Många skriver att de helt enkelt "blir stressade" av att ha en vilodag eller att de blir "så jäkla rastlösa". Hur de inte vill något hellre än att "ge sig ut på en runda". Hur det "kryper i kroppen" osv. Vissa får dåligt samvete de dagar då de inte har tränat och tänker att de "borde ha gjort det",
Om man skulle leta noga i mitt bloggarkiv så skulle jag faktiskt inte bli så förvånad om jag själv givit uttryckt för något liknande någon gång tidigare
Nuförtiden känner jag dock inte alls så. Det som jag följande beskriver är dock reflektioner och tankar gällande hur jag, för egen del upplevt och tänker kring det här med vilodagar. Ni kanske upplever det på något annat sätt. Inget behöver vara rätt eller fel. Kommentera dock gärna i så fall om ni har lust. Jag älskar att vända och vrida på saker och få olika perspektiv. Så dela med er om ni vill!
Varför? Vad är skillnaden? Varför diggar jag numera vilodagar.
Skillnaden är att jag numera ofta har en plan för hur jag ska träna. Förut när jag inte hade någon struktur i träningen kunde vilodagarna, lite motsägelsefullt nog, kännas stressande.
Om man tänker " jag borde egentligen nog träna idag?" typ 78 gånger innan man tillslut bestämmer sig för att vila så är det kanske inte särskilt konstigt att det inte längre känns så lustfullt att slänga sig på soffan eller åka iväg på annat?
Tvekan kan även ligga i "är jag bara lat som inte kommer iväg eller är min kropp verkligen i behov av återhämtning?"
Nu funderar jag inte så längre. Eftersom jag har planerat in vilan så njuter jag också av den.
Jag anser att just dåligt samvete är en väldigt okonstruktiv känsla som verkligen kan dränera en på energi.
Jag har även märkt att skuld-känslor/dåligt samvete brukar tendera att försvinna när ens handlingar stämmer överens med det som man har planerat eller tänkt sig. Har man inte planerat eller funderat så kan det vara svårt att veta vad man" bör vara nöjd med." Det är alltid lätt att efteråt tänka "Jag kunde/borde ha gjort mer". Nästa fråga blir dock direkt "men vad var det som påverkade att jag inte gjorde det då?". För att sedan fundera kring det svar som man har och i sin tur spinna vidare på det!
Jag vet vad syftet med mina vilodagar är. För mig har de i och för sig flera syften. Det primära är givetvis att låta kroppen vila och att ge den en chans att "bygga upp sig" igen efter träning.
Då kan känslan under vilodagen vara att "jag nu utvecklas". Vilan inger då, med andra ord, en känsla av trygghet. Dvs själva tanken, eller övertygelsen om att träningen jag utför verkligen ger något om musklerna får tillräckligt med tid till att återhämta sig optimalt.
Ett annat syfte är det mentala, som jag också anser är viktigt. Det vill säga att koppla bort träningen och lägga fokus totalt på något annat. Det tror jag är nyttigt. Trots att jag älskar att träna så tycker jag såklart att livet samtidigt har annat fantastiskt att erbjuda under vilodagarna.
Numera tänker jag inte heller enbart på "hur ofta eller hur mycket" jag tränar. Jag samlar och värdesätter inte enbart antal "sprungna kilometrar".
Nu ligger mycket fokus på "hur jag tränar när jag väl tränar." Det vill säga vikten ligger i att den träning jag utför verkligen gör nytta och att den är rolig! Det är lättare att träna på det sätt jag vill när kroppen är pigg och inte småsliten från mycket mängd.
Just idag har jag faktiskt vilodag, och jag njuter av stillheten. Det är superskönt med en kväll med hemmamys. Jag ska snart koka lite te och bara sitta här uppkrupen i soffan med en bra bok och med två små hundar som alstrar både kärlek och värme. Som sagt detta är inte fel och jag låter inget dåligt samvete i världen få klampa in och förstöra denna mysiga kväll. Jag förtjänar och behöver detta. Att det gör mig stark är jag totalt övertygad om! Vad tror ni?
2 kommentarer:
Jag håller med dig, att vilan är viktig både på det fysiska och det mentala sättet som du berättade om :)jag tror det är viktigt att vila just för att få lite distans från träningen, lite perspektiv och balans så det inte tar för mycket plats - annars finns risken att man tröttnar och det är ju det sista man vill :)
Håller med dig helt, även om det för mig tagit rätt mycket jobb att komma fram till den känslan att det är bra att vila.
Skicka en kommentar