag inte utlopp för det som när startskottet går på ett lopp! Därför dricker jag ekologiskt nyinköpt örtte för att stilla mina nerver. Detta var bara en liten paus. Nu så kommer jag att koppla bort mig från omvärlden och köra hårt! Wish me luck!:)

En ny hälsoupplevelse!

Idag så var jag på min livs första Moor mud lerinpackning! En helkroppsbehandling.Varm lera applicerades på kroppen och fick verka in ordentligt medan jag låg inpackad i ett täcke. Samtidigt så fick jag en ansiktsbehandling med akupunktur och massage. Huden känns verkligen frächare och mjukare. Det var en riktigt härlig upplevelse som definitivt gav mersmak! Belönar ni er själva ibland på olika sätt?

Operation morgonpass

Jag har påbörjat operation morgon pass. Det innebär att jag ska effektivisera min vardag genom att vissa dagar i veckan springa på morgonen. Det känns fortfarande väldigt motigt men jag tycker att det är riktigt skönt när jag väl tagit mig ut. Jag tror att det tar ett tag innan morgonpassen känns som ett helt naturligt inslag men jag är beredd att ge det en chans. Genom att skriva om det här på bloggen så kan jag dessutom peppa mig själv att faktiskt komma upp när jag planerat för det!
...Och idag så klarade jag av det igen, jag körde ett morgonpass alltså! :) Det var ingen rolig känsla som infann sig när klockan frenetiskt ringde och jag påmindes om vad jag hade planerat för. "åååh neeeeeej" Sängen kändes varm och skön och det kändes definitivt som en stor förlust att lämna den för ett kyligt morgonpass. Jag tvingade mig upp, tänkte att det finns nog en anledning till detta eftersom jag planerat för det, hur osannolikt som det än verkade! ;) Och det fanns en anledning, det insåg jag ju sedan, när jag väl var ute, det var ju jättehärligt! Nu så sitter jag här med kaffe och frukost och jag är SÅ glad att jag inte gav vika för tröttheten! Jag gjorde det igen! NÖJD!

Det kom ett bud...

...med Activia-yoghurtar från Danone som jag ska testa nu i 14 dagar.

De har just nu en kampanj ute i butikerna som innebär att kunderna får pengarna tillbaka om de inte är nöjda med produkten efter två veckors användning. Jag ska har blivit erbjuden av Danone att testa yogurten och kommer sedan komma med ett utlåtande om vad jag tycker här på bloggen! Håll till godo!

Mysig kväll framför mig!

Ikväll så ska jag äntligen träffa Sofia och även hennes lilla söta dotter och hund! :) :) Jag och Sofia jobbade på samma jobb en period. Vi fann varann väldigt snabbt och blev verkligen jättebra kompisar. Vi kunde sitta timmar, dagar som nätter och prata om allt mellan himmel och jord! Helt underbart! Tyvärr så bor hon inte längre i Stockholm så vi träffas alldeles för sällan... när vi väl ses så har vi däremot massor att ta igen! Äntligen :)

Jag och lilltjejen när Sofia var i Sthlm i sommras!

Att ta tjuren i hornen

Det ska jag bli bättre på när det gäller löpningen. Framförallt så funderar jag på det här med morgonpass. Jag ser många fördelar med just morgonpass.
När jag tänker tillbaka på genomförda morgonpass så infinner sig en härlig känsla i kroppen.
-Att äta frukost nysprungen, nyduschad...mmm..
-Att hela dagen gå runt med en nöjd känsla över att redan ha tränat...mmm...
-Att se dagen vakna, känna stillheten och tystheten utomhus mmm...
Det finns även en annan positiv och viktig aspekt, det är nämligen ett väldigt bra sätt att få in träningen i vardagen. Utan att löpningen behöver konkurera med andra goda saker i livet. På morgonen så konkureras ju inget annat ut förrutom lite sömn. Jag vill inte alltid springa på morgonen utan se morgonpassen som en bra möjlighet att få in löpningen, trots en kanske hektisk vardag! Det är ju faktiskt ett himla bra alternativ. En sak som jag verkligen lärt mig när det gäller att få kontinutet på träningen är att det gäller att se möjligheterna!!!!
Så många gånger har jag tänkt på det när folk säger att de "skulle vilja men inte hinner". Ibland så måste man fokusera på möjligheterna helt enkelt och inte bara stirra sig blind på alla hinder!
Så vad menade jag då, med att ta tjuren i hornen för min del?! Jo att jag borde utnyttja morgonpassen möjligheter mer!
Jag ska erkänna att det hänt alldeles för många gånger att jag tänkt mig ett morgonpass och sedan skippat det ändå. Då har jag tänkt "Jag tar det senare. Jag är trött" Men varför då egentligen, varför skjuta upp något som jag har tänkt mig?! Varför skulle senare vara bättre än nu om jag nu planerat för detta??! Visst ibland så kan man ju frångå planen men i regel inte. Jag tror inte att det är bra att göra det för ofta. Så istället för att fundera och vela på"om jag inte istället ska göra det senare" så ska jag bli bättre på att inte känna efter så mycket inför ett morgonpass. För jag kommer aldrig att vara sugen på löpning så fort jag slagit upp ögonlocken, så är det bara! Men när jag väl kommit ut så kommer jag dock att i de flesta fall ändra mig och tycka att det var bra att jag kom ut! För jag har ju aldrig ångrat ett morgonpass?! :)
Och inte ångrade jag denna morgonens pass heller, då jag trotsade morgontröttheten och gav mig ut på ett milspass! Hur skönt som helst, och kaffet smakade mycket godare än vanligt nysprungen, nyduschad! :)

Ser ni vilken mördarklocka jag har, den går det inte att ignorera hur trött man än är!

Fem ljuvliga

Fem ljuvliga kilometrar avverkades idag. Jag trodde att passet skulle bli tufft så här första dagen efter en jobbig förkylning. Så fel jag hade, det var hur skönt som helst. Med bra musik i öronen tog jag mig fram, lite snabbare än det var tänkt. Det blev en liten match att parera mellan isfläckar och vattenpölar men inget som påverkade löparglädjen. Jag hade planerat att springa fem km. Jag hade tänkt att det skulle vara en bra start, som en sorts uppvärmning inför vad komma skall, dvs vårens all träning! :) Men jag hade lätt kunnat fortsätta! Fem kilometer var på tok för kort idag, jag ville fortsätta! Om det inte varit så att två fina klasskompisar skulle komma hem till mig på tentaplugg , jag hade alltså en tid att passa. På fredag är det nämligen dags igen, med en ny tenta. Denna gång så är det en 24-timmars-variant, från fredag 09:00 till lördag 09:00, spännande ;);)

Inflammationer och kost

Det här är något som jag funderar massor på. Kan det vara så enkelt (eller svårt) att kost och vissa skador hänger ihop?

Jag tänker på mina benhinnor. Förra våren så var jag hos en naprapat som pratade om det som en självklarhet. Han kunde inte säga vad det var som jag skulle äta och inte, bara att mage och många skador helt enkelt hänger ihop. Visst förstår jag vikten att för hälsan äta en bra sammansatt kost. Men att det eventuellt skulle vara orsaken till en idrottsrelaterad och vanlig skada som benhinnebesvär?! Det hade jag inte tänkt på tidigare. Väldigt intressant i så fall tycker jag! Jag kan erkänna att jag var lite skeptisk. Skulle mina återkommande skador bero på kosten? Jag som förhållandevis åt en ganska bra kost, ansåg jag. Jag har dock inte kunnat slå detta ifrån mig och jag har funderat på det massor! Jag har rannsakat mig själv. Jag undrar om det är vad jag äter eller om det är vad jag inte äter som är betydelsefullt i sammanhanget?

När jag fick ont i våras så åt jag VÄLDIGT mycket frukt. Ofta fruktsallad och omelett till frukost.

Jag hade väldigt ont stundtals. Jag haltade till och med ibland när jag gick och vänner frågade vad som hade hänt. Frukt i all ära men blev det kanske för mycket frukt och fruktos? Eller åt jag för lite av annat som jag behöver? I samma veva så så hade hemköp ett reklamerbjudande på lax och jag köpte hem massor. Det var snart sommar och jag som student höll en rätt strikt budget inför sommarens resor och tyckte att det var en god ide´att hamstra. Så det blev rätt mycket laxätande ett par veckor och benhinnorna blev helt plötsligt bra. Jag gick även hos en sjukgymnast men fortare än väntat så försvann det onda, helt oförklarligt!

Det var ofrånkomligt att i det här läget inte fundera på eventuella paralleller till kosten. Jag började att äta fisk flera dagar i veckan. Framförallt makrill och lax och skadorna höll sig borta.

Nu över jul så raserades min kost och jag åt en hel del godis och snabba kolhydrater. Detta resulterade i ett fortsatt sötsug och jag fortsatte att äta ganska onyttigt även i jordanien.

Som ni vet så fick jag ont i ljumsken innan jag åkte men det som gjorde mig väldigt förvånad var att jag i Jordanien började få benhinnekänningar!? Nu sprang jag i och för sig på löpband i Jordanien vilket jag inte är så van vid. Men mina funderingar går ändå till kosten och jag frågar mig hur det kommer sig att skadorna kommer just nu?? Finns det ett samband eller är det bara slumpen?!
Jag har läst att Omega-3 hämmar inflammationer men jag vet många som nästan aldrig äter fisk och annat som innhåller omega-3 och som ändå är skadefria. Kan det vara så att vissa människor helt enkelt har ett större behov av detta än andra för att undvika skador? Att min kropp helt enkelt kräver det. Vad beror det på i såfall? Har ni fina läsare egna erfarenheter av detta?

Nu

Nu så är den "riktiga" Lina tillbaka, alltså den friska ! :) Så hej allihopa! ;)

Jag har ju inte sprunngit i Sverige ännu år 2011. Bara i Jordanien! Så nu välkommnar jag liksom träningsåret här och i morrn så är jag definitivt äntligen redo för det första passet! Det är lite med "skräckblandad förtjusning". Samtidigt som jag har längtat och ser framemot att få springa igen så vet jag av erfarenhet att just det första passet efter sjukdom brukar kännas rätt så tufft. Kroppen måste liksom väckas till liv igen. Fast ändå ÄNTLIGEN! :) :) :) Springa, Springa Springa!

Nackdelar och fördelar

Nackdelar med att ha en träningsblogg är att det känns väldigt trist att skriva i den när man är sjuk, som jag är just nu.

Fördelar med att vara sjuk är att man får utrymme för att sakna sin träning och när man då inte kan utföra sin träning så kan man åtminstone planera sin träning! Så jag har legat och funderat på vad jag vill och ska! Jag ska tex gå på massa styrkepass på sats och köpa en månads yogakort nu i februari! Och sen så ska jag ju springa såklart, massor!... och styra upp kosten lite bättre. Jag vill egentligen springa nu på en gång men på måndag gäller det, då ska jag vara tillbaka på benen! :) Men en promenad med massor med kläder ute i kylan kan väl ändå inte skada, eller hur? :)

Saknar

Jag saknar träningen nu! Jag saknar känslan av en stark kropp. Igår kväll när jag var på väg hem från ett typ av möte så blev jag helt anfådd av en ynka liten backe!!! En backe som jag traskar uppför i stort sett varje dag utan probs. Jag flåsade högt och kände mig som världens mest otränade! Jag vet att det är för att kroppen är svag efter förkylningen men jag kan ändå inte göra annat än att hata denna känsla! Den uppmärksammar mig dock på tanken om om hur det kanske kan kännas jämt för de som inte prioriterar sin hälsa. För mig så är det bara okej att känna så här i ett sjukt tillstånd, absolut inte i ett friskt!! Det får mig vidare att undra vad definitionen av att vara frisk egentligen innebär...

Oinspirerad

Denna förkylning säger jag bara, den vill inte gå över! Igår så var jag dum nog att åka till skolan. Jag kände mig lite bättre, trodde jag. Försökte att vara med och diskutera lite i klassen men det kändes som om jag knappt kunde formulera mig ordentligt och jag fick med halvt andnöd springa ut 2 ggr från klassen med hemska hostanfall. Huvudet dunkade och jag ångrade mig. Jag ångrade att jag tagit mig till skolan, både för min egen skull och dels för de andras. Jag brukar själv känna mig lite irriterad när sjuka människor inte stannar hemma, inte kul om man blir smittad. I natt så sov jag dåligt också! Jag känner mig stressad. Jag har massa saker som jag borde ta tag i, men varje liten ansträngning känns motig... inspirerande, hur kul är det för er att läsa om en förkylning som inte vill ge med sig. Näe, nu ska jag peppra mig med apelsiner och grönt te, nu är det krig mot förkylningen som gäller!

SATS Training for runners

Träning för löpare!

För bra för att vara sant! SATS börjar med specialklasser för oss löpare...wiiiihoo! :)
"Prova vår senaste nyhet Training for runners från och med den 31 jan.
Det här är en atletisk klass med övningar för såväl styrka, kondition, rörlighet och balans som syftar till att förbättra din fysik och samtidigt göra dig till en vassare löpare. Du kan lägga nivån där du själv vill - oavsett om målet är att ta dig runt elljusspåret därhemma eller att sätta personbästa på maran. Klassen genomförs inomhus – och under den period av året då det är som mest motigt att löpträna utomhus.
– Training for Runners är utvecklad av Nike för SATS och elitidrottare från USA har bidragit med sin kunskap, säger Fredrik Sjöberg, Nordic Group Exercise Manager för SATS. Jag tror att den här typ av träningen kommer locka befintliga medlemmar att variera sin träning men också attrahera en målgrupp som normalt inte brukar delta på våra gruppträningsklasser."
Om jag kommer att gå??! :)

Sjuk efter semestern

Jag snörvlar och har mig. I sommras efter hemkomsten från Spanien blev jag ju också sjuk! Vad är detta!? Så trist. Just när man har fått en fin brunfärg och är boostad med d-vitamin så ska mab bli trött i allafall av en jäkla förkylning! Typiskt! Fast jag fikade med min vän Anna idag i allafall, hon kom till Sumpan,det var jättemysigt! :)

"Det är väl skönt att vara hemma"

"Det är väl skönt att vara hemma" "Det är väl skönt att vara hemma""Det är väl skönt att vara hemma" upprepade jag för mig själv tidigt igår morse när jag vaknade tidigt på morgonen och hörde smattret slå från vattnet som droppade från taket ner på på fönsterbläcket. Jag hade kommit hem på natten till igår och det var denna mening, om att det skulle vara skönt att vara hemma, som jag desperat upprepade för mig själv inne huvudet, för jag tyckte inte alls att det kändes skönt. Det kändes bara trist och deppigt att semestern var slut. För VILKEN vecka jag har haft i Jordanien, vilken helt underbar vecka! Tillsammans med min finaste Daniel i fantastiska Jordanien! Det fem-stjärniga hotellet var det lyxigaste stället som jag någonsin bott och det fanns massvis med aktiviteter i landet och vilken natur! Under veckan så har jag utöver att bara fått njuta av solens uppiggande strålar snorklat bland koraller och konstiga fiskar, ridit på en kamel i öknen, besökt vackra staden Petra, åkt på jeep safari i ökenlandskapet Wadi Rum, åkt glasbåt i röda havet, flytit runt i supersalta döda havet osv osv. Varenda minut i landet innebar lycka, rakt igenom. Springa hann jag faktiskt med ett par gånger också men blogga hann jag definitivt inte med. Det hamnade inte långt upp på prioriteringslistan att sitta framför en data när det fanns så mycket annat. Jag surfade lite grann dock på Daniels iphone när jag satt och solade på balkongen, det var det enda. Så lite uppdaterad om Sverige var jag:) Utsikten från vår balkong på hotellet var förövrigt grymt häftig då den var över både Israel och Egypten. Coolt att stå på en punkt i ett land och se två andra länder samtidigt. Det känns såklart kul att komma hem till hundarna och nära o kära men utöver det så... Att komma tillbaka till ett slaskigt januari i Sverige känns inte så inspirerande. Redan igår kväll så satt både jag och Daniel framför datan och tittade efter nya resmål.... Det finns så många platser som vi vill besöka. Annorlunda platser långt, långt bort från Sverige. Förrutom då att semestern är slut så har jag nu också blivit sjuk, typiskt... Men jag ska inte klaga, jag har ju haft en FANTASTISK vecka och jag är så lycklig över allt som jag fick uppleva. Att jag känner mersmak är bara positivt, det är ju det som sporrar mig att vara mer ekonomisk! :) Bilder har jag tagit som aldrigt förr, slänger upp några på bloggen sen!