Stop it!

Hellu! Hoppas ni mår bra! Själv så är jag rätt trött faktiskt. Hade en sjuk hund som gnydde i natt och som höll mig vaken stundtals. Nu mår han skönt nog bättre men för egen del börjar det kännas att sömnen varit bristfällig...
Jag tänkte dela med mig av en intressant diskussion som jag hade med en tjejkompis nyligen. Vi pratade om det där med att jämföra sig med andra.
Att jämföra sig med andra ligger nog lite i människans natur. Jag menar, jag tror att vi alla någon gång jämför/har jämfört oss med andra i större eller mindre utsträckning och i olika situationer.
Det som jag vill poängtera är dock att jag aldrig har gillat att använda "jämförelse" som drivkraft.
Det gäller inte bara inom mitt idrottande utan i de flesta sammanhang.
Ja kan ta skolan som exempel.  På grupparbeten kan det tex hända att någon i gruppen har fått nys om hur det går för någon annan grupp. Personen kanske då böjer sig fram och viskar "Jag pratade med den andra gruppen, jäklar vad de hade bra ideér och de verkar vara så jäkla bra" blablabla.
I sådana liknande situationer kryper det i skinnet på mig. Att grubbla över vad andra gör (och automatiskt tänka att de gör det bättre?) tycker jag enbart stjäl energi och kraft som jag hellre lägger på att åstadkomma det som jag själv strävar efter. För mig så fungerar det som en riktigt dålig drivkraft.
Jag tänker att om man förminskar sig själv i förhållande till andra så blir det bara som hinder på vägen. Jag, för egen del, blir bara stressad och okreativ om jag sneglar på andra och omedelbart tänker att det säkert går bättre för de!?Jag tycker däremot att det är viktigt att jämföra mig med mig själv.
I tävlingssammanhang kan det såklart vara svårt att inte jämföra sig med andra. Kanske t.om oundvikligt? Det är tävling och mycket fokus på prestation. Det är ju vad alla runt omkring en efter loppet pratar om "Vad de fick för tid". Jag tror därför att det är svårt att inte jämföra sig alls, med någon, på just tävling.
MEN....det betyder inte att det är bäst eller lämpligt att använda andra som måttstock för sin egna utveckling. Hur tänker ni?