Tomteloppet 2010

I lördags så var det äntligen dags! Dags för en efterlängtad dag då Tomteloppet skulle gå av stapeln. Som vi väntat och sett framemot detta. I somras så sprang vi i stort sett samma sträcka, det vill säga den fina sträckan mellan Jönköping och Visingsö.
Nu så var vi alltså rustade för ett nytt äventyr, fast med helt andra förutsättningar vädermässigt. Men det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, så sant! Vi åt en stadig uppladdningsfrukost på Persgården, givetvis god Mysli och gott kaffe! När vi väntade på att ta färjan från Visingsö på morgonen för att möta upp alla i Jönköping för att sedan springa tillbaka till Visingsö, ;) så var stämningen på topp och det pirrade lite av förväntan i magen!

Runners five Thomas, jag, Miranda, Suss och Alex. redo att ta dagen ;)

kl. 12:00 mötte vi upp alla andra förväntansfulla och glada löpare på Jönköping station.Det var en härlig stämning och det fanns en förväntan i blicken hos alla, väl medvetna om att vi hade en lång och utmanande dag framför oss. En resa som vi skulle ta oss igenom tillsammans! Vädret var faktiskt perfekt, endast ett par minusgrader och solen tittade även fram titt som tätt. Det är så underbart att träffa andra löpare på det här sättet. Trots att man aldrig setts förrut så finns alltid det gemensamma temat, intresset löpning, att prata i timmar om. Alla har sina egna utmaningar, minnen och storys om vad löpningen betytt/betyder för just en själv. Det är jättekul! Det första riktiga stoppet blev på Kaffe o kackel efter 18 km. Där hade cafe´ägaren förberett för vår ankomst med dukade bord och färdiggjorda smörgåsar! Så mysigt! Det var skönt att komma in i värmen också och få vila benen en stund. Efter ca. en halvtimme fortsatte vår färd.

Förrutom stoppet vid Kaffe o Kackel så tog vi även små viktiga vätskestopp. Gatorade hade sponsrat eventet så vätska hade vi så att det räckte och blev över i följebilen som Anders, Suss man körde, förutom att förse oss med vätska så tog han även kort längs hela loppet, riktigt uppskattat! Det var roligt att så många la märke till oss när vi kom springande. Längs vägen tutade bilar, folk gjorde tummen upp, gångtrafikanter klappade händerna och kom med glada tillrop. Jag reflekterade över reaktioner som jag fått innan detta äventyr i form av "ska ni verkligen, är det inte lite väl kallt" osv, men vet ni just då så ville jag verkligen inte vara någon annanstans, jag stormtrivdes med tillvaron. Visst var det tungt stundtals men det hör väl till när man springer så långt som 50 km. Det ska vara lite utmanade, men man gör det ändå. Det är ju då som man faktiskt inser vilken kapacitet man faktiskt har, hur mycket man kan om man bara vill!När det började skymma så var vi så tacksamma mot både Craft och Adcap som hade sponsrat oss med reflexvästar. Många bilar bromsade in och såg oss på långt håll och innanför bilrutan möttes man i flertalet av fallen av förvånade ansiktsutryck. Efter många härliga kilometrar så nådde vi till sist Gränna. Där var det moddigt och jag försökte fokusera så mycket som möjligt på underlaget, lite rädd för att ramla. Lugnt och sansat, bit för bit. Vi hann med en tidigare färja än planerat och våra klockor visade då 40 km. Det innebar att ytterligare 10 km återstod innan vi skulle nå 50 km. Så den sista milen sprang vi på ute på Visingsö. Det var becksvart och inte upplyst men några stycken hade pannlampor på sig. Detta var den tuffaste delen för mig. Kanske hade jag stelnat till under färjeturen eller spänt mig för mycket i modden i Gränna eller rent av bara börjat känna nu att jag faktiskt sprungit en bra bit.För jag hade ont! Höger höft/ljumske ville liksom inte längre samarbeta Alex hade samma sorts krämpor och jag var så tacksam över hans stöd den sista biten. Han peppade trots att han själv hade ont, gav mig vatten, salttabletter och gel. Vi skulle klara detta, så klart, det var inget snack! Tillslut så nådde vi allafall 50 km och jag kände mig trots tröttheten i kroppen hög på livet! Vilken fantastisk dag!!! Vid det här laget var det bara att svira om för julbord och fest på Visingsö Hotell och Konferens.Det var riktigt party på kvällen. Vissa dansade men jag ville inte utmana ödet. Jag hade ont i höften och att dansa och riskera någonting fanns inte, men det gjorde mig absolut ingenting. Jag snackade bort ett par timmar i en välförtjänt soffa i stället med trevlig sällskap. Samtidigt som jag njöt av känslan att ha sprungit 5 mil! Vilken dag! Tack ALLA för en helt fantastisk helg!!!! Njut av era prestationer och känn er stolta! Jag beundrar er alla, inklusive mig själv, till 1000 efter detta!!!, Fyfan va vi är bra! Jag vet att det är andra som också beundrar oss, för omtalade det är vi! ;)