Det går åt rätt håll!

Jag är inte ett dugg orolig längre över att förkylningen, som jag har råkat ut för, ska leda till att jag inte kan starta på söndag. Jag har återhämtat mig snabbare än vad jag någonsin hade förväntat mig och har varken feber eller ont i halsen längre. Helt 100 är jag såklart inte men det är ju också bara Tisdag än så länge. Musklerna får vila ordentligt nu här hemma i allafall, så mycket är säkert!
Jag blickar framåt och framåt = frisk.
Strunt samma att det inte var så här som jag hade tänkt mig att den sista veckan innan loppet skulle vara. Vi kan inte styra allt här i livet men det vi kan göra är att försöka bestämma oss för hur vi ska hantera det. Jag känner mig positiv nu. Mina tankar går faktiskt till de som kanske blir förkylda på typ fredag. Det är de som det är verkligt synd om. ...för det hade jag INTE hanterat på ett lugnt och sansat sätt.
Fast om,om om, ( ta i trä) så hade jag snabbt som attan letat upp ett nytt lopp så snart som möjligt! Så hade jag nog hanterat det! En mental och fysisk förberedelse kastar man inte bort bara sådär. Det vore hemskt. Nu vill man ju få utlopp för all förberedelse och alla tankar som man har haft i samband med och inför loppet. Näe nu bäddar jag ner mig under täcket igen, och blir ännu lite friskare!