En löptur med Kay satte igång tanke-processer ...

Jag hörde en gång att optimisten i genomsnitt lever sju år längre än pessimisten. 7 år gott folk, det är länge!!?
Det är ett spännande påstående, inte sant?
Vem är pessimist och vem är optimist då?
Är det något man kan välja? Precis som att man kanske kan välja vilket yrke man vill ha, vad man ska äta till middag, vilken väg man ska ta på vägen hem eller hur man ska inreda sin bostad?
Japp, det tror jag, vi kan öva och styra våra tankar!
Jag tänker först och främst att mycket ligger i hur man tolkar orden.
Att vara optimistisk tycker jag inte är lika med att inte kunna se risker eller nackdelar till exempel.
En optimist kan beräkna risker och eventuella konsekvenser över att om"det går åt helvete". Skillnaden är att om man stöter på en motgång och har en optimistisk inställning så ger man inte upp lika fort. I stället tänker man att det nog bara var ett tillfälligt bakslag och funderar på hur "man kan gå vidare".
Jag tänker att pessimister ofta tenderar att fokusera på den aspekt i tillvaron som är sämst, de ger upp lätt, och tänker ofta att "det är kört" . Pessimisten  har en konstant benägenhet att tro på att det värsta/sämsta kommer att hända.
Vad jag menar är att det finns en hel del att reda ut innan man går in i en diskussion gällande detta. Man måste först fundera på hur man själv tolkar in ordet och sedan hur den andra gör det. Detta gäller i och för sig nästan allt. Jag tror nämligen att många missförstånd i allmänhet grundar sig på att vi tolkar in saker på olika sätt och att olika ord väcker skilda känslor hos oss. Så först kan man ju tänka och försöka utforska "pratar vi om samma sak?"
Vad ville jag med allt detta då?
Jo jag tog en löptur i gårkväll med Kay Polacks ljudbok i öronen. 
Han talade om att vi kan välja att vara lyckliga enbart genom tankekraft. WOW! Visst är det bra!? :)
Han uppmande till att sluta vara offer och istället bli en mer ansvarstagande och skapande i sitt eget liv.
Han talade om att VÄLJA glädje!
Man är inte offer för sina känslor. Det som vi kan göra för att bli kaptener över känslolivet är att först bli medveten om våra känslor/reaktioner och att därefter börja göra medvetna val.
Varje dag står du ju faktiskt inför en väldans massa val.
Ska du gå in i det med glädje eller genom att vara sur?
När du tex kommer hem efter jobbet, vilket tonläge har du då när du öppnar dörren? (om du bor tillsammans med någon). Ropar du glatt "Hej" med energi eller sparkar du irriterat undan en dojja och suckar samtidigt som du säger "hallå" med en småsur röst?
Du kan välja.
Vad som händer därefter tänker jag kan vara lite av en domino-effekt!
Kay sa att man inför små händelser/motgångar i vardagen kan ställa sig frågan; "kan jag välja lycka nu?" Det är en rätt bra strategi tycker jag. Dvs. att ställa sig frågan innan man låter det negativa "barka loss" totalt! Lite som: "stopp, vilken väg ska jag ta nu"?

En liten enkel minneslapp att ha i plånkan? Visst har jag konstnärliga talanger? ;-)

Jag är nu förväntansfull inför min och Kays nästa löptur tillsammans. Tack för att din bok fick mig att tänka på detta! Jag ska göra val som är positiva för mig idag, gå in i saker med glädje, utan tvekan!