I kväll så hade jag bokat in mig på spinning.
Jag tycker om pulsspinning men när jag klev av pendeln hemma så kände jag mig alldeles matt. Energinivåerna var noll, jag hade druckit för lite under dagen och glömt bort att äta mellanmål.
Som grädde på moset kände jag mig svullen och konstig i kroppen och jag ville helst bara hem och dra täcket över huvudet.
Samtidigt visste jag ju att den bästa medicinen mot detta tillstånd är att skaka liv i kroppen och att vaska fram ett gäng endorfiner...genom träning!
Mitt pass skulle börja klockan 18:00 och min tanke från början var att utöver detta träna något annat innan passet om det fanns tid.
Det gjorde jag inte. Istället gled jag in på ett cafe´för att få bukt på mina svaga energinivåer med hjälp av en fralla och en kaffe. Att träna spinning utan energi är som att stå utomhus och "titta in på festen genom ett fönster". det vill säga totalt menlöst och tråkigt.
Jag satt där på cafet filosoferade och laddade innan jag fortsatte min färd mot sats.
Jag kände mig fortfarande seg och otaggad. Innan passet satte jag mig t.om på golvet utanför salen och väntade på att instruktören skulle dyka upp istället för att passa på att t.ex göra ett par situps. Ja, ni hör ju, jag var inte alls i form...
...trodde jag ja! :)
Efter uppvärmningen var det nämligen som om jag hade fått rena rama energi-injektionen?! Jag fattade ingenting men eftersom det kom som en total chock så blev jag sjukt motiverad till att få ihop ett riktigt jäkla "pulsen-i-höjden-pass"! Och det fick jag! Under de långa intervallerna visade pulsen att jag inte var långt i från max! Det var underbart! Efter passet var på toppenhumör och full av energi... Tänk, man vet aldrig vilket pass som blir bra eller inte. Så lurigt! Allt indikerade ju på at jag skulle sitta och "trampa mig igenom" passet med noll gensvar från kroppen.
Note to myself: lita inte alltid på kroppens signaler, det kan vara en bluff! ;-)
7 kommentarer:
Så sant! Kände själv samma inför kvällens zumba pass. Med mottot "Fake it until you make it" i bakhuvudet så dröjde det dock inte länge innan jag ryktes med.
Jag skulle vilja tacka för en nice blogg! Jag tycker att du lyckas skriva om mål och motivation på ett inspirerande och peppande sätt istället för ett stressande och pressande och det är grymt! Jag blir alltid på träningshumör då jag kikar in här. Har alltid tyckt om löpning men aldrig tävlingar. Men delvis genom din blogg har jag blivit riktigt taggad på att våga springa något långlopp. Så tack igen för en nice blogg!
Elsa
Haha!! Hätligt! Verkligen ett bevis på hur bra man mår av träning!
Miranda: smart taktik och bra citat! Vad härligt att det funkade!:-)
Elsa: tack!! Du skulle bara veta hur glad jag blev av din kommentar!!! Tack! Och vad spännande att du har blivit sugen på långlopp, berätta gärna hur det går!:-)
Sara: eller hur!!:-)
Vad kul! :) Absolut, det ska jag göra! /Elsa
Skicka en kommentar