torsdag 29 november 2012

Nu är det verkligen dags!

Mitt namn finns nu med i ett par startlistor inför nästa år. (spännande!) Rätt chockerande egentligen att man måste vara så på hugget nu för tiden om man ska springa lopp! Man måste ju inför de större loppen bestämma sig nästan ett helt år i förväg!
Så ett par lopp finns nu alltså bokade i kalendern. So far har jag bestämt mig.
Men nu måste jag bestämma mig lite mer precist.
Ni kanske känner till citatet "viljan att vinna betyder ingenting utan viljan att vilja förbereda sig". Det ligger mycket i det!
Jag måste bestämma mig för vad jag vill rent konkret. Den senaste tiden har träningen gått på halvfart och en av anledningarna är att jag inte har haft något direkt mål med min träning.
Jag måste därför bena ut VAD mitt mål är.
Det ska vara ett tydligt mål och något som jag verkligen vill.
Sedan blir nästa steg att klura ut HUR det ska genomföras, det vill säga HUR jag ska göra för att nå mitt mål. Det måste dessutom kännas realiserbart och jag måste ha rätt förutsättningar.

Jag tänker att målet är det som sedan hjälper mig när det är som jobbigast. Det kan få mig att tagga till lite extra under intervallpassen. Typ "Jag vet varför jag gör detta".
Jag brukar även tycka att det blir ännu roligare att träna ju närmare målet som jag kommer.
Hela sommaren cirkulerade Berlin marathon i mitt huvud.
När jag sprang i bergen på semesterstället i Spanien så kände jag mig riktigt målfokuserad och det var en RIKTIGT härlig känsla . Jag kände mig ruskigt beslutsam underde  tuffa intervallerna och jag tuggade då på i motlut i sommarhettan, med blicken fäst någonstans långt borta. Denna beslutsamhet kändes i kroppen, i steget i kroppshållningen i allt. Efter passet var jag alltid så glad och nöjd. Jag laddade kroppen med bra och god mat för att få ut maximalt av träningen.
Foto: Min intervallsträcka
WOW...den känslan kan jag sakna! Berlin marathon var huvudmålet men Tjejmilen(tid: 40:43) är loppet som jag under 2012 känner mig absolut mest nöjd med. Jag kapade där och då 3 minuter på mitt milspers.
Att se att all min beslutsamhet och all min träning hade givit resultat var för mig en oerhörd tillfredsställelse! Blir nostalgisk av att skriva detta. Känslan under tjejmilen sitter kvar än!
Mitt första mål just nu är att sätta ett datum för när själva mål-planeringen ska ske. Jag måste ta mig tid till detta och inte hasta fram något. Jag ska sätta mig ner med ett block och en penna och ha en dialog med mig själv. Det blir en bra början! Sedan jäklar, kör jag järnet mot det målet! ;-)
Har ni satt upp några mål inför nästa år? Hur tänker ni?

4 kommentarer:

Jenny B sa...

Jag håller med dig Lina, det blir en helt annan känsla när man har ett mål. Jag har sprungit regelbundet i 10 år (för att jag älskar det), men i år var första gången som jag tävlade (Stockholm halvmaraton) och jag blev själv väldigt förvånad vilken ökad pepp och lust för träning det blev! Jag som alltid varit rädd att blanda in tävlingar och prestation(sångest)i min löpning fann istället att allt runt löpningen faktiskt blev mycket ROLIGARE då jag verkligen började tänka på resultat och lägga märke till mina förbättringar (fortfarande på en lagom nivå, jag tävlar bara med - inte mot - mig själv). Har inte anmält mig till några lopp än inför 2013 men har siktet iställt på flera halvmaror och milslopp och kanske även Lidingöloppet. Vore jättekul att springa några lopp utomlands också, men det får vänta då studentekonomin inte tillåter. Är även sugen på att anmäla mig till Lena Gavelins löpläger i fjällmiljö! Tack för en bra och inspirerande blogg Lina! Hälsningar Jenny

Saras Träningsblogg sa...

Ja absolut! Att ha ett mål påverkar min träning jättemycket. Tidigare har jag haft mål som tjejklassiker, olika milslopp och en Göteborgs Klassiker. Men nu kände jag att jag är redo för något mer så ska springa GöteborgsVarvet (21km) för första gången nu så där ligger mycket av mitt fokos, sen har jag planer på att påbörja en Svensk Klassiker nästa år med!
Du och din blogg är så jäkla inspirerande och va snygg du är :D

Lina sa...

Jenny:
Vad kul att höra att du gav
tävlingar en chans och upptäckte
att allt runt löpningen blev mycket roligare! =)

Jag gillade uttrycket "jag tävlar bara med - inte mot - mig själv" Så jäkla sund och bra inställning! Många tävlar "mot sig själv" och är brutalt hårda mot sig själva i tävlingssammanhang. Mycket roligare med en sådan härlig inställning som du förmedlade! :)

Lina sa...

Sara: Tack för pepp! De bruna benen på bilden saknar man i nuläget! :)

Vad roligt att du ska springa göteborgsvarvet! Jag har själv inte sprungit det loppen men ALLA som jag har hört har sprungit det säger att det är VÄRLDENS fest!! :):) Så det var nog ett riktigt bra val! Låter bra med full fokus på det! Ett toppen mål!:)